alltså ja är en sån klantskalle. ett pucko. dagens klåp är så klåpigt att ja inte ens vill nämna de. kanske om de ordnar upp sig ja kan berätta hur klantig ja är. slarvmaja, ja kärt barn har många namn.

Dagens pucko: jag!!

fredag 29 maj

j
ag håller på att tillaga en liten firre, som ska med i matlådan imorn. så undertiden den är i ugnen får de bli ett spontant blogginlägg:)

ja imorn är de upp i ottan igen som gäller, jobb 6.45-16.00.... Hade ju vart skönare att lega hemma på balkongen och pressat, men men, jobb är jobb och lön är lön. så snart borde ja krypa till kojs, men de som oroar mig är att de ska bli som de två senaste nätterna när de tagit flera timmar att somna :S ja brukar alltid slockna som ett barn så fort ja lägger huvut på kudden, så nu vet ja inte vad som hänt. är ju trött när ja lägger mig men sen blir ja helt klar i skallen när ja ska till att sova... haft lite magknip också från och till de senaste dagarna, kanske är därför... aja, i-landsproblem!
men hade ju vart bra att få nåra timmars sömn inatt iallafall om ja ska orka vara vaken halva natten imorn då de lutar åt harrys, lär ju passa på när man är ledig och det är fina sommarkvällar. blir nog lite lungt tjejmys först med serran o maria mfl. trevligt.


igår hände nått märkligt. ja var seg, sur, trött och kort stubinad, ja mitt humör var ungefär lika bra som vädret (de ösregnade, om ni minns...). Eftersom skolarbetet kändes någorlunda klart så beslöt ja mig för att ta tag i lite städning. och då är ändå dammsuga nästan de allra tråkigaste ja vet. men sen, när ja satt igång med mitt städande så fick ja världens energi. så efter mycket dammande och putsande så var rummet mitt skinande rent och jag på strålande humör. av att städa. märkligt som sagt =) och sen kom ju solen och sken ikapp med mig, rummet och humöret.


idag när ja var ute på kvällspromenad gick ja förbi en liten gräsmattefest med emo/punkare/hårdrockare (ja kan ingenting om sånna där stilar, haha) alldeles här brevid nästan. och där gick ja en fredagkväll i mysbyxor och en blombukett i handen som ja nyss plockat. om de ansåg att ja var en tönt? ja troligen. om ja kände mig nördig? ja de med. Men en ganska glad och stolt liten nörd =) ja hade de säkert lika bra på min promenad som de på sin fest.


nu är de slut för idag, tack o ajö för idag.
/ ia.

onsdag 27:e maj

”Tack Gud, för att du har skapat oss unika.
Och hjälp oss att inte se ner på de mästerverk som våra kroppar är.
Amen. ”

En bön jag läste i en tidning. Om man upprepar den, och ber det innerligt varje dag, kanske man kan få hjälp att göra den till sin verklighet. En verklighet som gäller inte bara ibland, utan jämt, 24 timmar om dygnet, bra som dåliga dagar. Jag ber…



27:e = löning. Yihoo! Tänk om man kunde lägga lönen på bara massa shopping, upplevelser, fika/mat, träning och sånna roliga grejer. Och spara till lägenheter, resor och annat skoj. Men de finns ju sånt som heter räkningar och måsten. Men så är vuxenvärlden. Och värre lär de bli ju vuxnare man blir. Fast då kanske man har ett riktigt jobb också så man tjänar lite mer. Och jag ska inte klaga. Är tacksam för att ja överhuvudtaget har ett extrajobb, hade aldrig klarat mig på 2500 i månaden, och skönt att slippa ta studielån ju.

