söndag 29 juni 2014

i såna här 'SD-tider', eller ja, valtider egentligen, så har ju debatten om Sveriges invandrarpolitik, rasism etc. blivit väldigt aktuellt. och jag tänkte ge er ett utav mina bidrag i debatten:



jag är så glad att Sverige är berikat med människor från andra länder. ja, det är så jag ser det, människor med annat ursprung än det 'helsvenska' gör Sverige rikare, på många olika sätt.
invandringen bidrar med kunskap, med arbetskraft, med nya insikter, historier och berättelser från andra kulturer än den svenska. vi behöver det. 

invandringen gör oss till ett öppnare folk, ett öppnare land. vi har så oerhört mycket att lära av andra människor, andra människor med andra livsvillkor.
många här i Sverige har ingen aning om hur det är att leva i krig, att fly från sitt land eller att leva i djup fattigdom. vi vet inte vad det innebär att lämna allt som är tryggt, allt som är hemma och bege sig till ett helt främmande land och en annan kultur.
en viktig fråga: hur hade du velat bli bemött och mottagen om du fick lov att fly från Sverige till ett för dig helt okänt land?

jag tror det mest är människor som aldrig kommit riktigt nära och lärt känna en 'osvensk' person som är rädda och skrämda för dem. många är rädda för det de inte känner till, så funkar ju vi människor. men bara man vågar möta andra människor med öppna sinnen (det är inte enkelt - alla har fördomar, jag med!) så finns det så mycket fantastiskt att se.

och jag är så tacksam att jag har fått höra några av de här berättelserna, från de som har en annan bakgrund än min.
jag är glad att jag berikats med människor från andra länder och kulturer i mitt liv.

bland de första minnena jag har om människor som inte såg ut exakt som mig är när jag var liten och det fanns en vän till familjen som jag träffade ibland, Getahun, min mammas kusin och nära väns man. Getahun och Margareta träffades när hon var i Etiopien och arbetade med biståndsarbete. jag minns honom som en sån genuint och otroligt snäll människa, och det är den bilden jag har av dem än idag. otroligt öppna, vänliga, generösa, glada. ja, äkta förebilder helt enkelt.
jag är glad att jag fick den positiva bilden av andra människor redan från början.
jag minns också som liten mammas vän som tog hand om flyktingar, och det talades alltid om det i positiva ordalag.

på min arbetsplats har jag berikats med flera fantastiskt kompetenta läkare och andra arbetskamrater från andra länder. de behövs. 
jag möter patienter från andra länder - visst är det svårt med språkförbistring men otroligt utvecklande att lära sig att kommunicera ändå. man lär sig nått annat.
två av mina studenter det senaste halvåret har haft sitt ursprung i andra länder, en från Estland och en från Burundi. och det har varit så lärosamt för mig att träffa dem. intressant att få lära sig något om estnisk och afrikans kultur.
jag är så imponerad av människor som växer upp under tuffa förhållanden, mycket tuffare än oss, och ändå blir så beslutsamma och viljestarka och kämpar hårt för att ta sig fram här i livet. kämpar hårt - och lyckas. jag har så mycket beundran till dessa människor.

och skulle det inte funnits några invandrare i Sverige M.s pappa aldrig kommit hit och då skulle ju inte vi träffats och varit tillsammans idag.

jag tror att om inte invandringen fanns skulle vi i Sverige missa mycket. vi skulle missa chansen att lära oss något annat än det som ursprungligen kommer härifrån. vi skulle missa så många spännande möten. vi skulle missa så mycket kunskap och lärdomar. vi skulle missa så mycket som livet vill lära oss.

så min egen personliga slutsats: vågar man vara öppen för det som är lite olikt en själv så har man så oerhört mycket att vinna.

hemma för mig
 



kärlek! och respekt.
/ia

torsdag 26 juni 2014

älskade smågrodorna, småpojkarna menar jag

Som sagt så har jag mest städat de senaste dagarna. Och jobbat natt, så nu är jag en segis. Men har valt ut några midsommarbilder åt er att kika på också.

Bilderna är från när vi var med familjen till Dössberget i Bjursås för traditionell midsommarstångsresning och dans kring stången. Edvin och Alfred var med och var utomordentligt stiliga och gulliga i sina masdräkter. 

Håll till godo!

världens gulligaste syskonbarn!


Alfred, vårat livs nyaste stjärna. redan så älskad.

Edvin och Mats

Bjursås spelmansslag underhöll så vi kunde dansa små grodorna

Anna och Edvin, mammas pojke


mosters gullplutt!

dans kring stången

moster ia (eller moster Ingeborg, med sin hatt? :) )

liten dalastuga

Jasminbuske i full blom

nedför Dössbergsbacken
mommo och Eddie



har i några veckor försökt lära M. vad denna blomma heter, får ha förhör igen ikväll:)
vacker och somrigt som bara den iallafall.

