läs detta inlägg (av Kristian Gidlund, på hans blogg I kroppen min) om du vill bli tacksam över en sån 'enkel' sak som att du lever och är frisk och faktiskt, än så länge, kan ha dina drömmar om livet kvar.
kärlek! /ia.
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
tisdag 2 juli 2013
FRI
jag tänker att jag skulle vilja skriva ett inlägg om frihet.
det är ett stort ämne.
mitt tonårs-och vuxenliv har handlat mycket om det. en vandring mot frihet.
frihet som i att bryta sig loss från andra människors osunda inflytande och bli vuxen, en egen person.
frihet som i att bli fri från ångest, träningsberoende, ätstörningar.
men den friheten som jag tänkte på nu....
... frihet inför Gud. frihet i livet. frihet inför Gud på grund av Jesus.
det är stort och det är svårt att förstå. svårt att greppa att det kan vara så enkelt.
jag finner det, sen tappar jag det igen.
och trillar tillbaka i: prestationsträsket. det där att jag måste/borde.
hur många gör inte det? det är ju den här världens sätt att tänka. Gud tänker annorlunda.
det är svårfattat ibland:
jag är älskad, accepterad, till 100% precis som jag är, utan att behöva göra något enda dugg.
det finns inget som jag kan göra för att ändra de där procenten det minsta. åt varken det ena eller andra hållet.
ibland börjar jag fatta lite lite, tror jag.
fatta lite av friheten.
att så länge jag väljer att ha Jesus i mitt liv så behöver jag inte vara rädd. att bli dömd och fördömd. han har ju redan tagit det på sig, fixat biffen så att säga.
allt det där jag tror jag måste/borde göra, typ rädda världen, alltid ställa upp, vara världens bästa människa, alltid vara glad och positiv, alltid orka, ...vara GODHETEN personifierad...(inte så små krav man har på sig själv va?)... det kommer jag aldrig klara av. och då kommer besvikelsen. på sig själv. att man inte klarade av att vara bättre än så..
men ibland fattar jag. att allt det här.... det handlar ju INTE om att jag borde och måste. nä, min känsla av att jag VILL det här, det är ju liksom reslutatet av att hjärtat förvandlas.
jag VILL 'rädda världen' för att jag inser att vi/jag har det så oerhört bra och skulle vilja att resurser fördelades lite mer rättvist så att fler kunde få det bättre.
att jag VILL hjälpa människor, om jag kan. för att det är roligare att ge än att få.
att jag VILL vara 'världens bästa människa' är ju för att jag vill återspegla lite av den godhet jag känner har blivit skänkt till mig av Gud.
att jag t.ex. INTE vill bli så rik som möjligt, jobba ihjäl mig, inte vill säga fula ord/saker/snacka skit, inte vill supa och använda droger, inte vill konsumera onödigt mycket det beror ju inte längre på att jag tänker att det är någon sorts förbud från någon sträng gubbe på ett moln eller för 'att jag inte får för morsan'
nä jag VILL INTE, för mitt hjärta vill inte. det säger nej. stopp.
Gud har gett mig min kropp att ta hand om. han har gett oss jorden att ta hand om.
jag vill förvalta på bästa sätt.
jag VILL vara god, men kommer inte komma dit genom att kämpa mer. nä, medicinen är att sluta kämpa, slappna av, och släppa in Gud i hjärtat.
det, känns som frihet.
alldeles för enkelt för att man ska tro det är sant.
så många andra röster säger ju till oss: prestera för att vara värd något.
köp för att bli någon. skaffa dig makt för att klättra.
friheten som jag börjat upptäcka ligger i enkelheten.
förmågan att kunna vara tacksam. den känslan lyfter dig över småsinthet och småproblem.
att kunna vara tacksam för det lilla.
för katterna. den mjuka pälsen att borra ner ansiktet i. värmen och kärleken. tacksam för solstrålar på min hud. tacksam för en grillad korv. för en puss. för ett grymt träningspass.
tacksam för det stora.
att ha fötts i ett land som Sverige. att få gå i skolan, utbilda mig. att ha ett jobb och ett yrke och en sysselsättning och lön. mat på bordet. tak över huvudet. att själv få välja vem jag ska gifta mig med. ett land utan krig. en familj. vänner. att vara kär. en frisk kropp.
tacksam för det största
att jag är befriad. från dödens grepp. att ingen människa kan beröva mig allt. att jag har ett större hopp, en större dröm än att bara förverkliga jag, min, mitt.
att slippa vara centrum i mitt eget universum.
att vara FRI.
det är bara när jag är fri som jag kan älska.
kärlek! /ia
det är ett stort ämne.
mitt tonårs-och vuxenliv har handlat mycket om det. en vandring mot frihet.
frihet som i att bryta sig loss från andra människors osunda inflytande och bli vuxen, en egen person.
frihet som i att bli fri från ångest, träningsberoende, ätstörningar.
men den friheten som jag tänkte på nu....