Så i helgen tar vi lite jobb igen, 9:onde helgen på rak. Ja är en flitig liten arbetsmyra : ) Men tror ja ska unna mig ledighet på söndag så man kan gå ut på lördag och gå till kyrkan på söndag. Man måste ju ha ett liv också. och så är de ju mors dag. Ska försöka vara snäll…

27 maj är också = Championsleague final. Barcelona mot Man United. Hoppas på en riktigt bra fotbollsmatch!
Matchen igår var en liten besvikelse. Kanske inte just att vi förlora, för bullis var bra. Mer besviken på min egen insats. Men men, inget man kan gräva ner sig i. bara att ta nya tag och försöka göra det bättre nästa gång.

Jag pluggar. Om jag har tur kan sommarlovet nästan inledas nästa tisdag.


/ Ia. (fast fick ett nytt smeknamn av pappa häromdagen. ”Skruttis”. Hmm, hade säkert passat. När jag var fem! =)

Vi börjar med dagens klåp: åkte med pappa från stan, skulle dock handla på konsum och plocka upp ”min” bil på bjurs. Ber pappa ta hem mina grejer. Sen när ja står i konsum-kön slår mig tanken: bilnycklar! De kan ju va bra att ha… men dom har ja i jackfickan som jag skickat med pappa. Har en bil men inga nycklar… Starkt jobbat Ia!

Helgens bra: trevlig fredagskväll med buffé på dössberget. Sen blev det att lyssna på trubadurandet långt in på natten. Nice. Och dricka te och dom där sommarnätterna man går och lägger sig när solen gått upp och fåglarna kvittrar.

Och lördan en komisk promenad som såg ut såhär: sol, regn, sol, regn, sol =) och dömning som gick helt ok. Sen vart det en jag-är-tråkig-fast-de-är-lördag-kväll. Skulle ju upp strax efter fem på söndan så…

Sön: Gick bra att jobba. Inte långtråkigt, de värsta ja vet när tiden går segt när man ska jobba. En tant frågade om jag och björnars mamma var syskon, ”för vi såg ju ut att va lika gamla”. Jag väljer att tolka det som en komplimang till henne ;) hann dessutom med att svetta ner mig på friskis, käka tacos och lära mig hitta ut i rogsjö skogarna. De inplanerade plugget sket man väl i! ibland måste man faktiskt göra saker för nöjes skull istället.

Helgens dåliga: att ja inte längre bara bråkar med mamma utan även Anna allt oftare. Och ja vet att de är mitt eget fel när ja blir sådär sur o irriterad…(men om dom slutade tjata så...!) ja är nog ingen rolig familjemedlem för tillfället.

Och idag var de redovisning i skolan, rampfeber, åtta par ögon (alltså 16 totalt, mattesnillet!) skulle granska när man skulle föra ett sjuksköterske-patientsamtal. Nervigt innan men de gick bra och man blir glad efteråt när man klarar av nått man varit rädd för. Sen firade jag med att bara slappa i solen i bojsen hos maria&erik. Trevligt.


När solen värmer så skönt och man bara sitter i trevligt sällskap känns det som inga onda tankar kan nå mig. Men när dom kommer och övermannar en så tror man ska bli uppäten, galen. Och då är känslan så stark… men den går över. Men man undrar, vart kommer tankarna ifrån?
´fast ibland är ja faktiskt tacksam. För det svåra ger en ett djup… och ja inbillar mig att de är bra att livet inte alltid känns som en räkmacka eller ett kul kalas. Eller som L Winnerbäck skulle uttryckt sig: ”Ljuset blir större när natten tar form, och värmen blir mer värd i storm”. Fast så tänker man inte just när paniken övermannar…
Och ibland känner ja mig som nån schizofren konstnärssjäl som pendlar mellan ljust och mörkt som andra byter strumpor…. På slutet har det varit mycket ljust och ganska litet mörkt. De beror nog på all bra socialisation. Very good gummisnodd!

Kram Ia.

glad.

Andra inlägget denna dag, måste vara rekord =) men de är för att de händer så mycket just nu som berör mig. Och känslostormarna måste ju som sagt ut, och de blir alltid i denna blogg.
Känslig ja… haha, nästan överkänslig. När ja blir lessen gråter ja som ett barn och nu när ja är glad, blir ja överdrivet glad och vill bara skutta, hoppa, dansa, skrika. Men de är väl bra man har lite känslor i kroppen, ingen dö sill här inte.

