Att göra valet innan - ekologiskt

Det är ju bra mycket klokare att göra val innan än situation, än när man är mitt i den, iallafall om man redan innan har målet klart för sig.
Finns säkert tusentals exempel på detta och jag ska ge er ett väldigt konkret exempel, och samtidigt ett hett tips.

Det här med att handla ekologiska matvaror (och andra varor också för den delen såsom tvål, tvättmedel etc.) har jag kommit fram till är väldigt viktigt för mig. Men för att klara av att hålla mig till den principen att jag vill handla det som går ekologiskt så gäller det att jag har bestämt mig innan jag kommer till affären.

Kanske är det så för dig också, att du tänker att du borde, att det skulle vara bra att köpa mer ekologiskt men sen står du där i affären med ett vanligt paket smör som kostar 25 kr och ett ekologiskt som kostar 40... och din reptilhjärna liksom nästan automatiskt lägger ner den billigare varan i kundkorgen trots att du egentligen  både vill och skulle ha råd att lägga några kronor extra på att köpa ekologiskt. Men människan är väl till naturen ganska snål så när man ser prisskillnaden kanske man ändå väljer det billigare alternativet.

Därför. Bestäm dig innan. Det har jag börjat gjort så då bryr jag mig inte ens om att kolla in prisskillnaderna, det är helt enkelt så att om det finns ett ekologiskt alternativ av varan, då är det endast det som gäller. Jag behöver inte ens jämföra priserna, jag har redan gjort mitt val, innan, hemma, när jag har valt vilka principer som är viktiga för mig. Då behöver man dessutom inte vela så mycket eller fundera, det är bara att plocka på sig det ekologiska och sen betala. Punkt slut.

Låter enkelt va? Det är det. Bara kör!

Kärlek! /ia

Den goda avundsjukan?

Avundsjukan.
Ofta säger vi att den inte är något bra. Oftast ÄR den inget bra. Men.... ibland kan jag tänka att avundsjuk ändå säger något till oss. Att den kan tala till oss om vad vi verkligen vill ha.

Vad är du avundsjuk på som du tycker andra människor har men som du saknar? Kanske säger den avundsjukan något om vad du innerst inne drömmer om?

Jag tänker såhär:
Om du inte är ett dugg avundsjuk på grannen för hens fina nya bil men däremot spanar drömskt på gym-kompisens grova muskler och vältränade kropp och varje dag tänker: Jag ska också kämpa/äta/träna så att jag ser ut som hen.... ja då säger det kanske något om att du inte drömmer så jättemycket om materiell välfärd men däremot om utseende, 'drömkroppen', hälsa/styrka vad det nu må vara.
Och om du är jätteavundsjuk på kompisen som reser jorden runt men inte ett dugg på den som tidigt gifte sig, skaffade barn, hus, villa och Volvo.... då kanske det säger dig en del om vad det är för liv du själv skulle vilja leva.
Om du är avundsjuk på hon som har så bra relation med sina föräldrar och syskon men knappt aldrig funderar över några problem i din kärleksrelation.... ja då kanske man vet vilka relationer som är bra och vilka som är mindre bra och som man behöver jobba med.
Om du är avundsjuk på andra människors karriärsval, deras lön, deras arbetstider, hur kul de verkar ha på jobbet.... ja då kanske det är dags att kolla över sin egen arbetssituation;  är det verkligen det här jag vill hålla på med? Trivs jag på min arbetsplats?

Ja ni fattar nog vad jag är ute och fiskar efter.
Jag håller med om att jämförelse och avundsjuka för det mesta och till stor del är av ondo. Jag tror på att se till det man har och att lära sig vara tacksam för det lilla. MEN dock tror jag ibland att avundsjukan kan tala om för oss vad vi drömmer om, vad som är viktigt för oss, i vilken riktning vi vill att våra liv ska gå. Kanske kan man, genom avundsjukan, hitta in till vad det är man verkligen vill, vad man prioriterar.