... frihet inför Gud. frihet i livet. frihet inför Gud på grund av Jesus.
det är stort och det är svårt att förstå. svårt att greppa att det kan vara så enkelt.
jag finner det, sen tappar jag det igen.
och trillar tillbaka i: prestationsträsket. det där att jag måste/borde.
hur många gör inte det? det är ju den här världens sätt att tänka. Gud tänker annorlunda.
det är svårfattat ibland:
jag är älskad, accepterad, till 100% precis som jag är, utan att behöva göra något enda dugg.
det finns inget som jag kan göra för att ändra de där procenten det minsta. åt varken det ena eller andra hållet.
ibland börjar jag fatta lite lite, tror jag.
fatta lite av friheten.
att så länge jag väljer att ha Jesus i mitt liv så behöver jag inte vara rädd. att bli dömd och fördömd. han har ju redan tagit det på sig, fixat biffen så att säga.
allt det där jag tror jag måste/borde göra, typ rädda världen, alltid ställa upp, vara världens bästa människa, alltid vara glad och positiv, alltid orka, ...vara GODHETEN personifierad...(inte så små krav man har på sig själv va?)... det kommer jag aldrig klara av. och då kommer besvikelsen. på sig själv. att man inte klarade av att vara bättre än så..
men ibland fattar jag. att allt det här.... det handlar ju INTE om att jag borde och måste. nä, min känsla av att jag VILL det här, det är ju liksom reslutatet av att hjärtat förvandlas.
jag VILL 'rädda världen' för att jag inser att vi/jag har det så oerhört bra och skulle vilja att resurser fördelades lite mer rättvist så att fler kunde få det bättre.
att jag VILL hjälpa människor, om jag kan. för att det är roligare att ge än att få.
att jag VILL vara 'världens bästa människa' är ju för att jag vill återspegla lite av den godhet jag känner har blivit skänkt till mig av Gud.
att jag t.ex. INTE vill bli så rik som möjligt, jobba ihjäl mig, inte vill säga fula ord/saker/snacka skit, inte vill supa och använda droger, inte vill konsumera onödigt mycket det beror ju inte längre på att jag tänker att det är någon sorts förbud från någon sträng gubbe på ett moln eller för 'att jag inte får för morsan'
nä jag VILL INTE, för mitt hjärta vill inte. det säger nej. stopp.
Gud har gett mig min kropp att ta hand om. han har gett oss jorden att ta hand om.
jag vill förvalta på bästa sätt.
jag VILL vara god, men kommer inte komma dit genom att kämpa mer. nä, medicinen är att sluta kämpa, slappna av, och släppa in Gud i hjärtat.
det, känns som frihet.
alldeles för enkelt för att man ska tro det är sant.
så många andra röster säger ju till oss: prestera för att vara värd något.
köp för att bli någon. skaffa dig makt för att klättra.
friheten som jag börjat upptäcka ligger i enkelheten.
förmågan att kunna vara tacksam. den känslan lyfter dig över småsinthet och småproblem.
att kunna vara tacksam för det lilla.
för katterna. den mjuka pälsen att borra ner ansiktet i. värmen och kärleken. tacksam för solstrålar på min hud. tacksam för en grillad korv. för en puss. för ett grymt träningspass.
tacksam för det stora.
att ha fötts i ett land som Sverige. att få gå i skolan, utbilda mig. att ha ett jobb och ett yrke och en sysselsättning och lön. mat på bordet. tak över huvudet. att själv få välja vem jag ska gifta mig med. ett land utan krig. en familj. vänner. att vara kär. en frisk kropp.
tacksam för det största
att jag är befriad. från dödens grepp. att ingen människa kan beröva mig allt. att jag har ett större hopp, en större dröm än att bara förverkliga jag, min, mitt.
att slippa vara centrum i mitt eget universum.
att vara FRI.
det är bara när jag är fri som jag kan älska.
kärlek! /ia
prayer for the weekend
Helgen blev rätt intensiv. Såhär såg den ut:
Men bra var den!
