7 april. fredag på en torsdag

åhå, nu är jag trötter och måste sova, så det får kanske bli dagens känsla.
eller så får jag skriva mer imorgon.

men några känslor för dagen: glad, engagerad, vemodig, tankfull.
Imorgon får jag sovmorgon, yeeey!

Kärlek! /ia

6 april: Skör med lite inslag av endorfiner

Hur har känslorna gått idag?
Jo, delvis har jag känt mig lite skör. Sådär att det nästan varit nära till gråt, utan anledning alls egentligen. Jag har känt mig tvivlande och ifrågasättande. Till mig själv, min förmåga, till livet jag lever, valen jag gjort, det jag tror på och det jag inte tror på.

Men jag har också känt mig glad och avslappnad. Haft en bra inskolningsdag på mottagningen där jag känner att jag kan liite mer än vad jag kunde för någon dag sen iallafall.

Och sedan liksom vände det. Träffade på Micke och hans bror en snabbis efter jobbet och jag fick någon sorts mer lugn efter detta. Tränade spinning på Friskis och efter det kände jag mig framförallt vääääldigt hungrig. Och trött och slut. Men även nöjd. (Och kände mig väldigt tacksam sådär när jag fick äta mat efter det där superhungriga. Tänkte på dem som inte har förmånen att ha det så. Som är så där superhungriga som jag var men inte får äta sig mätta. Stackrarna! Man är inte sig själv när man är hungrig)
Och nu till kvällen har nog måendet präglats en del av endorfiner för jag känner mig som mitt bra-iga jag: Nöjd, lugn, glad, positiv, förlåtande och snäll.  Ängelglorian tillbaka på sin plats alltså :)

Ska göra ytterligare ett försök att komma i säng i tid, vilket inte brukar gå så bra. Men här med säger jag godnatt i alla fall.

En annan dags mat...

Kärlek! /ia

5 april: Arbetsglädje

Jag tycker om att arbeta. Jag tycker om att vara på sjukhuset. Jag tycker om att möta människor och omges med kollegor som tycker på ungefär samma sätt. Jag tycker om att lära mig nya saker och känna att jag behärskar olika saker på ett bra vis. Jag tycker om att få lyssna till människors olika problem. Jag tycker om blod och sår och annat sånt där spännande grejsimojs. Och en blandning av massa sådana där spännande grejer får man ju vara med om som sjuksköterska.

Och dessutom tycker jag om att vara på jobbet för att då finns det inte så mycket tid till att tänka på annat. Inga djupa funderingar, inga tvivel, inga jobbiga tankar. Då bara är jag där jag vill och ska vara och gör det jag vill och känner mig ämnad till att göra. Att vara någotsånär på rätt plats i livet. Jag tycker om den känslan. Förhoppningsvis kan Gud använda det där, mitt 'kall' på ett bra sätt, att det kanske kan få betyda mer än vad jag faktiskt anar just nu. Jag hoppas det.
Glad och tacksam är jag i alla fall för att jag har en bra arbetsplats att gå till.

Falu Gruva för några veckor sen...

...och långt därborta kan man ana Falu Lasarett, min arbetsplats.

Kärlek! /ia

4 april: Omotiverad

Dagen idag har varit helt okej, men den känsla som nog mest präglat dagen har varit att jag känt mig lite trött, seg och omotiverad. Men jag vet ganska bra vad det beror på; för lite sömn de senaste dagarna, framförallt att jag lagt mig försent om kvällarna, tycker egentligen att den absolut bästa sömnen är när man lägger sig i tid. Och ändå lyckas det bli lite för sent jämt?

Det är häftigt egentligen, hur psyket och kroppen hänger så tätt ihop. Jag tycker jag ser det tydligt hela tiden i min egen kropp och det är fränt när man lär sig tolka kroppens signaler. När jag är trött, sovit för lite, inte tränat pulshöjande träning på länge, ätit för dåligt... ja, då märks det direkt på humöret.

Så ja, det är väl inte så konstigt kanske att omotivation (eget hittepå ord) varit lite av dagens tema. Och även om det inte är någon katastrof direkt så är det ju inte det mest nice-igaste känslan heller.
Gick min första dag på min inskolning på öron-näsa-hals mottagningen idag, lite som att vara ny på jobbet, även fast det är samma klinik och man känner igen en del saker. Det var intressant men känner att jag kanske borde ha engagerat mig lite mer. Varit lite mer alert, på språng, öppen för ny kunskap. Får försöka lägga mig tidigare ikväll så kanske jag skuttar runt som en duracellkanin imorn. Eller inte ;D

Och ja, omotivationen har hängt med på andra områden också. Omotivation med träningen (fast jo, gick ju och tränade ändå men kanske inte var allra mest peppigaste passet) och omotivation att äta nyttigt, Som tur var fanns det inga onyttigheter att tillgå på eftermiddagen när suget var som allra störst. Tur för mig, hehe.
Lite omotiverad till det mesta annat också, som att bry mig om saker jag borde göra, att vara en snäll och glad tjej som vårdar sin kärleksrelation och sånt. Det är typiskt mig när jag börjar bli trött och gnällig att börja leta brister hos M när det kanske är mitt eget beteende jag borde se över. Kanske nån som känner igen sig i det? Tur att man är liiiite medveten om det iallafall så att de inte hoppar de värsta otrevliga grodorna ur ens mun i alla fall....

Nu kanske det här låter som jag haft världens depp-dag. Så är det inte. Lite seg i skallen bara. Tror John Blund kommer få en lätt match med mig ikväll :)

Trött men glad. Typ. 