Samtidigt, ett stort observandum: Bara för att man vill ha någonting, så är det inte säkert att det är bra eller nyttigt. Och det finns ju olika sätt att jobba med saker. Om jag genom min avundsjuka kommer fram till att jag inte är nöjd med min kropp kan jag ju välja mellan att börja hets-banta och gå på konstiga dieter och försöka träna sju dagar i veckan eller se över sin livsstil och börja i små steg.
Och om jag är avundsjuk på hur ett förhållande framställs i någon blogg och sedan ser nån snygg kvinna/man på jobbet så kanske avundsjukan inte innebär att jag ska bryta upp mitt förhållande eller vara otrogen för att 'gräset är grönare på andra sidan'. Snarare kanske avundsjukan kan berätta något om att det finns grejer att jobba på i det förhållande man redan har.

Hoppas ni fattar poängen i mitt ord-bajs?

En snowboardbild.
DET borde ni vara avundsjuka på mig på, för att åka snowboard är så FETT roligt.
Prova du också! :) 

Kärlek! /ia

Bilder från en annan dags semester: Grövelsjövandring dag 2

Här kommer lite bilder från vår andra vandringsdag i Grövelsjön, när jag var där tillsammans med Jocke, Chellan och Frida i september. Denna dag begav vi oss iväg upp på Storvetteshågna. Svealands högsta berg faktiskt ;) 

På morgonen när vi vandrade iväg låg dimman tät...

Jocke och Chellan tog sig något stärkande och värmande...?

Men sedan kom solen.. Vi stannade och tog lite kaffepaus innan vi skulle upp på toppen

Om man tror man kommit upp när man kommit till krönet man ser på bilden...då tror man fel. Det fortsätter uppåt!

Fler vandrare på väg uppför...

På toppen!

Stenröset där man ska placera en sten när man kommit upp

Fantastiska höstfärger, på väg ner för berget igen.

Fantastiska fjällvatten!

Fina-Frida :)

På väg ner mot Grövelsjön igen

Bland fjällbjörkarna

Jag återkommer gärna!
Kärlek! /ia

Bluebird i Åre

Det kanske jag glömt att säga, men vi är ju i Åre nu. Åkte upp i går eftermiddag och sov första natten på ett lite mindre hotell (hotellfrukost!) men nu har vi flyttat in i en stuga/parhus där vi ska bo tills på söndag.

Åkningen idag var jättefin, soligt och klarblå himmel större delen av dagen. Fina backar, längre åk än de man är van vid hemma så det suger lite i benen nu :) En bastu på det nu ikväll och vi kommer nog somna gott inatt.

Imorn är planen att endera åka på skotertur eller en dag till i backen.
Så nu vet ni vart jag håller hus tills på söndag :)
Några bildbevis finns inte ännu ;)

Kärlek! /ia

Olika mening med livet?

Jag var i januari inne på temat 'Riktiga hjältar' i det här blogginlägget, där jag kanske antydde att jag tycker att de är de som vågar riskera livet för andra människor som är de riktiga hjältarna, inte de som besökt de 'rätta' stränderna på de 'rätta' backpacker-ställena.

Som en förlängning av de tankarna vill jag lyfta något jag brukar fundera på som ligger ungefär i linje med detta, men på en större nivå, ja faktiskt på en 'meningen med livet' - nivå. Hua! Stora tankar nu igen....

Och det handlar om vad målet med livet är? Jag kan finna, i mitt eget liv, och i världen i stort, en liten konflikt i målet att ha kul, njuta, söka lycka och upplevelser, mot att hjälpa andra, göra det bästa för att sitt liv ska påverka denna värld i en bättre riktning.
Många lever på det första viset, för att ha kul, njuta, söka lyckan. Vi lever väl så, delvis, allihopa. Jag gör det med. Det är väl där det bottnar, konsumtionen, att vilja köpa sig till lycka. Och det kan man väl? Jag köper t.ex. liftkort och snowboardar och gymkort och böcker.... med mera, som gör att jag kan roa mig, ha kul, bli lycklig... för stunden iallafall.

Men så finns det andra som lever för något annat. De som inte kan nöja sig, inte kan bli tillfredsställda genom att tillfredsställa sig själv. De som måste göra något för andra för att må bra. De som lägger ner hela sitt liv och sin själ för att finnas till för andra människor. Det är så de finns till, utan detta att hjälpa andra så vore inte deras liv meningsfullt.
Jag har en liten röst inom mig som ropar, när jag lever på det första sättet, att jag måste göra något för andra för att må bra... Att det är något som saknas annars.


