Det är roligt att gå i skolan

När man vart utomlands så tycker jag om att försöka jämföra kulturerna lite, vad som är lika och vad som skiljer.
Nu när jag var på Hawaii, som ju är en av de femtiotvå amerikanska delstaterna, så var skillnaden i kultur kanske inte lika stor som när jag var i Indien eller Nepal, dock fanns de där.
Tänkte jag skulle ta upp några av dem i några inlägg och förhoppningsvis visa lite bilder också:)


Vi börjar med en skillnad där Sverige faktiskt helt klart går vinnande ur striden, enligt min åsikt i alla fall: Det amerikanska skolsystemet. 
På ett hostel vi bodde på träffade vi lite amerikaner som vi satt ner och snackade med en kväll. Vi pratade väl om sånt där som vad man sysslade med, arbete och studier och så. Killen vi snackade med ville utbilda sig till något i stil med det Micke är, typ maskiningenjör.
Att det kostar pengar att gå på college i USA är väl något jag vetat om sen förut men vilken innebörd och vilka konsekvenser det får är inte något jag reflekterat över så mycket. Enligt honom (nu har jag inte kontrollerat det här mot någon säker källa men...) kostade det ca 60 000 dollar per år att gå på collage, vilket då är ca 445 000 kr per år! Och då är alltså inte levnadskostnaderna som mat, böcker och sådant som vi tar studielån för inräknat! En treårig utbildning blir ju då nästan 1,5 miljon svenska kronor.

Det den här killen så klokt konstaterade var ju att det här systemet sållar bort så oerhört många människor som kanske har den rätta viljan, talangen och kunskapen för att bli bra på sitt jobb. Kreativa människor som inte får chansen för att de inte föddes in i en familj med pengar.

Han beundrade vårt skolsystem där alla får chansen, eller ja det beror ju iallafall inte på pengar angående vilka som kan skaffa sig en högskoleutbildning eller inte.
Självklart påverkar pengarna och vilken familj du kommer ifrån utbildningsvalen och möjligheterna här i Sverige också, men inte på samma uppenbara sätt. Och detta borde ju innebära att klasskillnader har större chans att undvikas i Sverige än i t.ex. USA?

Jag tror många, speciellt unga, i Sverige idag tar våra utbildningsmöjligheter för givet men det här fick mig att tänka till och vara tacksam över det välfärdssystem som vi faktiskt har.

Även inom sjukvården gäller ju i princip samma sak, i USA måste du ha sjukvårdsförsäkringar som kostar pengar för att få en bra vård. I Sverige är principen lika för alla.
Det finns inte samma skydd mot arbetslöshet och en massa andra sådana saker som vi i Sverige har. Tacksam för det svenska skyddsnätet i sociala frågor, även om det inte alltid fungerar som det ska. Att skyddsnätet inte ska rustas ner och den privata ekonomin få en större betydelse är också en av anledningarna till att jag röstade som jag gjorde.

Jag gillar Sverige! I alla fall när det gäller dessa frågor.

Micke håller på och förbereder brädan med vax innan surfning :)

Vad jag gillar med USA: mer färggranna postlådor. Ja, iallafall denna :)

Turtlisar och stränder gillar vi också med utomlands. En riktig trötter var det här! :)

Ser nästan ut som ett höstfoto med löven. Fast med shorts. Det gillas väl också? :)

Kärlek! /ia

jag ÄR

Förkylningen har bitit sig ett rejält tag i mig, snorar och snörvlar, låter som en hes skata när jag pratar och kroppen känns lite som överkörd av ett tåg (obs, lätt överdrift!)
Idag vaknade jag till min förvåning upp strax efter kl. 12:00. Vet inte om det är förkylningen eller nån jetlag som gör att jag återigen lyckades sova bort de ljusa timmarna av dagen. Men det känns okej ändå, det är väl sova och vila man behöver som sjukis.

Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om utom om gårdagen. Eller en tanke/insikt som slog mig under gårdagen när vi hade julfest med jobbet (kanske också en av anledningarna att jag sov till tolv - men kul vare!).

Där på dansgolvet insåg jag att jag växt, som människa. Fått nya livserfarenheter, en ny syn på mig själv. Att jag kommit någonstans, lång stans, i arbetet med mig själv och den jag vill vara.

Jag kom på att jag inte skämdes över mig själv, att jag inte hade något behov av att göra det. Att jag inte hela tiden behöver tänka 'hur ser jag ut nu, vad tänker de andra nu, ser jag fånig/dum/tjock ut?'. Det är kanske ganska vanliga tankar på ett dansgolv? (Iallafall om man är nykter - är man full tycker man väl alltid att man är snyggast i världen - fastän det ofta är precis tvärtom, haha).
Att tänka 'ser jag tjock ut nu' gör säkert också många, speciellt om man är mitt i en ätstörning och har anammat alla de sjuka tankar som det för med sig.
Att hela tiden tänka på vad folk tycker om en, hur man ser ut, om man gör bort sig - ja, det är väl ganska allmänmänskligt.

