I påskägget

Förra veckan, på skärtorsdagen, kom påskharen på besök till oss. Med sig hade han/hon/hen ett stort påskägg till M. Snällt va? Det var fyllt med en del godis, hår-klet och en överraskningspresent...

Även denna klocka fanns i ägget. Snäll hare va? :)

Kärlek! /ia

En överkomlig influensa och en oöverkomlig död

Har drabbats av nån light-variant av influensan tror jag. Liksom min mamma, pappa, syster och ena systerson som jag träffade under påskhelgen. Hu! Att det ska gå på det viset när man vill träffa familjen och ha det trevligt...?
Är lite hostig och ont i halsen men mest ont i kroppen, igår kväll kände jag mig riktigt risig men efter en lång sovmorgon idag är jag i alla fall piggare idag än igår. Det jag ägnar mig åt under sjukan är att sticka, haha. Har tagit upp det igen, senast jag gjorde det var flera år sedan och är verkligen inget proffs. Det är roligt, men går inte så himla bra än så länge ;)
Det tråkigaste med det här är ju att det kändes som jag hade kommit igång så himla bra med träningen, så hoppas jag frisknar till fort så man inte tappar allt under den ofrivilliga vilan här...

/ia, april-15.

Men i ärlighetens namn. Vad är en släng av influensa/förkylning och lite träningsuppehåll i jämförelse med en ung människa vars liv tagit slut alldeles för tidigt? Jag blir illa till mods och alltid när det händer något sånt här så sprids en obehaglig känsla i kroppen och en klump i magen infinner sig. Troligtvis mår jag bara dåligt på ett rent egoistiskt sätt, man vill inte att sådana här otäcka saker ska hända för det det stör ens egen bild av att livet är bra och att allt är okej. Och att det känns konstigt att en person som man vet om, växt upp samtidigt som och som var livs levande häromdagen plötsligt inte finns mer. Finito. Död. Man önskar alla människor ett finare öde än så. Att de kunde få känna den kärlek som kan omfamna alla av oss i den mörkaste av stunder... Av medmänniskorna, av Gud.

De som däremot verkligen har all rätt att må dåligt är alla som stod personen nära och kommer få leva med en livslång saknad och kanske en livslång undran över frågor som man aldrig får svar på. Det är dit tankarna går ikväll, jag hoppas ni kan få omfamna och trösta varandra.

Kärlek! /ia

Om pengar inte vore allt

När jag inte känner att jag har så mycket klokheter att komma med själv så kan jag ju alltid dela något klokt som någon annan sagt/skrivit och som jag nyligen läst.
Just nu så är jag inne i 'Mot monsunens hjärta' som är en bok där olika reportage och intervjuer av Kristian Gidlund (känd från 'i Kroppen min') valts ut.

I en intervju med Stefan Sundström så pratar de lite om ett att leva ett liv alternativ från den köp- och konsumtionshets som råder idag. Ett citat ur texten som jag fastnade extra mycket för.

'Och när man hör ekonomer prata om att lösningen på den ekonomiska krisen är tillväxt så förstår jag att det inte kommer gå bra (...) . Jag drömmer om att människor ska fatta att man inte kan köpa en ny mobiltelefon en gång i halvåret. Det finns andra saker i livet som är viktigare. En klyscha, javisst, men jag menar faktiskt det. Så länge vi har tillväxten som Gud, så är det här samhället dödsdömt.'

Ganska mycket precis exakt lite av mina åsikter.
Tack och amen!


Kan ju förresten, när vi är inne på temat och ändå citerar, bjuda på det här favoritcitatet av Astrid Lindgren. Klok kvinna!

Kärlek! /ia

Att kunna omfamna våren med glädje

Det här med våren, jag har ju skrivit om det HÄR, att jag kan tycka den känns jobbig och så, att det kan finnas ett obehag som liksom kryper i kroppen...

MEN: Jag tror det värsta är över nu. Och det känns SÅ skönt!

Det har nog många bitar, dels kanske det handlar om acceptans, att nu när det varit bart och snöfritt här i flera veckor så får jag helt enkelt acceptera att vintern är över för denna gång och blicka fram emot vår, sommar och höst istället. (Fast sörjer fortfarande att det känns som jag åkt alldeles för lite bräda denna vinter...)
Oftast brukar det ju vara april som jag tycker är den jobbiga månaden, för det är då vintern övergår i vår men i år kom ju våren så tidigt så det vart liksom mars som blev årets april. Hoppas jag, för nu tror och håller jag tummarna för att jag tagit mig igenom årets vårdepp.

