Mopedutflykt

Hejsan!
Idag har vi haft mopedutflykt  runt nästan hela Oahu-ön. Äventyrligt och en lång dag på moped, tog ganska många timmar att ta sig runt. Men riktigt fint, speciellt de delar av vägen som gick längs kusten så man såg havet.
Var lite mulet idag så vi har faktiskt inte badat., men sett stora vågor på norra sidan.  Dit ska vi nog bege oss för de nästa tre nätterna efter den här.
På hemvägen blev vi stoppade, med blåljus, av polisen när vi körde på motorvägen (som man inte får köra på ) men istället för att få skäll eller böter var det en riktig snällis till polisman som i princip eskorterade oss tillbaka till Waikiki. Schysst!

Kärlek! /ia

Chill på Waikiki beach

Nu är kl 01:30 här på Hawaii och jag tar en liten paus i sömnen (från 21:00 typ, haha) och skriver några rader här.

Igår kväll fick vi våra väskor, äntligen, två dagar försenat. Det var skönt och välbehövligt att kunna borsta håret igen för första gången på fem dagar typ. :)
Men det har gått bra ändå, nu uppskattar man grejerna ännu mer, och har lärt sig att verkligen tänka till på vad man stoppar i handbagaget.

Igår hade vi en chill dag här i Honululu. M kände dig lite förkylningskrasslig tyvärr och jag hade hejdundrande ont i mina axlar sen surfet dan innan (och skavsår på magen, mellan brösten och på benen, jag fattar nu vad M. mena med att surf  är hårt ).

Iallafall, igår skippade vi surfet och gick i affärer på förmiddagen. Finns sjukt mycket fina kläder här, skulle kunna köpa med mig hur mycket som helst hem om jag hade råd och plats.
Sen hängde vi på beachen i några timmar, badade, solade, åt frozen yoghurt och kikade på solnedgången. Låter som ett rätt fint liv va? Det är det:)

Trots att vi bara varit i solen några timmar per dag och att vi smörjer oss med 50-solkräm är jag lite röd om nosen. Men ingen kräfta har jag blivit och det är nog bra att vi är lite försiktiga såhär i början.

Nu när jag kan ladda mobilen igen och kameran är här hoppas jag på att vi ska kunna ta lite fina bilder också.

Kärlek!/ /ia

Inga väskor. Surfing.

Första riktiga dagen i Honululu idag. Våra väskor har fortfarande inte kommit, och det blir ju lite mer frustrerande ju längre tiden går. Vi fick lov att köpa varsina shorts idag, solkräm och sånt där man inte kan va utan.
Provade mitt livs första surf idag också, och tog mina livs första vågor. Det var inte många med tanke på hur många timmar vi var ute i vattnet, men tog vågen och kom upp en 5-7 ggr iaf:) Det var roligare än jag trodde faktiskt, härligt att hänga i det varmljumna havet i flera timmar. Och inga stora eller farliga vågor så man behövde vara rädd. Men OJ så ont jag har i axlarna nu av allt paddlande. Sjukt ont!

Ni får säkert höra mer om mitt surfande såsmånigom.
Kärlek! /ia

Framme

Nu är vi framme i Honululu, Hawaii. Overkligt! Vårt bagage är tyvärr inte här dock, men men vi själva kom ju fram och det är väl det viktigaste.
Imorn ska vi i havet första gången.

Kärlek! /ia

Next up: Hawaii

Nu sitter vi på Arlanda och häckar, hihi. Vi ska vänta till 06:35 då vårt flyg går, men vi har placerat oss i en mjuk skön soffa så det ska nog gå bra.

Ja, och så flygen då (Stockholm-Frankfurt-San Francisco-Honululu) som skall ta oss till HAWAII !!!! :) wihoo. Paradisön, som det sägs.
Vi är inte jätteplanerade men tanken är väl att surfa en del. Om jag vågar och har tålamod nog. Är lite rädd att det kommer gå år pipsvängen, konditionen är i botten och har hört att surfing är riktigt hårt och jobbigt. Och svårt. Vi får väl se hur det går...

Annars hoppas jag på sol, chill, avslappning, kärlek, god mat och sånt. Det är ju min semester det här.

Reslusten har kommit alltmer de senaste veckorna, men trots allt kunde jag inte låta bli att tycka det var lite sorgligt att säga hejdå till katterna igår. Nästan tre veckor ifrån mina bästa lurviga hårbollsvänner. Kommer sakna att mysa med dem och stoppa min näsa i deras mjuka päls.

Jag har såklart packat för mycket så väskan är tyngre än den borde. Allt är som vanligt så att säga.
Ja, nu drar vi snart. Hoppas vi hörs, endera här eller på fejan eller Instagram eller så.

Kärlek! /ia  

Helhjärtad?

En text jag skrev häromdagen när jag funderade på det där med att leva helhjärtat för något, kan man ens göra det?


Helhjärtat, att göra något helhjärtat. Det låter hur fint som helst, eller hur?
Läste såna fina ord i Bibeln om detta tidigare i höst, ord som verkligen inspirerade mig. I The Message, en 'fri' översättning (lite enklare språk) av Nya Testamentet. Letade lite idag och tror det var det här stället jag tänkte på: 'Granska dig själv, vad du är för en och vad du har att göra i livet, och satsa helhjärtat på det.'
Det kan ju låta enkelt, inte en massa regler och svåra saker att hålla, utan 'bara' ta reda på vad man har för gåvor och sen göra sitt bästa med det.

