winter winds

för hundratolfte gången: jag älskar vintern! jag älskar snö.
och kärleken bara växer, mer för varje vinter och mer för varje dag. tycker numera att det t.o.m. är ok med -20 dagarna, även om jag föredrar liiiiiite varmare:)
trodde när jag var i Indien (med ca 35 grader, alltså 55 graders skillnad från nu, helt sjukt ju, haha) trodde jag att min vinterkärlek hade mattats av lite, för det var så skönt med värmen och jag bävade för att komma hem till kylan igen. Men nu när jag är här: åhh så underbart det är! :)
Hur mysigt är det inte att få ta på sig täckisar, mysa in sig i en stor, skön dunjacka, vira halsduken runt halsen, dra en mössa så långt ner man bara kan över öronen (och förhoppningsvis fortfarande ha en glugg för ögonen så mer ser något lite iallafall, :) )

och ju mer den här vinterkärleken växer, desto mer inser jag ju att mitt när (om?)-jag-flyttar-från-falun-är-göteborg-förstahandsalternativet börjar avta.... Göteborg är ju en jättemysig stad MEN hur ska jag kunna flytta söderut och riskera sämre vintrar. det går väl inte för sig?

problemet: om jag ska flytta, såsmånigom, så är vill jag ju flytta till en större stad än Falun, det skulle väl vara meningen med hela flytten. och det finns ju inte hur många storstäder norröver direkt. Jag borde åka på en Norrlandsturné och undersöka saken lite, att jag inte varit längre norrut än Sundsvall är ju en skam! kanske man kan bo i Umeå? Östersund? Någon som har något att rekommendera? :)

och nr två: som jag konstaterat för flera år sen, att när (om?) jag nån gång ska gifta mig så vill jag göra det i december.! bästa och finaste månaden! tänk en kyrka helt inbäddad i nysnö. tända ljus och adventsljustakar...mmmm mysigt!
så krav-listan utökas: är du ett sommarfreak så blir det inget giftermål med mig inte! hehe.



kärlek! /ia

beväpna dig med vingar...

... som Thåström skulle ha sagt. 

nu är fredag 7 december snart till ända och åh vilken underbar dag tycker jag!

varfördå-då?
jo, ibland, om man inte dör av trötthet, så tycker jag faktiskt att det kan vara ganska mysigt att gå upp och pula på morgonen klockan 05. alldeles mörkt ute och man kan tända lite ljus.

och sen har jag varit på mitt älskade, älskade jobb. vilken oerhörd LYX att få säga så. att jag älskar att gå till jobbet. speciellt älskar jag att gå till jobbet när jag får jobba dagtid, helt klart värt 05 uppstigningen. nu när det mest verkar bli nattjobb för mig så uppskattar jag SÅ att få jobba dag. man lär sig så mycket då, för det är ju mest grejer som händer. mest intensivt (oftast). mest socialt, eftersom det är mest folk som jobbar då. man känner sig mest delaktig i de beslut som tas och det arbete som utförs kring patienterna.
och så har jag ju nu klarat av mitt första riktiga pass med eget ansvar sen jag kom tillbakaB. kändes så bra! som: I love it. 

jag känner mig klok och mogen och vuxen när jag kliver in i sjuksköterskerollen (till skillnad från hur jag känner mig annars alltså - haha!) . ansvarsfull och klok och snäll. och som en söt liten tjej som klappar tanter och farbröder på kinden och ler så mycket jag kan, för att försöka förgylla någons vardag litegrann.  (oftast - när man inte har pissdagar - men det har ju alla). så trots att jag drömmer om tusen saker, (som jag skrev om i förra inlägget) så känns det också som ett väldigt fint mål för just nu: att bli en sådan bra sjuksköterska som möjligt.
och som jag säkert sagt några gånger vid det här laget och säkert kommer säga hundra gånger igen: jag har världens bästa arbetskamrater. ALLA är så fina och trevliga människor. Riktiga guldkorn! ja, jag kunde inte vara mer lyckligt lottad att jag hamnade där jag hamnade. Guds försyn. att trivas på sitt jobb - hur sjukt viktigt är inte det egentligen? när man ska tillbringa så mycket tid där. och stämningen och atmosfären på ett jobb gör ju i princip ALLT, sen spelar det ju inte jätte-jätte stor roll vilka arbetsuppgifter man har. (även fast jag stor-gillar dem med!)
aja, då var dagens glädjeämne nummer ett avklarat: jobbet.

nr två: träningen.
idag blev det ett skivstång + intervall pass. Kul! Jobbigt! Var inte alls så stark som jag brukade vara, men det är bara att bita i och jobba sig tillbaka, eller hur? ;) känns så kul att ha kommit igång med träningen någorlunda igen. försöker prioritera kondisen och uthålligheten just nu med mest löpning och spinning. längtar ut på längdskidorna dock. snart så blir det nog!:)
och att jag ska åka Tjejvasan i februari och springa Vasastafetten i augusti gör mig glad, inspererad och träningspepp!