Och sen blir det ju inte alltid så illa som man tror; om jag i min hjärna kanske föreställt mig en påsk där jag skulle ligga kvidande i fosterställning på grund av en massa gråt och tårar och bråk...och så blev det ju inte alls. Påskdagarna var fina. Är kanske inget stort fan av högtider men det som kan vara bra med att föreställa sig det värsta är ju att det sällan blir så illa som man tänkt sig, haha;)

(Alla fotona tagna av mig på en promenad runt Gruvan nu för några dagar sedan)

Sen tänker jag såhär: Man måste ta hand om sig själv. Så den där rastlösheten som är lite av den jobbiga förbannelsen på våren, den försöker jag vända till något positivt. Jag har ju som sagt ofta haft det lite extra jobbigt med ätstörningarna om våren för att jag blivit så rastlöst men nu har jag istället använt den rastlösheten till att 'hårdträna', (för att vara mig alltså - och satsat lite extra på att komma igång med löpningen) fast på ett bra sätt istället för på ett ätstört sätt. Jag äter helt enkelt ordentligt före och efter träningarna, eller ja alla dagar. 

Man får ju alltid en må-bra-endorfinkick efter ett träningspass så den kraften har jag utnyttjat för att hantera vårdeppigheten, helt enkelt tränat mycket så att jag känt mig gladare. När man dessutom tränar på ett sådant sätt så att man ser att sina resultat förbättras - då blir man ju glad och pepp av det också. 

Det känns liksom som att jag har lyckats vända det negativa med våren (rastlösheten) till något positivt (träningsenergi). Är himla glad och stolt över det faktiskt! 

För när man kommer ihåg att vila och återhämta sig och fylla på med energi så blir ju träningen en källa till, just det, energi, styrka och glädje istället för ett tvång, ett måste, en energitjuv. Typ Halleluja på den! 

Och jag tycker också, att känner man sig stark fysiskt, i kroppen, så känns det på något sätt också lättare att intala sig själv, och känna sig, stark i psyket, själen och anden också. Som att muskelstyrkan och ett starkt hjärta flödar över på den inre människan... Så även om jag känt mig lite nere de senaste veckorna har jag iallafall inte känt mig svag, varken fysiskt eller psykiskt. Snarare som att den inre styrkan får växa sig allt starkare när man jobbar i motvind. 

Så ja, nu tror jag att jag börjar kunna känna lite av de känslorna inför våren som så många pratar om: glädjen över värmen och ljuset, en förväntan över allt som väcks till liv igen, spännande planer för sommaren, det fina i blommorna som börjar knoppa, energin i kroppen när dagarna blir längre och ljusare. 

Nu fattar jag lite vad ni drillar om, vårälskare ;) 

Kärlek! /ia

Han är den mannen

Jesus. 
En fantastisk och kärleksfull människa.
Han levde och dog men återuppstod igen.

Tack vara det kan och vill jag också leva.
Påsken och vårens budskap: att födas på nytt igen.
Jag drömmer om att få gå i hans fotspår. Om jag så bara kunde få dela en liten, liten bit av hans stora kärlek till någon medmänniska så vore det stort.

Kärlek! /ia

Vår-Påsk

Vad vore påsken utan fjädrar...? Har inga fjädrar alls hemma faktiskt, dels på grund av katt-bus-ovänligt (fick jag bittert erfara förra påsken) dels på grund av att vi bara är en i hushållet som är uppvuxen med påskfirande, eller ja högtidsfirande firande överhuvudtaget då, så då känns det lite meningslöst att göra sig till liksom. Och när jag själv inte är nått vår-fan direkt så finns det kanske inte jättestora anledningar att fira?
Har ju köpt lite fina påskliljor att ha på köksbordet iallafall så det får duga :)

Fotade lite fjädrar utomhus igår iallafall. Rätt tjusigt äre.

Kärlek! /ia

I love you

I told you: I love you. 

'I love you' is forever.

Kärlek! /ia