Next up: Hawaii

Nu sitter vi på Arlanda och häckar, hihi. Vi ska vänta till 06:35 då vårt flyg går, men vi har placerat oss i en mjuk skön soffa så det ska nog gå bra.

Ja, och så flygen då (Stockholm-Frankfurt-San Francisco-Honululu) som skall ta oss till HAWAII !!!! :) wihoo. Paradisön, som det sägs.
Vi är inte jätteplanerade men tanken är väl att surfa en del. Om jag vågar och har tålamod nog. Är lite rädd att det kommer gå år pipsvängen, konditionen är i botten och har hört att surfing är riktigt hårt och jobbigt. Och svårt. Vi får väl se hur det går...

Annars hoppas jag på sol, chill, avslappning, kärlek, god mat och sånt. Det är ju min semester det här.

Reslusten har kommit alltmer de senaste veckorna, men trots allt kunde jag inte låta bli att tycka det var lite sorgligt att säga hejdå till katterna igår. Nästan tre veckor ifrån mina bästa lurviga hårbollsvänner. Kommer sakna att mysa med dem och stoppa min näsa i deras mjuka päls.

Jag har såklart packat för mycket så väskan är tyngre än den borde. Allt är som vanligt så att säga.
Ja, nu drar vi snart. Hoppas vi hörs, endera här eller på fejan eller Instagram eller så.

Kärlek! /ia  

Helhjärtad?

En text jag skrev häromdagen när jag funderade på det där med att leva helhjärtat för något, kan man ens göra det?


Helhjärtat, att göra något helhjärtat. Det låter hur fint som helst, eller hur?
Läste såna fina ord i Bibeln om detta tidigare i höst, ord som verkligen inspirerade mig. I The Message, en 'fri' översättning (lite enklare språk) av Nya Testamentet. Letade lite idag och tror det var det här stället jag tänkte på: 'Granska dig själv, vad du är för en och vad du har att göra i livet, och satsa helhjärtat på det.'
Det kan ju låta enkelt, inte en massa regler och svåra saker att hålla, utan 'bara' ta reda på vad man har för gåvor och sen göra sitt bästa med det.

Men ibland drabbas jag av tanken: Hur ska man kunna göra något helhjärtat alls egentligen?

Hur ska jag kunna leva helhjärtat för Gud när vardagslivet måste rulla: jobb, pengar, trötthet, sjukdom, vardagsliv, plugg, tidstress, relationer och så vidare?

Hur ska jag kunna leva helhjärtat för min familj och mina vänner när man känner att man inte har tid att träffa dem som man skulle vilja och när man ibland tänker på annat när man väl ses? När man inte är så snäll mot sina föräldrar som man egentligen skulle vilja och de skulle förtjäna?

Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för mitt plugg när det hela tiden finns andra saker att lägga tid och intresse på: jobba, städa, fixa hemma, vara med M, läsa bloggar och kolla Instagram och sånt?

Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för träningen och kroppen när jag så ofta är småsjuk och inte kan köra på fullt upp? När jag har andra saker som måste göras. När sängen är så skön på morgonen och chokladbiten så god att äta, pizzan lockar?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad på min arbetsplats när jag inte känner 100% att det här är min grej? När latheten drabbar en? När rädslan för konfrontation blir för stor? När stressen kväver? När inspirationen fattas, hur ska jag kunna vara helhjärtad då?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad i min relation med M, när jag ibland känner att vi har olika livsmål och värderingar om livet som krockar? Om vi inte vill samma sak med livet, hur ska vi kunna älska varandra helhjärtat då?
Hur älskar man helhjärtat när förkylningar, jobb, stress, trötthet och tidsbrist gör att sysslorna i hemmet blir en källa till irritation på varandra?

Hur ska jag kunna satsa på mitt skrivande och prioritera bloggen när tiden över aldrig finns?

Hur ska jag kunna vara helhjärtat mot min församling när jag knappt kan gå på söndagsgudstjänsterna för att man jobbar, reser bort och så vidare? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland tvivlar, ibland ser ner på, ibland är avundsjuk? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland känner att min livsföring är något som går emot det församlingen står för?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad mot mina drömmar när man är så bekväm och hemmakär? Hur ska man var trogen sina drömmar när man har en annan människa att anpassa sig till, någon man ej vill vara ifrån. Hur sorterar man sina drömmar? Hur vet man vilka drömmar man ska satsa på?