Fick barn (okej, katt...) -vakt av Jojsan (Tack!) så det var bara att dra ut på landet :) Micke var hästvakt, därför vi var i Bjurs, och jag tordes också klappa lite, hehe. Hästar är väldigt fina djur, men ganska respektingivande också.
Sen var jag och mor på två möten i Siljansnäs, ett på lördag och ett på söndag. Fint där ute i skogen med Siljan i bakgrunden. Älskar Siljansbygden, alla fina, röda timmerbyggen... det känns hemma.
Och bra möten. Liksom inga halleluja-predikanter som skriker och gormar och ska elda upp någon konstig stämning. jag är lite rädd för sånt.
får obehagskrypningar i skinnet. nä, det var bara lugnt, stilla och enkelt och väldigt, väldigt bra. om budskapet som sägs är intressant och givande, och framförallt äkta, så behöver man ju liksom inte skrika, folk lyssnar ändå.
och jag drog klockan åtta på morgonen dan efter, trött som ett as, hem och sen vart det en ny Siljansdag. familjedag.
Lek med Edvin - åhh att springa runt och jaga honom så han tjuter av skratt... känns typ som livets mening. som att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ha en, eller tio, egna. när jag blir stor.
(vart tog min anti barn-hus-villa-volvo-svenssonlivs-anda vägen? fast jag drömmer fortfarande om Afghanistan och Syrien och sånt, som att vara nån sorts sjuksköterskehjälte i en blodig krigsfilm, också).
hursomhelst, vi träffade Margareta, Olle, Rocky (djuriskt igen), Bella&Maggan, Birgitta. min lilla känsla av släkt. ack så fin.
bad i Siljan. jag doppade tårna. (har en krasslig hals sen över en vecka. ingen träning. det gör mig light-deppig) somnade i solen på bryggan. gööööttt.
och sen hem till Bjurs igen och lite häng med Micke,Jocke,Mackan&Jennifer. musikquiz, 90-tal, nostalgi.
försökte kolla på fotbollen inatt, Brasilien-Spanien, final i Confederations cup. det gick väl sådär.... men en del såg jag iallafall, hehe.
efter allt det där var det rätt gött att ha en hemmadag innan nattjobbet ikväll. frukosten var färdigintagen vid halv tre.... hoppsan ;) myspyst massa med 'mina' bäbisar (katterna igen alltså). åhh finingar!.
tvättat, dammsugit, städat, lagat mat och matlådor, gått bort med sopor.
gått en runda på stan, gör ju typ aldrig det, och småshoppat lite. måste väl göra av med pengarna på nått ;)
pratat om och kollat på lite Indienbilder ikväll med kollegorna. längtar.
men här bilder från fin-fina Sverige. så vackert land vi har förmånen att få bo i. var tacksam. njut. ta hand om skapelsen. ta hand om varandra.
 |
| Olsnäsgården i Siljansnäs. |
 |
| utsikten från Margaretas lilla torp. fint! med E. på språng. lillkillen <3> |
 |
| baddags! fast inte för Mattan, han är värre badkruka än mig, doppade inte ens tårna... |
 |
| älskade |
 |
| Rocky! |
 |
| sovdags! |
 |
| Hjortnäs. ett utav paradisen på jorden. |
kärlek! /ia
fredag 28 juni 2013
sagt i vår. av KarinLena-MariaKristina :)
- Vad hade man blivit för sorts människa om livet alltid var enkelt?
- Ännu en kliché: Ny dag, nya möjligheter
- Inga förväntningar, ingen besvikelse..
- Efter regn kommer solsken
-Tårar syns inte i regn?
- De dagar man känner noll oro och bara FRID. När man faktiskt förmår lägga ALLT i Guds händer och vid Jesu fötter. #äkta frihet
-När man inte känner sig stark i psyket väger det faktiskt upp att känna sig stark i kroppen #hälsa
- Hittade en plånbok på bussen och tog pengarna...eller NÄ det gjorde jag ju inte eftersom jag är snäll som en liten ängel.
-Man får inte tänka så mycket på livet att man glömmer att leva det.