Kan man kombinera dessa mål med livet? Jag vill att de ska gå att kombinera.
Vad gör ett liv meningsfullt? Kan det helt enkelt vara så att för vissa är meningen med livet att ha kul, söka lycka, medan det för andra handlar om att hjälpa andra. Eller har vi alla båda delarna inom oss?

Egentligen handlar det väl om att följa sitt eget hjärta? Att det är det som är lycka, att våga följa sina egna mål och värderingar. Om det så är att bestiga Monte Everest eller hoppa fallskärm på Nya Zeeland eller att utrota svälten i Afrika eller uppfinna botemedel mot cancer.
Men ibland är det svårt att hitta sin innersta röst, det hjärtat vill, när det är så mycket annat som brusar. Man kan tro att man måste ha det ena eller andra, måste uppleva vissa saker för att bli lycklig, fastän det kanske inte alls är så. Kanske är det nått helt annat man innerst inne vill?


Och går dessa två olika levnadssätt att kombinera i två olika människors liv?
Om den ena vill i första hand uppleva det roliga, få kickar, förverkliga sig själv genom drömmar av adrenalinkickar, det materiella...
.... och en annan människas största dröm är att få hjälpa andra i miljöer där man måste sätta sin egen trygghet och sitt eget välbefinnande åt sidan. Att det är det som ger livet mening.

Ja, det är så svårt tycker jag.
Ibland kan jag känna att jag luras in i fällan att tro att det där materiella, det som världen säger ska göra en lycklig, som ska göra mig lycklig. När det egentligen kanske är något annat jag vill göra.... eller både och. Eller inget...
Och så sitter jag still på mitt arsle medan tiden går....

Mycket svammel nu, ni får ursäkta det. Men jag funderar så mycket. På meningen med livet, mitt liv, och så. Man kan bli trött av mindre ;)

Kärlek! /ia

VM-festen är över

Hej Måndag!
Då var det vanlig vecka igen, VM-veckorna är slut. Om man vill tänka pessimistiskt kan man nu konstatera att en tolv dagar lång fest är slut och att vi skattebetalare i Falu kommun nu kommer få en lång, ekonomisk baksmälla.
Vill man vara positiv kan man konstatera att det var en riktig folkfest och att det gick otroligt bra för Sverige med hela nio medaljer, vi fick faktiskt medalj varje tävlingsdag. Fantastiskt kört av den svenska åkarna tycker jag.

Själv var jag på en tävling, damernas 10 km fritt i tisdags. Charlotte Kalla vann guld i överlägsen stil i ett snöigt skidstadion på Lugnet. Det var kul att vara där och uppleva en tävlingsdag, även om jag måste medge att man definitivt har bättre överblick på loppet hemma i tv-soffan.

Jag försökte klicka lite bilder på plats utefter spåret men det snöiga vädret gjorde det svårt att få några foton i högre kvalitet. Här bjuder jag iallafall på mina tre stora idoler inom skidåkningen: Charlotte Kalla, Marit Björgen och Therese Johaug. 

Charlotte Kalla på väg upp för backen. 

Therese Johaug

Therese kämpar på

Min stora idol: Marit Björgen

Kämpa på!

En sådan grymt stark kvinna

Folkfest var det iallafall

Amerikanskt silver och brons - de viftade stolt med flaggan

Charlotte Kalle överst på pallen vid blomsterceremonin

Suddigt, färgglatt, snöigt...

Heja Sverige!

Kärlek! /ia

Min tro, del 3: Vad som behåller min tro, utvecklar den och får den att växa.

Här kommer del tre i min berättelse om tro. (Här är Del 1, och del 2)
Denna del handlar om vad det är som håller min tro vid liv.

Om det en gång i ens hjärta sås ett frö till tro, och man börjar tro, men sedan inte gör något mer, då tror jag den tron dör ut. Man måste mata den, underhålla den, hitta sätt för den att utvecklas och fördjupas för att den ska leva vidare.

Jag tänker på relationen till Gud som till andra människor, om jag träffar någon jag tycker om och blir vän med den men sedan slutar vi umgås med varann... ja då rinner ju vänskapen tillslut ut i sanden. Precis som en kärleksrelation måste aktivt jobbas med för att hålla, så är det med relationen till Gud tänker jag.