nr tre:
det är så himla, himla vackert nu. så vackert när det snöar. så vackert med det vita täcket som lägger sig över allt.

nr fyra: en skön hemmakväll. där jag väljer bort att stressa runt ännu mera denna dag. och bara är. det underlättar faktiskt en hel del att inte vara ensam i huset. för även om jag inte hela tiden umgås med mamma och pappa, så är de iallafall här. i samma hus. jag blir inte ensamhets-rastlös. för jag är ju inte ensam. 
(och dessutom: att få vara med min lilla katt-bäbis. jag vet det låter säkert barnsligt och fånigt men: jag blir glad och läkt och hel av att varje dag få stoppa ner ansiktet i hennes mjuka, fina päls och bara mys-gosa och ösa lite kärlek till och från varandra)

sist men inte minst:
jag har blivit ägare till en sån här idag:

iphone 5!

jo jag vet: materiell konsumtionslycka i allra högsta grad. men kan inte hjälpa det, tror att jag och denna snygging kommer bli de bästa av vänner. min nya lilla bäbis nr 2. hehe
och vi ska nog uträtta mycket nytta tillsammans också. förhoppningsvis:)

kärlek! /ia

White Blank Page

Jag VILL så mycket. Och det är ju i och för sig bra, bättre än att vara håglös och inte vilja någonting.

Jag vill (säkert något jag glömmer nu också men):
jag vill hjälpa kvinnor: misshandlade/förtryckta kvinnor, hedersvåld, kvinnor fast i prostitution/sexhandel osv osv.
jag vill hjälpa barn och ungdomar: med alkoholproblem (typ på ett Maria-ungdom hem), unga som självskadar sig, ev. unga med ätstörningar.
jag skulle kunna tänka mig att jobba med patienter med cancer och anhöriga till dessa. stödja dem, både på ett medicinskt sätt men också andligt, psykiskt socialt.
jag skulle kunna tänka mig att bli kurator, psykoterapeut, familjerådgivare eller sjukhuspräst/diakon, arbeta på ett fängelse osv osv.

jag skulle vilja arbeta ute i världen: bland svält, sjukdomar och misär. hjälpa dem som hungrar. läkare utan gränser.
jag skulle vilja arbeta för mänskliga rättigheter, för någon organisation: rädda barnen, röda korset, amnisty, FN.. you name it.

jag skulle vilja skriva, rapportera och argumentera. journalistik. skriva uppkäftiga, slående och rörande krönikor i någon stor dagstidning. jag skulle vilja berätta de minsta människornas berättelser.
bli krigsreporter kanske? (lite roligt: när jag berättade detta sista för mamma i morse berättade hon att när jag var liten och det var krig i Bosnien/Sarajevo, måste väl varit ca fem, sex år då, så hade vi kollat på nyhetsrapporteringen på tv, kulorna ven i luften och mamma hade tyckt det var otäckt. jag hade sagt: där vill jag vara. minns det inte själv, men kanske det finns nerlagt i mig ganska djupt, dessa drömmar. kanske man måste komma nära döden för att verkligen känna att man lever?)

och samtidigt: jag vill resa världen över. jag vill träna och bli stark som en oxe, prestera som någon sorts 'elitmotionär'. jag vill träffa någon som älskar mig och vill dela allt detta.

fina (och stora och naiva?) drömmar? javisst. men man måste ju sortera och prioritera lite också. ALLT kan man ju faktiskt inte göra. Vad vill jag mest liksom? Och vad skulle jag göra bäst, göra mest nytta?
Och jag måste ta reda på HUR man gör allt detta. Man kan ju inte bara sitta still på rumpan och tro att ens drömmar ska komma till en på något magiskt sätt utan att lyfta ett finger för det själv.
Och samtidigt: jag trivs ju med vardagslivet. Vill liksom inte bryta upp just nu, ännu. Har ju precis börjat min 'yrkeskarriär'. Samtidigt har jag lite åldersnojja också. Jo jag vet, jag är 'bara' 24 men om jag vill göra allt det där ovanstående så känns det som det är dags att sätta igång. Jag tänker ju att livet typ är slut vid 30, att då 'måste' man börja tänka på sådana där 'tråkiga' saker som i mitt synsätt gör att livet 'tar slut': skaffa familj, barn, hus, bil, fast anställning... Svensson-livet liksom. BLÄÄÄÄÄÄÄ! (märks det att jag inte är riktigt mogen för sådant ännu? hahaha.) påminn mig om detta, att jag tror att livet tar slut när man får barn, när jag eventuellt står där med något eget nyfött,, knyte i min famn. om jag håller med då, att livet tar slut... tror inte det va!


och vart befinner jag mig just nu i dessa planer: jag är singel, bor hemma hos mamma och pappa. 'endast' timvikarie och vet inte om jag får jobba särskilt mycket... och har väl inga mer klara planer än att jag vill åka till Afrika i vår och googlar lite olika kurser. så långt har jag kommit, haha.