- Jag LEVER, inte bara överlever. 'Jag har kommit för att ni ska ha liv, och liv i överflöd'. Glad och tacksam är jag för det.
- Jag ÄR. Här och nu. Närvarande. Njuter tacksamt av det fina. Tack Gud för det, du har en plan.
- Får öva på att få bort overklighetskänslan: Jag förtjänar inte att ha det såhär bra. #kärlek
- När två blir ett.... är man då föralltid endast halv när den andra inte är närvarande? #kärlek
- jag är tacksam att jag har ett jobb att gå till. som är givande, roligt och med goda arbetskamrater.
- Man får ofta så mycket mer gott än vad man förtjänar. Välsignelse. Vi är rikt materiellt välsignade i Sverige, låt oss ta till vara på det.
- ikväll ska jag undervisa i kyrkan om pengar, konsumtion, miljö. vad jag har gjort idag? shoppat kläder. #intehellersåkristuslik
- när det man har är så bra att man blir livrädd att förlora det. #kärlek
- man behöver inte alltid vara hurtig och duktig. ibland går man bara hem från jobbet och dör lite i soffan
- om jag fortsätter att träna med den här intensiteten samtidigt som jag äter ordentligt misstänks att jag snart kommer ha en röv som Anja Pärsson
- Godmorgon. Gud var med och välsingna denna vecka. Amen.
- Det enda att göra mot dåligt humör och enormt godissug: Konditionsträna :)
- 'Var ska man lägga näsan om inte i blöt?'
-Utegym!
- Sommarvärme!
- Hårdträning, sol, kaffe, vänner och pussar inom ramen av några timmar...Det gör mig glad!
- Vad jag försöker lära mig här i livet: att inte ge upp eller tappa modet vid minsta lilla motgång.
- Tack Gud för livet, våren, glädje, frihet, friskhet och kärlek!
kärlek! /ia
- Ännu en kliché: Ny dag, nya möjligheter
- Inga förväntningar, ingen besvikelse..
- Efter regn kommer solsken
-Tårar syns inte i regn?
- De dagar man känner noll oro och bara FRID. När man faktiskt förmår lägga ALLT i Guds händer och vid Jesu fötter. #äkta frihet
-När man inte känner sig stark i psyket väger det faktiskt upp att känna sig stark i kroppen #hälsa
- Hittade en plånbok på bussen och tog pengarna...eller NÄ det gjorde jag ju inte eftersom jag är snäll som en liten ängel.
-Man får inte tänka så mycket på livet att man glömmer att leva det.
- Jag LEVER, inte bara överlever. 'Jag har kommit för att ni ska ha liv, och liv i överflöd'. Glad och tacksam är jag för det.
- Jag ÄR. Här och nu. Närvarande. Njuter tacksamt av det fina. Tack Gud för det, du har en plan.
- Får öva på att få bort overklighetskänslan: Jag förtjänar inte att ha det såhär bra. #kärlek
- När två blir ett.... är man då föralltid endast halv när den andra inte är närvarande? #kärlek
- jag är tacksam att jag har ett jobb att gå till. som är givande, roligt och med goda arbetskamrater.
- Man får ofta så mycket mer gott än vad man förtjänar. Välsignelse. Vi är rikt materiellt välsignade i Sverige, låt oss ta till vara på det.
- ikväll ska jag undervisa i kyrkan om pengar, konsumtion, miljö. vad jag har gjort idag? shoppat kläder. #intehellersåkristuslik
- när det man har är så bra att man blir livrädd att förlora det. #kärlek
- man behöver inte alltid vara hurtig och duktig. ibland går man bara hem från jobbet och dör lite i soffan
- om jag fortsätter att träna med den här intensiteten samtidigt som jag äter ordentligt misstänks att jag snart kommer ha en röv som Anja Pärsson
- Godmorgon. Gud var med och välsingna denna vecka. Amen.
- Det enda att göra mot dåligt humör och enormt godissug: Konditionsträna :)
- 'Var ska man lägga näsan om inte i blöt?'
-Utegym!
- Sommarvärme!
- Hårdträning, sol, kaffe, vänner och pussar inom ramen av några timmar...Det gör mig glad!
- Vad jag försöker lära mig här i livet: att inte ge upp eller tappa modet vid minsta lilla motgång.