Puss på er fina.

Kärlek! /ia

3 april: Glädjen; delad och splittrad

Detta har framförallt varit en dag när glädjen stått i fokus då en av mina bästa vänner har döpt sig idag. Dopet är ju verkligen en av kyrkans högtidsstunder och största festögonblick, när någon verkligen bestämt sig och tar klivet att följa Jesus. Och att då dessutom få vara lite delaktig i detta och att känna så starkt för personen i fråga, såklart att man blir glad.
Jag blir glad för mig egen del för att det liksom ger min personliga tro en liten knuff och 'upp-peppning', då jag ibland känner mig lite loj och ljummen. Men framförallt är det ju glädje för att jag fick dela den här dagen med Linnea, och alla i församlingen, och delad glädje är ju dubbel glädje.

Att det även kan kännas som en splittrad glädje får jag skriva om en annan dag...

Och senare på dagen vart det en annan sorts glädje också: snowboardglädjen. Solglädjen. Att dela ett intresse med vänner-glädjen. Flyga i hopp -glädjen. Klara av saker man inte klarat förut -glädjen.

Min fina vän

Kärlek! /ia

2 april: Att känna sig stark

Jag tror det här kommer bli väldigt upprepade ord, men; även idag har jag känt en ganska stor blandning av olika känslor, allt mellan högt och lågt.

Men jag tänkte välja ut en känsla, en positiv sådan, att fokusera på idag: Jag har känt mig stark.
Då menar jag framförallt fysiskt stark, men det för ju liksom med sig att man känner sig stark och stärkt helt och hållen tycker jag.

Jag var på gymmet idag, ett utav mina absoluta favoritställen här på denna planet. Och jag körde ett utav mina absoluta favoritpass: benstyrka. Det är som att jag går in i en annan värld, blir ett annat jag, ja, jag kan nästan tycka att det är som en andlig upplevelse på nått vis, på gott eller ont? Som att jag är helt hooked på träningsreligionen. Hög pumpande musik i öronen och allt annan runtomkring försvinner. Allt som kanske rusar runt i mitt huvud annars är som bortblåst, det finns inga funderingar på då eller sen eller bekymmer eller tvivel och analyser. Allt som finns är mitt psyke och min kropp som ska samarbeta och fokusera och lyfta tungt. Ja, det är något speciellt det där. Att lyfta tungt. Att för varje vecka man går till gymmet känna att man blir lite starkare, lite bättre. Att utvecklas, vad det än må vara, måste ju vara en av de mest upplyftande saker som finns? Att det som kändes tungt för några veckor sedan idag kan kännas lätt som en plätt. Att det som var ett avlägset mål tidigare närmar sig för varje vecka som går. Och dessutom; det händer ju något rent fysiskt i kroppen som gör att en mår bra när man tränar, i alla fall känner jag av det väldigt påtagligt; endorfiner och måbrahormoner som gör mig glada och lätta.

För mig som annars rätt ofta känner mig liten och feg, mjäkig och menlös, utan skinn på näsan och typ som världens mes, hon som aldrig säger till eller ifrån, hon som aldrig riktigt vågar säga vad hon tycker och tänker; där i träningen, när jag får lyfta tungt eller springa fort eller hoppa högt eller vad det nu må vara; ja då känner man sig ostoppbar. Som starkast i världen, som en klippa, en lejoninna. Allt mitt vanliga mesiga jag byts ut mot en urkraft som går in hundra procent för vad jag gör för stunden.
Jag älskar den känslan. Idag har jag känt mig stark.

Tja, kom inte och bråka med mig va! ;D

Kärlek! /ia

Känslor

Jag hade en idé, mest för min egen skull, att ha någon slags tema igen, en månad här på bloggen. För att liksom få igång mig att skriva, och om jag har ett tema att hålla sig till så är det ju enklare. Förut har jag ju till exempel haft tacksamhets-månad eller ge-bort månad i samband med min adventskalender nu i december.

Min plan för april var att varje dag, kort eller långt, beskriva lite vad jag känt för känslor under dagen som gått. Det blir lite som en dagbok för mig själv, ibland kan det väl vara bra att analysera sig själv lite tänker jag? Jag tänkte också att det kunde vara intressant eftersom jag ofta tycker att april kan vara den jobbigaste och känslosammaste månaden på hela året. Då kan jag dels liksom bearbeta lite känslor (även om jag såklart inte kommer skriva om precis allt här) och också gå tillbaka senare och kanske jämföra med en annan månad på tex. hösten och se om det skiljer sig något.

1 april:
Nu har jag inte jättemycket tid att skriva så mycket om mina känslor just idag men jag kan ändå säga att det varit lite sådär vår-typiskt för mig. En pendling mellan att vara avslappnad, lugn, lite trött och glad till att känna mig rastlös, stressad, orolig, lite fundersam.... och får liksom tala mig själv till rätta ibland för att jag inte ska bli alldeles nipprig... Ja, ibland är det lite jobbigt med våren, speciellt när den sammanfaller med situationer som i vanliga fall också gör en lite rastlös och orolig. Som att jag tappar bort det där stabila i mig själv...

MEN det har överlag varit en bra dag. Jag har varit ledig och andats ut, tagit det lugnt, fixat ärenden, tränat, lagat matlådor, bakat etc. Fått mycket fixat helt enkelt och det är ju en skön känsla.

Förhoppningsvis på återseende imorgon.

Kärlek! /ia