Hur gör då jag för att utveckla min relation till Gud?
Eftersom jag inte alltid varit med i en församling eller åkt på en massa sommarkonferenser, läger etcetera så har det varit andra sätt som fått min tro på Gud att hållas vid liv och utvecklats.
Det nog allra främsta skulle jag säga är: Läsa Bibeln. Jag vet att många kristna tycker det är svårt och jobbigt att läsa Bibeln och kanske underlättar det för mig att jag alltid tyckt om språk, ord, att läsa och så. I bristen av församlingsgemenskap, och i vissa tider bristen av nära vänner som är kristna, har bibelläsning varit ett måste för att min tro skulle få nån sorts ny näring.
Det är jag glad för, för trots allt är det ju Bibeln vi ska grunda vår kristna tro på. Det känns tryggt att vara något sånär hemma i Bibeln (även om jag fortfarande inte läst exakt allt eller fattar allt). Det gör att jag känner mig lite mindre lätt att manipulera, ingen kan lura i mig precis vilka falskheter som helst om Gud eftersom jag själv vet en hel del om vad som står i hans ord.

Att läsa Bibeln ger mig kött på benen, är oerhört intressant (man upptäcker alltid nått nytt om man läser med öppna sinnen och har huvudet på skaft), gör mig glad och trygg. Det finns så himla mycket kloka och nyttiga texter där, mer än vad man kan ana. Bibeln är faktiskt ett väldigt hett boktips även till dig som inte ens är kristen, framförallt tycker jag då att man ska börja med Nya Testamentet som är lite mer 'lättuggat' än Gamla Testamentet.

Vad jag drömmer om: Riktigt fin, rejäl vinter.

En annan grej som är oerhört viktigt för mig är att be. Det är bönen som utvecklar min personliga relation till Gud, det är då jag samtalar med honom. Om man återigen jämför med en 'vanlig' vänskap - den fördjupas när man samtalar med varandra och kan dö ut om man inte håller kontakten.

För just mig funkar bönen bäst när jag går mina morgonpromenader, då ber och samtalar jag med Gud under tiden. Det gör det mycket lättare för mig att hålla fokus en liten längre stund än om jag sitter still hemma. Ett tips är också att inte be när man är supertrött - då somnar man lätt ;)

Vad jag ber om? Till exempel detta: Jag tackar Gud för allt som är bra, för hälsa, min familj, alla vardagliga saker som fungerar och så. Jag tackar också för att jag får ha kontakt med honom, får vara hans barn, tackar för att Jesus har dött för oss så att vi är förlåtna och kan närma oss Gud och så.
Sedan ber jag för mig själv, mitt liv just nu och för framtiden. Jag ber för att jag ska låta Guds vilja verka i mig och att jag ska våga lägga ifrån mig min egen vilja lite grann och våga lita på Gud. Jag ber att jag ska få blomma ut i de planer han har för mitt liv.
Jag ber även för närstående, familj, Mikael, för husgrupp och församling med mera. Jag ber för människor som har det svårt, sådana jag känner men även människor i allmänhet, ber för vårat land och våran värld.

En tredje grej som blivit alltmer viktigt i mitt kristna liv är kristen gemenskap. Även om jag inte vill att min tro står och faller med andra (därav ser jag Bibel och bön som det allra viktigaste) så står det ju ändå Bibeln att vi är skapta till gemenskap med varandra och att vi är delar av en kropp där ingen klarar sig utan de andra. Det är viktigt att komma ihåg, och jag personligen känner verkligen att jag behöver stöd, gemenskap och att få bli peppad av andra kristna för att min tro inte ska försvagas. Det är så mycket i samhället som liksom trycker ned tron, får den att kännas som något konstigt och skämmigt, därför tycker jag det är viktigt att träffa andra kristna för att få stöd att våga stå på sig i sin tro.

För min del handlar gemenskapen framförallt om min församling, som jag tycker är helt fantastisk. Efter att ha varit en del av den i över tio år så har man lärt känna många och det känns nästan som en andra familj; människor i alla åldrar som alla tar hand om varandra. Fantastiskt! En sådan ömsint gemenskap som jag inte funnit på många andra ställen.
Även husgruppen jag är med i (några stycken ur kyrkan som träffas en kväll varannan vecka och delar livet med varandra, diskuterar tro etc) är väldigt viktigt för min känsla av att ha en kristen gemenskap.
Sedan är ju min mamma kristen och vi kan dela saker..  Fast rätt ofta är vi oense också ;)

Kärlek! /ia