14 april.

Glad, för tillslut bestämde vi oss för att åka till Åre. Nu ska vi åka snowboard :) !

13 april: nöjd, glad, trött

Dagens känsla?
Det har varit en bra dag och jag har känt mig glad.

Nu är jag dock tröööött. Var ute och joggade/sprang och tänkte försöka mig på en lite längre runda och det blev faktiskt 12,5 km. Så nu är jag nöjd. Men trött. Kommer somna ovaggat om typ 3 minuter :)

Kärlek! /ia

12 april: sol i sinne

Idag har jag mest känt mig normal, (vad är det?) haha, tror jag. Inga stora, konstiga känslor direkt.

Utan mest glädje, frid, avslappnat, har skrattat mycket. 

Hade en rolig dag på jobbet/inskolningen där jag fick ta lite mer eget ansvar och kände mig hyfsat kompetent i alla fall.

Och sen blev jag så glad när jag kom ut på eftermiddagen och det var jättevarm och fint och soligt. Är ju inte bara en vår-hatare utan nu när snön ändå har smält undan och så så är det ju alltid gött att i alla fall vissa dagar få en massa sol på näsan, det blir man glad av. 

Så jag skippade mitt inplanerade styrketräningspass och gick ut och gick en långpromenad i solen istället (ha, ibland kan jag vara spontan också!). Så skönt att få sträcka ut benen, tänka och ventilera hjärnan och dessutom få massa nymodig skön värme på sig. Hittade lite nya vägar och stigar och hade en allmänt fin eftermiddag.

Ikväll har jag träffat några vänner ur församlingen och vi har både blandat ytligt och vardagligt med det där lite (väldigt) mycket djupare ämnena i livet. Som döden. En väns nära anhörigs alldeles för tidiga död till och med... Det är klart man inte känner sig glad då, det är sorg, men trots allt går jag och lägger mig med en känsla av frid i hjärtat. Jag har överlämnat mitt liv till Gud, för längesedan och vill fortsätta göra det dag för dag så länge jag lever. Då tror jag också att det finns ett hopp som aldrig överger oss. För oss som tror så är döden fortfarande oerhört sorglig, men det är inte ett osammanhängande panikartat skräckfyllt jag-vet-inte-vad-som-händer-nu. Det är någon som ska få flytta hem till Jesus. Sorgen finns kvar, men också ett accepterande av att det här är livets villkor och att något bättre väntar oss sedan. 

Kärlek! /ia

11 april: avslappnad acceptans

Fick min mens idag (utan mensvärk, whaaaat hände där liksom?) och kanske är det förklaringen till att jag känt mig lite extra känslig, bitsk, ledsen och stingslig de senaste dagarna.

Eller så är det för att helgdagarna är över och vardagen är här igen, de dagarna som oftast passar mig bäst, som gör att känslan för dagen snarast är en avslappnad acceptans. Vissa saker kanske inte är perfekta jämt, men sådant är livet och jag är nöjd och glad och tacksam för där jag befinner mig idag. Något mer självständig och förlåtande.

Hoppas ni haft en fin måndag med.

Kärlek! /ia

10 april: Hundvalpen

Som en liten hundvalp.

Med stora naiva blå ögon och en viftande svans. Leker dina lekar när du vill. Dreglande efter uppmärksamhet. Nöjer sig med det den får, ställer inga krav. Följer snällt husse i hälarna, den egna viljan för liten för att uppbåda nått trots.
Myselimys. När du vill.
Gullig och till lags.

En praktisk jäkla leksak.

Kärlek! /ia

9 april

Du kör ditt eget race. Jag står bredvid och tittar på.

8 april: Det är hanterbart

Det är ju helt klart hanterbart.

På ett sätt kan jag tycka att det var en dum idé att jag skulle granska mina egna känslor just i april, eftersom jag vet att jag ofta tycker det är en lite jobbig månad. Jag tänker på något vis att jag är en dålig/tråkig/otacksam människa om jag berättar att jag är en sådan där vemodig typ som oftast liksom inte hoppar runt och tjuter av glädje och skratt utan att jag snarare går runt och funderar lite och rätt ofta faller in i grubblerier och lite halvjobbiga tankar sådär.

Samtidigt tänker jag att det kan vara bra att visa/skriva om den här sidan också, för det kanske finns fler som känner igen sig? Sådana som jag som inte alltid har ett skratt eller leende nära till hands, sådana som grubblar, funderar och tycker att livet kan vara stort och besvärligt att förstå sig på ibland (säkert jättemånga, men vi kanske inte syns i sociala medier så ofta där allt mest ser fint och underbart ut) Och det är ju det som ÄR livet, att det inte alltid är en roadtripp på en rak, vacker väg utan att det kan vara både besvärligt och snårigt, vemodigt och ledsamt, klurigt och tröttsamt.


Men mitt i det här grubbleriet och funderandet så får jag också upp ögonen för att jag trots allt är privilegierad och att det inte alls är så illa ställt med mig. Jag vill absolut inte ta så starka ord som ångest eller depression eller sådana saker i min mun, och det är inte alla som har det så bra att de 'bara' grubblar lite hit och dit om livet. Det finns de som har det jobbigt på riktigt, som inte kommer ur de där svarta hålen av självförakt och meningslöshet.
Det finns också de som gått igenom saker jag inte ens kan föreställa mig, krig, terror, tortyr, förluster, en förlorad barndom, förlorade familjemedlemmar....
Jag har det bra. Och jag tänker att det kanske inte gör så mycket att man inte är hundra procent på topp jämt, att man har perioder, månader, årstider i livet där man funderar lite mer och kanske är lite mer dyster än annars. Och det kanske inte gör så mycket, ja det kanske är bra till och med, att man delar med sig lite till omvärlden av den sidan också. Den sidan som inte är glam och glamour och som därför inte gör sig så bra som en vacker Instagrambild. Det verkliga, fula, riktiga livet. 

Skillnaden, min tacksamma skillnad, är att jag inte trillar ner i något svart hål nu. Det går upp och ner men det är inte svart. En tråkig förmiddag kan brytas av av en kväll som känns rolig och bra. En kväll i tårar kan övergå till en morgon i skratt. Tankar om ensamhet och tvivel kan bytas mot kärlek och inspiration. Livet rullar på, och det vardagen fungerar bra.

Våren är här. Det är inte någon favorittid, men det är hanterbart.

Kärlek! /ia