- Tack Gud för livet, våren, glädje, frihet, friskhet och kärlek!
kärlek! /ia
torsdag 27 juni 2013
happy ending
alltid om jag känner mig ledsen, orolig, nedstämd, arg, upprörd, ensam, över-tänkande, utmattad....vadsomhelst som kan vara negativt, så mår jag bättre när jag får komma till jobbet.
varför det? jo jag har bra arbetskamrater. får träffa trevliga patienter. men framförallt tror jag det är detta: jag får lyfta blicken från mig själv, mitt eget liv och ta del av andras. koncentrera mig på andra istället navelskåda mig själv. jag får vara till hjälp och nytta. det känns meningsfullt. man blir sysselsatt.
just detta att få vara till betydelse för andra tror jag är oerhört viktigt och något alla borde prova på.
tack för jobbet! tack arbetskamrater och tack Gud som ser till att jag har ett jobb och hamnade på en sån sjukt (hehe - ordvits) bra avdelning.
kärlek! /ia
varför det? jo jag har bra arbetskamrater. får träffa trevliga patienter. men framförallt tror jag det är detta: jag får lyfta blicken från mig själv, mitt eget liv och ta del av andras. koncentrera mig på andra istället navelskåda mig själv. jag får vara till hjälp och nytta. det känns meningsfullt. man blir sysselsatt.
just detta att få vara till betydelse för andra tror jag är oerhört viktigt och något alla borde prova på.
tack för jobbet! tack arbetskamrater och tack Gud som ser till att jag har ett jobb och hamnade på en sån sjukt (hehe - ordvits) bra avdelning.
kärlek! /ia
ni som håller pennan glödande
tänk... att varje gång jag tänker 'jag skiter i det här' angående att skriva och blogga, så liksom dyker det upp något litet tecken eller kommentar som gör att jag tänker 'nä, jag skiter inte i det här'
ett dalande skriv-självförtroende får sig en liten knuff uppåt igen.
för ibland tappar man ju liksom inspirationen. jag kan väl inte ha nått vettigt att säga? jag har ju babblat på om samma saker så länge nu känns det som. ätstörningar, att bli fri från dem. Gud.
lämnar ut mig själv ganska mycket ibland. och även om jag inte tycker det är särskilt jobbigt, jag är ju igenom det där nu, så: är det värt det?
ibland känns det inte så. för det kan bli mer en press, en prestation, jag måste blogga, och jag måste göra det bra och om något vettigt, jag måste ha många läsare.
istället för att det känns som den där flödande källan som det ibland kan vara när man är inne i flowet.
jag har ju också känt, och trott, att det här med att skriva var liksom min grej, en gåva, från Gud, att förvalta och ta vara på.
också där kan tvivlen bli stora. om jag inte orkar skriva, kastar jag bort den gåvan då? om jag inte hinner skriva, prioriterar jag fel då? eller är det bara den perioden i livet just nu? tid för att leva, vara, istället för att sitta framför en dator?
om jag inte har någon inspiration längre, tomt, vad innebär det? hur står det till med min egen Gudsrelation när jag inte hittar inspiration att skriva om det längre? är det för att jag tänker så mycket att hjärnan nästan brinner upp som det inte finns så mycket mer att dela med sig av?
hursomhelst. varje gång jag känner så, så känns det som att Gud visar mig: heey, håll i. det betyder något, för någon. du ska. det är värt det. du kan.
ja, sånt här, gör att jag försöker och vill fortsätta.
Hej is! :) Jag har trillat in på din blogg och älskar den! :) Jag tror också på Gud! Jag har också min bakgrund med strikta regler kring kost och träning men finner mer och mer att jag mår så mycket bättre utan dessa! Jag är inte rädd för mat eller fika längre! Äta är en stor del av livet som är så njutbart! :)
.......