Hur ska jag vara trogen Jesus när man knappt tar sig tid att be och läsa Bibeln i livscirkusen som hela tiden snurrar runt? Hur ska jag vara helhjärtad när jag ibland tvivlar på det rimliga i det hela? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag har sådan människofruktan, fruktan för vad människor ska tycka och tänka om mig? Hur ska jag då kunna prata, skriva om, försöka leva som och visa på Jesus, i 2014- Sverige där Jesustro är något som går emot normen? Hur ska jag våga stå upp för det, hur ska jag kunna vilja det när jag bara vill smälta in i mängden och vara som alla andra?

'Livspusslet' - ett ord jag inte gillar men som tyvärr känns högst angeläget. Känner du igen dig?

Att vara helhjärtad.
Nä, ibland känns det mest som mitt hjärta slits i tusen bitar.


Som sagt, skrev för några dagar sedan. Men känner mig glad just nu för det känns som att jag i allafall vet vad av ovanstående jag skulle välja att leva helhjärtat för, om jag kunde.

Kärlek! /ia

Allhelgona (men inte Halloween)

Allhelgonahelgen - den har varit bra. Och dålig, men mest bra. Det har varit ungdomskonferens i kyrkan och det har givit mig så mycket, berört mig. Hjälp mig att komma ihåg i vilken riktning livet måste gå. Gett mig ny tro på mina drömmar, gett mig hopp men också tårar.

Hursom.
Nu ikväll har några av mina fruar varit här och käkat, lagade lite thaimat till dem och det var uppskattat tror jag :) Roligt att bara ses och prata, drömma och diskutera framtid tillsammans.

Jag känner inte för att skriva jätte mycket just nu så jag bjuder på lite bilder från veckan som gått istället.

I måndags var Anna och pojkarna här. Finaste!

Edvin fick kolla på Alfons på stor-skärmen. 

Jag tog upp träningen lite lätt efter förkylningen.
Men vill kunna träna hårt utan att bli sjuk. Åh!

Den här röran är en sjukt gott omelett-påhitt av mig, med fetaost och champinjoner. Mums!

Dimmigt i Falun imorse. Mystiskt och rogivnade. 

Varför Halloween-klä ut sig när man ändå är så trött-blek som ett spöke? 

Fick en fin och cool djungelblomma av mina fina fruar

Novembermys och kaffe och choklad


Kärlek! / ia

En liten reflektion vi gjorde bara, jag M.s mamma och M. Vi såg på nyheterna - alltid så mycket krig, elände och ond bråd död. Och vi sa att det kanske är lite konstigt att vi i Sverige klär ut oss, med flit, till sådana otäcka saker på Halloween. Målar oss blodiga, låtsas vara döda, är mördare osv. Jag dömer ingen som klär ut sig, maskerader och sånt är väl alltid kul, men tror ni verkligen vi hade sysslat med det om vi visste vad tortyr och ond död vore på riktigt? Om det vore krig här, om någon i din familj blivit plågad till döds av en fiende, hade det varit roligt att klä ut sig till det då?

Långtgående paralleller? - Kanske. 

Är det stora skillnader på livet beroende på i vilket land man råkades födas i? - Ja absolut.

Kärlek! /ia (igen, :) )

Krig är död

Det är mycket olika konflikter och krig och elände i världen nu. Irak, Syrien, Afghanistan, Somalia, Israel/Palestina och säkert en massa fler som man inte ens har någon aning om. 

För flera månader sen läste jag nån artikel om konflikter, krig och fred och sådana där saker. Kommer inte längre ihåg så mycket av vad som stod, även om det var mycket klokt, eller vem som hade skrivit den. Men ett citat tyckte jag var så tänkvärt att jag sparade ner det, och delar det med er nu, såhär i orostider. 

”Ingen har rätt vid krig – alla har fel. Det finns inga lyckade krig, och vi behöver skapa opinion kring att krig alltid är fel, snarare än att ta parti för den ena eller andra sidan.”

Jag vet inte om det alltid är så 'enkelt' som det beskrivs ovan. Men jag tror det finns mycket värt att begrunda, och jag tror inte på krig. Alls.

Kärlek! /ia

En liten blå fågel viskade i mitt öra...

Har du kollat dig i spegeln idag och varit missnöjd med det du såg? Klivit upp på vågen och tyckt den visat alldeles för mycket? Klämt dig själv på det 'överflödiga' mjuka hullet och önskat att det inte fanns där?

Har ju ett twitterkonto men är inte så aktiv där, och har inte så många följare. Så därför tänkte jag dela med mig av den här lilla tanken/insikten som kom till mig häromdagen.

@ialindstrm: Det bästa för att inte tänka 'jag är fet, ful, äcklig' osv är INTE att banta utan att varje dag umgås med nån som får dig att känna motsatsen.