Hursomhelst, vad har hänt? Jo, hade ju som sagt bestämt mig för sthlm även om det innebar att jag fick lov att hoppa av sjuksköterska för att kanske inte komma in igen. Men ja var beredd att ta den risken. Mejlade studie-tanten och berättade mitt beslut. Förklarade också då varför jag så gärna vill det här, måste det här för känna att ja lever. (går inte alltför djupt in på det här, men om nån undrar är det bara att fråga face-to-face, inget ja inte klarar av att prata om, men onödigt att skriva ut över hela cybervärlden).

Skrev inte till studie”tanten” så mycket i förhoppning av att få beslutet ändrat, ville mer förklara min syn på saken. Så tror ni ja blir glad och lycklig när hon skriver tillbaka att det är tillräckliga skäl både socialt och medicinskt och att jag ska göra en ny ansökan och skriva att jag samtalat med henne, så skulle ja få de beviljat! Jippi! Detta innebär att jag som hade tagit beslutet att trots allt våga hoppa av, nu allra troligast får va i sthlm ett år och ändå har min plats på ssk i Falun kvar. Så som ja trodde från början. Och ja slipper oroa mig för framtiden, vet att ja kan komma tillbaka, sen får vi se vad som händer under året, kanske iaf blir nått helt annat… men så skönt!

Och jag är så tacksam. Till studievägledaren som visade sig som en fin medmänniska, till mig själv att ja vågade förklara min situation, och inte minst till Gud. Känns som jag sats på prov, att jag har fått visa att jag verkligen vill detta eftersom jag var beredd att ge upp en säker utbildning. Och sen när ja vågade satsa, så ordnade sig allt ändå. Och igen, tack alla som peppat och stöttat.

Nu måste ja snart ut och göra av med denna glädjens överskottsenergi. de får bli ut på mina älskade stigar i bjursberget och springa runt lite =) Nice! Bara de vill sluta regna…
Och sen ska ja unna mig att fira, med käk på dössberget med mina fina flickor. Det är jag värd!

(undrar hur länge den här euforin håller i sig, borde vara jämt! Ja blir snäll av den också, för nu ska ja skicka pengar till barn i rumänien, som ett fysiskt tecken på min tacksamhet. Det är dom värda!)

typ såhär glad är ja nu :D

Love
/Ia.

fredag 22 maj

Jag tänkte så här: om jag skulle dö om ett år och bara ha ett år kvar att leva (ibland måste man nog tänka så, vet att många förtränger döden för att den verkar så läskig. Men den finns ju där som en realitet i våra liv, vare sig vi vill det eller inte). I alla fall: om jag bara hade ett år kvar att leva, vilket val hade jag gjort då? Jo självklart det som jag nu också gjort, följt mitt hjärta. Jag vill gå bibelskola i Sthlm nästa år, det känns bäst för mitt liv.

Och jag tror ju faktiskt på en Gud som vill väl och har planer för mitt liv. Så nu ger jag upp lite av mitt eget planerande så får han fixa resten efter detta år. Rätt spännande:) och den synen hoppas ja behålla under året, för jag har ingen lust att oroa mig hela tiden för vad som händer sen, om jag kommer in på sjuksköterska igen. Min oro kommer ju ändå inte kunna påverka nånting, eller hur? Bara att jag själv mår sämre av den…

Känner mig glad och lättad. Ett logiskt beslut hade känts tråkigt, som att jag förstörde för mig själv genom att inte ta chansen.

Så nu är det bara att bita ihop sista veckorna i plugget, jobba järnet så ja klarar mitt mål med att bi i sthlm aug-juni utan studielån. Och så försöka passa på att njuta av sommaren också såklart.