Kan ni?


en dalajordgubbe och en liten liten sömnig lill-gubbe där i vagnen


Till Bjursås kyrka för midsommarkonsert

































En midsommarkonsert som vi fick dra lite tidigare ifrån då Edvin inte riktigt hade tålamod att sitta still och vara tyst. Vilken 2,5-åring har det liksom?

Och som sagt också, det känns som jag för varje år som går, ja varje dag som går, förstår vilken välsignelse det är att ha en familj. En familj som jag älskar, som har fått vara friska och välsingats med två friska små pojkar. En familj jag litar på, som älskar mig, som finns där för mig. Det är, på riktigt, en riktig gudagåva dessa barn, ja att få ha en familj överhuvudtaget. Jag är djupt tacksam.

Jag älskar er.

kärlek!/ia

tisdag 24 juni 2014

åter till verkligheten

Midsommar har kommit och gått och det var en bra sådan. det allra bästa tror jag var när jag och Micke var upp till Baggbo på midsommarlunch med mina föräldrar och Anna, Mats, Edvin och Alfred. Min fina, fina familj.
Jag och M. lekte massa med Edvin, spelade boll och sånt. Älskade unge!
Och sen bytte båda småpojkarna om till masdräkter och var så bedårande söta. Resten av midsommar var också bra. Fast jag har verkligen blivit en familjejunkie, hehe.

Och en vardagsjunkie också, fast det har jag väl alltid varit. För midsommar i all ära men nu när vardagen är tillbaka och jag dessutom är lite ledig så ääääälskar jag att pyssla runt här hemma. Jag har fått städmani, så otroligt skönt att damma bort lite damm, slänga gammalt skit och skräp och få lite ordning runt omkring sig. Älskar det! Blir lite tok-hög av det också. :)

Så lite mer bilder och sådant från midsommar kanske kommer sedan - nu måste jag återgår till att jaga dammråttorna.

Baggbo-huset
kärlek! /ia

torsdag 19 juni 2014

små och stora ord

för nån helg sen, när jag hade haft en sån där fin ledig helg. med solsken och familj och man är lycklig, glad att man lever och tycker livet är fint. man glömmer bort alla sorger, allt är vackert, glatt och lyckligt. så fick det ändå en tråkig vändning, jag fick mig en tankeställare.

glad i hågen gick jag till jobbet på måndag morgon. hade hand om en söt och trevlig gammal farbror. en sån där 'gammeldags' farbror, (kan inte förklara det bättre.) han var trevlig, rolig och gullig.
jag hade en sån där dag då jag var väldigt öppen för patienterna. en sån dag när man orkar ta in, orkar vara trevlig och intresserad på riktigt. en sån dag där man har tid att prata och inte helstressad stänger av och bara gör det man måste göra.

hursomhelst. det här låter ju som början till en riktig solskenshistoria, en trevlig patient och en sjuksköterska med tid och på bra humör.

men det här är ingen solskenshistoria.
för den söta farbrorn hade en stor knöl på halsen. som skulle utredas. som jag redan innan operationen starkt kunde gissa mig till vad det var. och det bekräftades. cancer. denna hemska lömska sjukdom. livsförstöraren.

och som sagt, det är inte alltid man orkar ta in precis allt vad alla ens patienter går igenom, ända in i hjärteroten, för då skulle man gå sönder.
men denna dagen, efter den fina helgen, var jag öppen för att ta in något i mitt hjärta. och jag tog in honom, och det gjorde ont.

ont att livet ska vara så orättvist. att det samtidigt kan vara så vackert och så fult. att vissa människor njuter av livet, älskar, får barn, upplever lyckliga soliga dagar, medan andra få svåra tunga sjukdomsbesked.

den glada trevliga mannen kommer få lov att gå igenom långa tuffa behandlingar, jobbiga resor, en förändrad kropp och mycket smärta och lidande. och det är inte ens säkert att man klarar det och överlever.

det är det sorgligaste. jag kunde se framför mig hur den här sjukdomen och diagnosen skulle förstöra hans livsmod och hopp. ta bort glädjen och det där söta finurliga leendet på hans läppar. jag såg under tiden på sjukhuset hans skojighet försvinna. istället hade han ont och mådde dåligt. istället för att skoja och vara glad vart han tyst och trött.
himla dumma, onödiga, djävulska sjukdomar.

jag blir arg. på att den här världen är som den är. att det finns otäcka obotbara sjukdomar som förstör livet för folk.
men det är ju så det är. den här världen är så långt ifrån fullkomlig. och vi påminns ständigt om det. därför tror jag att det är viktigt att kunna njuta av det glada och fina medan man kan. man vet aldrig när det vänder.