Men jag börjar bli fri från det där nu, på riktigt! Visst kommer man väl alltid ta lite hänsyn till vad andra tycker om en, man vill göra ett gott intryck, men de där bindande tankarna om att man är fel/dålig, ful, tjock, konstig.... de börjar släppa. Istället för att tänka på hur jag ser ut utifrån, hur andra ser på mig, kan jag koncentrera mig på att vara närvarande i nuet, ha kul, släppa loss.
Jag behöver inte tänka på hur jag framstår - jag ÄR.

Jag är Ia, den jag är, med mina fel och brister men ändå helt okej. Jag är varken snyggast eller smartast i universum, men inte heller fulast eller dummast, och det är bra så. Jag duger alldeles fint med att bara vara mig själv, tänk vilken trygghet att få känna så. (Jag tror att sådant syns och märks också på ett annat sätt, och att det gör en attraktiv på ett annat sätt när man är trygg i sig själv och inte analyserar sig själv hela tiden.)

Ett nytt lugn, en ny frid. Jag behöver inte supa mig full för att kunna slappna av eller för att öppet kunna söka efter bekräftelse hos andra. Jag behöver inte rusa runt från kille till kille och få någon sorts godkännande på att jag är tillräckligt snygg. Jag har Micke och det gör mig trygg, han älskar mig, han finns hos mig, han stannar hos mig och jag behöver inte vara rädd för en tom och ensam morgondag.
Jag har min familj och mina vänner som älskar mig för den jag är utan yta och prestation. Jag är ett barn hos Gud, älskad och skapad fantastisk, det ger mig ett mål och mening med mitt liv - utan att jag behöver ha en yta som imponerar på andra människor.

Jag har mig själv, Ia, och det är gott nog. Jag behöver inte låtsas vara någon annan.

Gårdagnens jag - idag är jag bara förkyld och det finns inte ett dugg flärd över mig, hehe.

Kärlek! /ia

Ledsen, besviken och frustrerad (för alldeles värdsliga saker)

En sak som jag var enormt sugen på när jag var på Hawaii var att komma hem och köra igång träningen rejält (även om surfet ju också var träning som bara den!). Men längtade efter att pumpa benen/rumpan hårt och framförallt att försöka bygga upp min kondition som verkligen är kass eftersom jag haft så mycket halsont i höst så det knappt blivit någon konditionsträning alls.
Var (är verkligen) pepp och beredd på att lägga ner det jobbet som krävs.

Även M. är peppad på att hålla igång konditionsträningen under vintern, så i tisdags stack vi ut och sprang/joggade, första träningspasset sen hemkomst. Jag ÄR verkligen otränad konditionsmässigt. Som M. uttryckte det "en våldtäktsman på rollator skulle hinna ifatt dig"  (haha!) angående att han inte ville springa alltför mycket i förväg även om jag tyckte det och även om han lätt kunnat.

Hursom. Det var drygt men jag var ändå peppad. Igår, tada.... Halsont!
Jag blir så ledsen.
Inatt vaknade jag av att det gjorde så ont och kunde knappt sova. Efter att jag pillrat i mig lite Alvedon blev det iallafall att somna om och sova till nästan halv tolv (!). Inte likt mig och konstig uppladdning inför eftermiddagsjobb, brukar vilja hinna göra lite saker innan. Men det behövdes väl, nu orkar jag nog jobba iallafall.

Men som sagt, besviken på kroppen. Fjärde rejäla halsontepisoden på tre månader. Och jag som bara vill vara frisk och träna.

Jo, jag vet, en förkylning är inte hela världen, det finns de som har det tusen gånger värre. Jag är ju inte allvarligt sjuk och jag kan gå, stå och använda mina ben. Jag är tacksam att jag var frisk på Hawaii men ändå, just idag tillåter jag mig att känna besvikelse. Träna är ju faktiskt det roligaste jag vet. Uhu!

Någon som har några superknep för att hålla sig frisk? Hit me!

Kärlek! /ia

Med hjärnan, och tiden, kvar på Hawaii

Hej!

Nu är vi hemma i Sverige igen. Kalla, gråa, kyliga Sverige. Det var ju nästan som ett skämt imorse när vi tog tåget från Arlanda till Falun: bara grått! Även om jag redan saknar solen och sommarvärmen litegrann så är jag inte så bitter för det. Hade en jättebra semester och det känns rätt så okej att vara hemma också.

Är faktiskt redan på plast på jobbet och jobbar natt. Det går ovanligt bra för jag har ju liksom inte ställt tillbaka dygnet än och på Hawaii är det ju mitt på dagen nu. Sov nästan inget alls på planet så när jag kom hem idag så sov jag 12-18, så att jag blev rätt bra uppladdad för nattjobb.

Utvärdering efter natten: Den lättaste rent mående-mässigt jag någonsin gjort tror jag. Jetlag is the shit om man skall jobba natt alltså :)Så det som verkade vara en urkorkad idé att jobba så tätt inpå att vi kom hem visade sig vara ett vinnande drag. 