Men ibland drabbas jag av tanken: Hur ska man kunna göra något helhjärtat alls egentligen?

Hur ska jag kunna leva helhjärtat för Gud när vardagslivet måste rulla: jobb, pengar, trötthet, sjukdom, vardagsliv, plugg, tidstress, relationer och så vidare?

Hur ska jag kunna leva helhjärtat för min familj och mina vänner när man känner att man inte har tid att träffa dem som man skulle vilja och när man ibland tänker på annat när man väl ses? När man inte är så snäll mot sina föräldrar som man egentligen skulle vilja och de skulle förtjäna?

Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för mitt plugg när det hela tiden finns andra saker att lägga tid och intresse på: jobba, städa, fixa hemma, vara med M, läsa bloggar och kolla Instagram och sånt?

Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för träningen och kroppen när jag så ofta är småsjuk och inte kan köra på fullt upp? När jag har andra saker som måste göras. När sängen är så skön på morgonen och chokladbiten så god att äta, pizzan lockar?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad på min arbetsplats när jag inte känner 100% att det här är min grej? När latheten drabbar en? När rädslan för konfrontation blir för stor? När stressen kväver? När inspirationen fattas, hur ska jag kunna vara helhjärtad då?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad i min relation med M, när jag ibland känner att vi har olika livsmål och värderingar om livet som krockar? Om vi inte vill samma sak med livet, hur ska vi kunna älska varandra helhjärtat då?
Hur älskar man helhjärtat när förkylningar, jobb, stress, trötthet och tidsbrist gör att sysslorna i hemmet blir en källa till irritation på varandra?

Hur ska jag kunna satsa på mitt skrivande och prioritera bloggen när tiden över aldrig finns?

Hur ska jag kunna vara helhjärtat mot min församling när jag knappt kan gå på söndagsgudstjänsterna för att man jobbar, reser bort och så vidare? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland tvivlar, ibland ser ner på, ibland är avundsjuk? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland känner att min livsföring är något som går emot det församlingen står för?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad mot mina drömmar när man är så bekväm och hemmakär? Hur ska man var trogen sina drömmar när man har en annan människa att anpassa sig till, någon man ej vill vara ifrån. Hur sorterar man sina drömmar? Hur vet man vilka drömmar man ska satsa på?

Hur ska jag vara trogen Jesus när man knappt tar sig tid att be och läsa Bibeln i livscirkusen som hela tiden snurrar runt? Hur ska jag vara helhjärtad när jag ibland tvivlar på det rimliga i det hela? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag har sådan människofruktan, fruktan för vad människor ska tycka och tänka om mig? Hur ska jag då kunna prata, skriva om, försöka leva som och visa på Jesus, i 2014- Sverige där Jesustro är något som går emot normen? Hur ska jag våga stå upp för det, hur ska jag kunna vilja det när jag bara vill smälta in i mängden och vara som alla andra?

'Livspusslet' - ett ord jag inte gillar men som tyvärr känns högst angeläget. Känner du igen dig?

Att vara helhjärtad.
Nä, ibland känns det mest som mitt hjärta slits i tusen bitar.


Som sagt, skrev för några dagar sedan. Men känner mig glad just nu för det känns som att jag i allafall vet vad av ovanstående jag skulle välja att leva helhjärtat för, om jag kunde.

Kärlek! /ia

Allhelgona (men inte Halloween)

Allhelgonahelgen - den har varit bra. Och dålig, men mest bra. Det har varit ungdomskonferens i kyrkan och det har givit mig så mycket, berört mig. Hjälp mig att komma ihåg i vilken riktning livet måste gå. Gett mig ny tro på mina drömmar, gett mig hopp men också tårar.

Hursom.
Nu ikväll har några av mina fruar varit här och käkat, lagade lite thaimat till dem och det var uppskattat tror jag :) Roligt att bara ses och prata, drömma och diskutera framtid tillsammans.

Jag känner inte för att skriva jätte mycket just nu så jag bjuder på lite bilder från veckan som gått istället.

I måndags var Anna och pojkarna här. Finaste!

Edvin fick kolla på Alfons på stor-skärmen. 

Jag tog upp träningen lite lätt efter förkylningen.
Men vill kunna träna hårt utan att bli sjuk. Åh!

Den här röran är en sjukt gott omelett-påhitt av mig, med fetaost och champinjoner. Mums!

Dimmigt i Falun imorse. Mystiskt och rogivnade. 

Varför Halloween-klä ut sig när man ändå är så trött-blek som ett spöke? 

Fick en fin och cool djungelblomma av mina fina fruar

Novembermys och kaffe och choklad


Kärlek! / ia

En liten reflektion vi gjorde bara, jag M.s mamma och M. Vi såg på nyheterna - alltid så mycket krig, elände och ond bråd död. Och vi sa att det kanske är lite konstigt att vi i Sverige klär ut oss, med flit, till sådana otäcka saker på Halloween. Målar oss blodiga, låtsas vara döda, är mördare osv. Jag dömer ingen som klär ut sig, maskerader och sånt är väl alltid kul, men tror ni verkligen vi hade sysslat med det om vi visste vad tortyr och ond död vore på riktigt? Om det vore krig här, om någon i din familj blivit plågad till döds av en fiende, hade det varit roligt att klä ut sig till det då?

Långtgående paralleller? - Kanske. 

Är det stora skillnader på livet beroende på i vilket land man råkades födas i? - Ja absolut.

Kärlek! /ia (igen, :) )