 kl 06 = trött sjuksköterska. men ett leende kan man bjussa på ändå :)

för mig är dessa eländiga sjukdomar alltså en påminnelse om att det inte är tänkt att livet ska vara såhär, att världen skulle se ut såhär och att det ska fortsätta så för evig tid tills vi går under.
jag lever på ett hopp om jorden en dag ska återupprättas. tror på Bibelns ord om en värld utan tårar och sorger. återupprättad. Gud skapade världen till att vara ett paradis och fullkomlig, och det var inte hans val som gjorde att det gick snett och att det ser ut som det gör nu.

vissa människor har svårt att tro på Gud för att världen ser ut som den gör. och om man tror att världen just nu är Guds vilja så förstår jag det till fullo. då vore ju Gud lite knäpp.
men människorna är fria varelser, vi väljer själva om vi ska såra och skada varandra, om vi ska förstöra naturen, om vi ska starta krig. dessutom tror jag det finns en kraft här i världen som vi kan kalla ondska, som gör allt för att förstöra för oss människor. förstöra och kasta skulden på Gud.
Gud ville att vi skulle leva i fred med varandra och utan sjukdomar. en dag tror jag det kommer att bli så. om ingen sätter stopp på detta tillslut kommer vi förgöra både oss själva och jorden vi lever på.

utan hopp går vi under. jag har ett starkt hopp om en fullkomlig värld. men inte utan Guds ingripande.

kärlek! /ia

onsdag 18 juni 2014

det goda

Jag äter mycket jordgubbar nu. Svenska, söta, smakrika .... mm, visst är det alldeles underbart? Skulle kunna äta en låda om dagen. :) nyttiga är de väl också de där gubbarna.

Har sovit ute hos mamma&pappa 'inatt' dvs. från 08-14. Pappa kom och hämta mig så jag skulle slippa sova blan hantverkarna där hemma. Jag hoppas det är klart med fönstren nu så man kan få städa bort allt damm i hela lägenheten och göra fint och klart innan midsommar.

Inatt när jag hade sovit lite längre på dagen, till halv fyra nästan, så var det så mycket enklare att jobba natt. Inte alls så jobbigt som första natten.

Nu i midsommar hoppas jag mest på att jag får vara mycket tillsammans med dem jag tycker om, alltså Micke, familjen och vänner. Det kan nog komma att infrias.

Jag känner tacksamhet till Gud för livet, den vackra naturen, för att jag får be till honom, för inspiration och för hjälp att kontrollera känslorna.

Coolingen Edvin:



love you! gulleplutt.
Kärlek! /ia

Frukostflykten

Idag när jag vaknade, vid halv fyra tiden sådär (jobbat natt - har inte blivit världens sjusovare )  fick jag mig en  liiiiten chock: två främmande män i köket.

Detta är dock inte riktigt lika dramatiskt som det låter. Det var nämligen hantverkare, som ska byta våra fönster. Fast de skulle börja idag, onsdag, inte igår och inte när jag låg och sussade sött i min säng.
Mina öronproppar måste uppenbarligen varit väldigt effektiva för jag hade inte hört ett smack när de där männen traskade in i lägenheten och började skruva och borra.

Och. Jag är alltid rätt hungrig när jag vaknar , men frukost i ett byggkaos-kök och två polacker lockade inte just idag. Faktiskt. Så jag gjorde något för mig väldigt ovanligt: åt frukost på stan. Riktigt mysigt faktiskt. Fast snordyrt, haha, så det ska nog inte bli någon vana.  Satt utrikes solen och njöt.

Inbillar mig att det är det livet man skulle kunna leva om man var journalist eller proffs-bloggare eller nått:) jag har i allafall återvänt till verkligheten på sjukan. 21-07, heja heja.

Där fick ni min dags mest dramatiska händelse. Enjoy :D


Kärlek! /ia 

tisdag 17 juni 2014

Dikt

Hittade en dikt från juni förra året. Om kärlek. Jag skrev väl inte rakt ut då men ni kan väl gissa vem jag tänkte på.
Jag skriver ju inte så många dikter nu, så jag bjuder på den här igen. Känslorna är samma.


kärleken
varm och röd
en större hand runt min lilla 

lyckan 
ler och jag ber: stanna kvar
här hos mig, hos oss 

värmen 
iskylan som försvann
spöken i hjärnan som måste fly 

närheten
som förminskar ärren
när det bubblar av skratt 

osäkerheten 
om att vara nummer ett. 
eller två eller tre.
 ...fyra?

kärleken
när man vill stanna tiden 
mörka ögon
mjuka läppar
när man vill vara 
kvar

Kärlek!/ia