Men nu lär jag vända tillbaka till Sverigetiden för nu är det tillbaka till normala arbetstider från och med onsdag som gäller.

Har fortsatt inte lagt in bilderna från riktiga kameran (eller packat upp, hehe - sovit ju!) så jag bjussar på några mobilbilder så länge. De har ju också sin charm :) 

Only got 50 dollars in my pocket.. 

En mopedutflykt runt nästan hela ön en av de första dagarna på Oahu...Sjukt snygga och glada!

Utsikt vid Diamonds Head. Fantastiskt!

Hade lite kattabstinens på Hawaii, saknade mina lurvisar, och de flesta Hawaiianska katter var sådana där smala, emliga, korthåriga ej jättesöta. Men denna långhåriga lata hostelkatten, min favorit! :)

Puss hej!

kärlek! /ia

Nu är det sista kvällen här, imorn kväll börjar resan hem. Semestern har varit nästintill en tio-poängare, längtar efter att visa er bilder.
De kommer när vi kommer hem.

Kärlek! /ia 

Det börjar lida mot sitt slut...

Hej igen!

Vi gör våra sista dagar här på North Shore nu, imorgon kväll åker vi ner till Honululu och Waikiki igen, är där de sista tre dagarna och sen far vi hem! Vad fort det gått, men ändå känns det som vi hunnit med mycket och upplevt mycket... Aja, en summering av resan får väl komma senare.

Sen sist jag skrev har vi levt surflivet här uppe, surfade både i lördags och i söndags, det var bra vågor, lagomt stora för oss och vi fick några riktigt bra timmar där ute i vattnet och tog många vågor. Det är verkligen roligt och en häftig känsla när man liksom bara åker med uppepå vattnet säkert hundra meter ibland. Emellan passen käkar vi nån god mat som vi har med oss och solar och vilar. Det är riktigt fint, vi ska ha med oss kameran nån dag så vi får fota och kan visa hur bra vi haft det :)
I viken där vi surfar hänger det stora, och då menar jag stooora!, sköldpaddor. Eller turtlar, som jag och M. kallar dem ;) De simmar runt inne vid stranden så man får vara lite försiktig att man inte kör på dem, och en krälade upp på stranden och låg och solade bredvid oss i några timmar. Fränt! Är fina djur.

Igår ville vi göra nått annat än att surfa en dag så då tog vi bussen (tog typ fyra timmar tillslut, enkel väg. hu! haha) till en vattenpark, Wet and wild. Som Leksandssommarland typ, lite mindre, men det var skoj att åka lite olika rutschebanor och sånt. Och varmt och skönt i luften.

Idag ska vi surfa igen, hoppas det går bra, det är ju roligt som sagt men drygt när man blir översköljd av vatten och får kallsupar och sist fick jag surfbrädan i huvudet också. Gjorde ont men gick bra, är lite öm och bulig där än. Och FETT jobbigt i rygg, skuldror, axlar, det är rena träningslägret det här. :)

Semesterbild :)

Syns i Sverige om ett par dagar, jag skriver säkert innan dess också.
Kärlek! /ia

North Shore

Hallå där.
Nu är vi på norra sidan av Oahu, North Shore. Hostel-et vi bor på här är lite sunkigare än det förra, men det går bra ändå. Sex bäddar i en liten stuga, men vi är ju inte här så jättemkt, mest när vi sover (vilket vi iofs gör ganska mycket här eftersom det blir mörkt tidigt, vi är trötta av solen och surfet och det inte finns så mkt att göra på kvällarna här ).
Hursom, Wifi fungerar sådär, därför blir det lite svårt att hålla bloggen uppdaterad med.

Sen sist då? Ja vi har hängt här, vågorna är rejält stora så det är till och med badförbud på de flesta av stränderna i närheten, och det lyder vi förståss. Vore oklokt att riskera livet. Vi kollar på duktiga surfare som kan vara ute i de där vågorna, vi kan det inte.

Men tar vi bussen ca 10-15 min till ett ställe som heter Haliwa så finns det vikar där vågorna är lagomt små för oss. På dagens andra surfpass så kändes det riktigt bra faktiskt, fick några fina, långa vågor att surfa på. Men oftast är det ju bara skitdrygt ju! Hehe. Man måste paddla hela tiden, får ont i axlar, rygg, nacke och skuldror. Sen blir man översköljd av saltvatten, det svider i ögonen och man sväljer vatten. Men annars är det kul :)
Nä då men så fort man får en bra våg så var det värt mödan. Gillar surfet skarpt faktiskt, gör ju liksom inte ont när man ramlar som på t.ex snowboard. Är bättre, och ibland enklare, än jag trodde.

Häromdagen träffade vi Maria också som är här med Surfing the Nations, en kristen volontärarbetar organisation typ, på Hawaii. Hon är här i tre månader och det var jättekul att träffas och snacka lite.

Vi höres! hoppas alla har det bra hemma i Sverige, just nu är vi inte jättesugna på att komma hem ;)

Kärlek! /ia