Hej ia ! Jag uppskattar verkligen ditt stöd , tips och hjälp det betyder jätte mycket för mig . Att du lyssnar på mig hur jag känner och mår och ändå förstår mig . Och finns där för mig som ett stöd igenom den här kampen . Så är jag oerhört glad att jag hat fått vetat vem du är ! Dina tips råd och hjälp hur man tar sig ur denna mardröm har hjälpt mig jätte mycket ! Och att du har varit med om samma sak är ett plus för du vet vad man går igenom och det är lättare och prata med någon som har upplevt samma sak. Vill bara säga att dit stöd och hjälp hat betytt jätte mycket för mig !
ett dalande skriv-självförtroende får sig en liten knuff uppåt igen.
för ibland tappar man ju liksom inspirationen. jag kan väl inte ha nått vettigt att säga? jag har ju babblat på om samma saker så länge nu känns det som. ätstörningar, att bli fri från dem. Gud.
lämnar ut mig själv ganska mycket ibland. och även om jag inte tycker det är särskilt jobbigt, jag är ju igenom det där nu, så: är det värt det?
ibland känns det inte så. för det kan bli mer en press, en prestation, jag måste blogga, och jag måste göra det bra och om något vettigt, jag måste ha många läsare.
istället för att det känns som den där flödande källan som det ibland kan vara när man är inne i flowet.
jag har ju också känt, och trott, att det här med att skriva var liksom min grej, en gåva, från Gud, att förvalta och ta vara på.
också där kan tvivlen bli stora. om jag inte orkar skriva, kastar jag bort den gåvan då? om jag inte hinner skriva, prioriterar jag fel då? eller är det bara den perioden i livet just nu? tid för att leva, vara, istället för att sitta framför en dator?
om jag inte har någon inspiration längre, tomt, vad innebär det? hur står det till med min egen Gudsrelation när jag inte hittar inspiration att skriva om det längre? är det för att jag tänker så mycket att hjärnan nästan brinner upp som det inte finns så mycket mer att dela med sig av?
hursomhelst. varje gång jag känner så, så känns det som att Gud visar mig: heey, håll i. det betyder något, för någon. du ska. det är värt det. du kan.
ja, sånt här, gör att jag försöker och vill fortsätta.
Hej is! :) Jag har trillat in på din blogg och älskar den! :) Jag tror också på Gud! Jag har också min bakgrund med strikta regler kring kost och träning men finner mer och mer att jag mår så mycket bättre utan dessa! Jag är inte rädd för mat eller fika längre! Äta är en stor del av livet som är så njutbart! :)
.......
Hej ia ! Jag uppskattar verkligen ditt stöd , tips och hjälp det betyder jätte mycket för mig . Att du lyssnar på mig hur jag känner och mår och ändå förstår mig . Och finns där för mig som ett stöd igenom den här kampen . Så är jag oerhört glad att jag hat fått vetat vem du är ! Dina tips råd och hjälp hur man tar sig ur denna mardröm har hjälpt mig jätte mycket ! Och att du har varit med om samma sak är ett plus för du vet vad man går igenom och det är lättare och prata med någon som har upplevt samma sak. Vill bara säga att dit stöd och hjälp hat betytt jätte mycket för mig !
Men TACK tjejer.
ni gjorde min dag.
kärlek! /ia
och förresten, är det inte ofta så med nästan allt, att precis när det känns som man vill ge upp så händer det något, och man får hoppet tillbaka. tur är väl det. och jag måste sluta vara en mes. lite mer fighting spirit. go girl!
tisdag 25 juni 2013
midsommar. jul. och nått däremellan
det har varit midsommar och det går alltså mot mörkare tider. vilken tur att man har snön, skidor och snowboard att se fram emot, så det finns ju roliga saker att vänta på till vintern även om jag uppskattar ljuset och värmen väldigt mycket.
och spännande med indienresan i höst såklart :)
ett halvår till jul nu ju. mys-tiden - jag är ju en riktig advents/december-älskare.
 |
| det betyder också att det är ett halvår sen jul. och därmed 6 månader med Micke. du gör mig trygg |
jag var en pessimist innan, hävdade att jag inte tyckte om storhelger och så..... men jag måste erkänna, jag hade rätt så fel... midsommar vart jättetrevlig och bra.
är inte en sån där som orkar skriva om allt i minsta detalj men är väldigt glad för jag hann med så mycket.
hade barnfritt (katterna var hos sin farmor & farfar ) så jag passade på att vara i Bjurs hela helgen och hann umgås mycket med både familj, vännerna och Mikael.
Dössberget x 2. dans kring stången. grill x flera. Edvin-bus. fotboll och femkamp. pizza och årets första dopp. fin helg.
 |
| majstångsresning på Dössberget. och sen små grodorna ;) |
 |
| tre uppklädda dalkullor |
 |
| Team Black Mamba vann såklart kubbspelet (jag var ju med!) |
kärlek! /ia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)