Hoppas o längtar på ett spännande år! (haha, vilken flopp om allt skulle va skittråkigt o ja inte lär mig/utvecklas nånting, blir mobbad och vantrivs i sthlm… men de tror ja inte, och bjurs finns ju faktiskt kvar om ja skulle få hemlängtan)

Nu när beslutsångesten är över ska ja försöka va en liten bättre vän igen, känns som jag varit så självupptagen på slutet, men de här har varit så slitsamt rent psykiskt. Men nu hoppas vi på sol och ny sommarenergi. Och tack alla fina vänner, mamma och ni andra som stöttat och peppat mig att följa hjärtat för hade alla vart emot förslaget tror ja aldrig ja vågat. Men nu satsar vi hårt! Och nu när det blev en större deal av det hela än jag tänkt från början, och jag får offra och satsa lite mer så kanske man också får ut mer av de. Större insats, större vinst.

Ett bra citat som ständigt hänger på min spegel: ”Men – kom ihåg det – ingenting som är värdefullt är gratis. Det som är värt att ha, kommer alltid att kosta något”. (och då menas väl inte främst materiella ting, men de kanske ni var kloka nog att fatta själv) .

Kram Ia

"att välja är att bli vuxen" Men varför ska det kännas så svårt att göra ett val?

Nu måste ja avreagrea mig igen, och då får de bli här, finns inte så mycket annat till hands…
Jag borde inte prata i telefon med studievägledare, blir bara lessen av det. Ja hade ju nästan bestämt mig för sthlm och så kommer hon med sitt ”jag skulle verkligen starkt avråda dig från”. Men vad vet hon om mitt liv? Om känslan av att detta är absolut nödvändigt för att ja inte skall kvävas här, av mina egna tankar och all ångest som blir av alla bråk som bara skapar dåligt samvete. Hur motiverad skulle ja liksom va till plugget i höst om jag egentligen mest av allt hade velat gjort nått annat?

Men samtidigt sås ju frön av rädsla och osäkerhet när de låter som de kommer bli svårt att komma in på ssk igen. Är de värt att kanske vänta flera terminer på att plugga klart? Tänk om jag ångrar mig jättemycket i efterhand?

Men jag lever bara en gång, och då vill jag leva. Inte bara avverka dag efter dag, utan göra det som känns bra i hjärtat. Jag har kört över mitt hjärta förut, och de funkar ju bara inte… nä sthlm får de bli och ja får väl lita på magkänslan och den inre rösten, tror de blir bäst så.

Och ja skäms när ja sitter här och bölar ( att man ska va så lätt-gråten!) när ja vet att de finns personer i min närhet som har betydligt större problem… men det är väl bättre att släppa ut den grå klumpen i bröstet och böla en stund än att gå och stänga in känslorna och alla har vi väl våra bekymmer, stora som små.
Känns bättre när ja fått skriva av mig lite och peppar mig själv. För visst är de rätt beslut att följa hjärtat? och göra det man tror man mår bäst utav och inte följa alla tråkiga vuxnas råd om vad som vore bäst för en. Bäst för min utbildning kanske, men inte bäst för mig som människa.



vad skönt det är när man slipper censurera sig själv. Insåg efter ett fint samtal igår hur bra det känns när man törs visa hela sig själv och alla sina sidor för personen mitt emot. Inte bara ytan och de bra. Får man dela det fula och trasiga är det också lättare att visa det fina man har i sig. Slippa hålla på fasader och masker och vara hela sig själv, med alla sina sidor. Man gör sig så mycket bättre så.

Nu känns de helt ok, och de är lika bra ja bestämmer mig att ta det slutgiltiga beslutet om avhopp på en gång, så inga dumma studievägledare rubbar mina beslut hela tiden.. nu ska ja ta en lugn promenad i solen och ikväll blir det träning med björnar, så då ska jag nog må fin-fint sen :)

Hoppas ja inte låter allt för depp, för de är ja inte. Bara vanlig beslutsångest men ja tror ja kommer bli depp om ja inte följer hjärtat. Så så får de bli!

Kram Ia.