aja.
Jag är GLAD att jag VILL. för som sagt, för ett par år sedan ville jag väl typ ingenting annat här i livet än att väga så lite som möjligt. totalt  meningslös inriktning på livet ju.

och i en period i livet när den där känslomässiga relationen till Gud känns.... svag. långt borta... är jag glad att jag VILL. för det känns som att det är Gud som lagt ner mycket av detta i mig. så om man kämpar för att komma dit så hoppas jag Gud är med på vägen, även om man inte alltid känner sig så 'tajta'. för innerst inne, bland alla dessa viljor så är ju ändå min önskan och längtan: jag vill följa din plan för mitt liv Gud. göra det bästa jag kan av den gåva som livet är. 
Led mig rätt! 

kärlek! /ia. 

kontraster

Har jobbat mitt första pass tillbaka nu i Sverige igen. Och kontrasterna är SÅ stora. Allt är så kliniskt rent och städat. I alla fall i jämförelse. Och jag tycker vi ska vara himla TACKSAMMA att vi får ta del av den svenska, moderna, sjukvården. 

Självklart ska man alltid jobba för att saker ska bli bättre. Men ibland kanske vi ska påminna oss själva om hur bra vi har det. Det är få förunnat.  

här ska ni få se några exempel:

patientbritsen... (visst blir man sugen på att få sig en såromläggning här va...?)

Sjuksköterskemottagning, läkemedelsförråd, kontor... allt på några få kvadratmeter.

omläggningsmaterial....

ambulans...

handskar användes i undantagsfall, typ väldigt infekterade sår. kanyler slängdes ibland direkt i soporna. det var spindelväv på väggarna. katter inomhus ibland. elektriciteten gick då och då. (och det blev ganska outhärdligt varmt eftersom det var 35grader ute). rätt ofta flera patienter inne i rummet för behandling samtidigt (ingen sekretess här inte). samma mask till alla som inhalerade. 

jag besökte inte ens toaletterna, efter att min vän Emily försäkrat mig om att de... inte var värda ett besök ;) 

det är annorlunda. 

men jag tror man ska passa sig för att säga att vi alltid har rätt, och de alltid har fel. MEN i detta fall tror jag att man kan säga att våra hygienrutiner är rätt..... bra?

kärlek! /ia

när man faller så reser man sig upp igen

"jag är ju typ bäst! "

igår skuttade jag runt i köket, glad som en lärka, och tänkte precis ovanstående mening. får man verkligen tänka så?
- Japp, det får man!

speciellt får man det om man övervinner sina stora rädslor. om man tar nya vägar och val här i livet. varje gång man kommer på sig själv med att ta de stora stegen mot friskhet. 

och vad är det för himla speciellt med att baka en julkaka då? varför blir jag plötsligt bäst i världen av att göra en simpel mjuk-lingonpepparkaka? (fast den vart asgod också!)

jo, för jag gör inte sånt. eller gjorde inte sånt, rättare sagt. den sjuka ia gjorde inte sånt. 

det var farligt och förbjudet. jag inbillade mig själv att jag inte tyckte det var kul att baka. att det inte var 'min grej'. ja, jag inbillade väl mig att allt utom träning inte var min grej.

och att dessutom baka en kaka, och inte ett nyttigt matbröd. så-totalt-onödigt. så var det ju, så tänkte jag. för det man bakar, det äter man. och att äta en kaka: ångest och obehag och självförakt. alltså stod jag över det där julbakandet. 

men jag vågar nu. och det är så himla kul! ja, inte bara att baka kakor (fast det är ju bra kul det med alltså!). men det är så kul att våga leva. våga leva oplanerat. våga bli bjuden på adventsfika. våga göra annat än att träna. våga pyssla och dona och känna glädje.

(och nu när jag bor hemma hos mamma och pappa behöver jag ju inte ens äta upp den där kakan själv, det kan jag överlåta åt dem. perfekt! : ) ) 

kärlek! / ia

en himmel på jorden

helgen:

adventspyntat, långpromenad i vinterlandskap, julbak, glögg, mys-tv-kväll med tjejerna, kyrkan och adventssånger, julskyltning, löpband på friskis, vinterstudion och André Pops, adventsfika och bus med Edvin hos systeryster,

har alltså maxat den svenska vintern och adventstiden. livet deluxe!

 love it! (det finns inget dåligt väder - bara man har vett att klä sig ordentligt..)

kärlek! /ia

dagens pucko

- glömde var backen låg när jag skulle backa ur bilen ur garaget
- glömde mina skor på Friskis
- att vara utomhus i endast träningstights
- träna men inte orka/bry sig om att äta
- att köra vilse i Insjön
- glömde mobilen i bilen när jag kom hem (tur jag kunde skicka ut mamma i iskylan att hämta den, hehe)

= orutinerat! (eller så börjar jag bli gammal och senil...?)

skenet bedrar....

kärlek! / ia