Man skulle ju kunna utveckla och skriva hur mycket som helst om det här, men eftersom en tanke med twitter är att vara kortfattad och eftersom jag ofta skriver så långa blogginlägg tänker jag inte kommentera det mer utan ni får begrunda det ovanstående själva.

Jag kan ju bara säga att jag talar av egna erfarenheter.

Kärlek! /ia

Sänggavel

När vi fick nytapetserat i sovrummet så ville jag inte att vi skulle ligga och gnugga våra fettiga huvuden, haha, mot den nya, fina vita tapeten. Vi har ju ingen sänggavel utan bara stomme + madrass (en perfekt sänggavel är min nya sovrumsdröm, hehe). 

Först satt jag helt enkelt bara upp ett skynke bakom sängen för att skydda den, men detta var jag inte helt nöjd med. Så en dag så sprang jag på ett gäng undanställda dörrar på våran vind, och jag har länge tänkt att man skulle kunna göra en sänggavel av en gammal dörr. 

Sagt som gjort.

Vi bar ner dörren, skurade rent den och ställde upp bakom sängen. Eftersom det inte är vår dörr kan jag ju inte hålla på och skruva och såga i den, men detta vart ju en enkel, och billig (noll kronor, perfekt!) lösning. 

Och helt okej snyggt om jag får säga det själv. Så min provisoriska, gratis sänggavel hittad på vinden är jag faktiskt mycket nöjd över. 

Enkel lösning va?

Kärlek! /ia

Presenten

Jag har ibland gnällt lite på M. att jag inte tycker att han köper några presenter till mig (haha, vilken golddigger jag låter som nu!). Men jag har försökt förklara att det är själva tanken bakom presenten som är det viktiga, att man vill köpa något till den andra för att göra den glad, inte att det behöver vara något dyrt eller påkostat. Typ att han kan slå in en strumpa i ett paket och ge mig, det skulle göra mig glad.

Så i torsdags när jag var sjukling och bad M. köpa ingefära till mig att göra te på och jag efter lite uppmaning att leta hittade en paketinslagen ingefära i min sminknecessär så blev jag jätteglad. Han hade fattat grejen! Det är själva tanken, gåvan, att det är roligt att få och öppna paket som är grejen. Så jag blev glad, pussade M. tack och så var det inte så mycket mer med det.

Lite senare på kvällen frågade Micke om jag inte skulle leta efter mer paket. Det hade inte alls slagit mig att det skulle kunna finnas något mer, så jag letade vidare, M. guidade mig med om det var varmt eller kallt, fågel fisk eller mittemellan. Värsta skattjakten ju, jättespännande! :) 
Och jag hittade kaffefilter, kaffebönor och chokladkakor. Schysst tänkte jag, jag är sjuk och M. vill muntra upp mig.
Och jag trodde det var klart så, jag var ju glad för det liksom. Men nä, jag skulle leta vidare. (Världens tråkigaste tjej att ha skattjakt med, jag fattade ju aldrig grejen att leta vidare, hihi) Och i ett stort paket under täcket (förstår inte hur han kunde fixa och gömma allt medan jag var hemma!) så fann jag denna inslaget i ett paket:

En moccamaster! (och den här suddiga mobilbilden gör ju inte konstverket rättvisa!)
Alltså en riktig smart-konstruktion-lyx-kaffebryggare. Och dessutom fick jag en sån där mjölk-latte-visp så kan göra skummjölk till kaffet. Vilken lyx!
Långt mer än vad jag hade förväntat mig.
Det var alltså en liten för tidig födelsedagspresent men jag blev väldigt överraskad och väldigt glad och hade inte alls förväntat mig något sådant.
Så han lyckades verkligen överraska mig den där M. Fantastiskt fint! Fina M.


Igår på riktiga födelsedagen jobbade jag men det var helt okej det med, blev lite grattad på jobbet och så. Sedan efter jobbet så blev jag bjuden på chokladbiskvi och cappuccino på stan med Johanna och Sofia F. En trevlig fikastund!

Och sen på kvällen var jag ut och åt med M. Vi gör ju i princip aldrig det sådär till vardags här hemma i Falun så det kändes riktigt lyxigt och vi åt världsgoda hamburgare på Pitchers. Efteråt cyklade vi upp till Lugnet och drog en omgång bowling också, det var relativt jämt (okej M. ledde litegrann) och inför fjärde omgången sa M. att: den som vinner den här omgången vinner allt.

Jag förlorar alltid mot sporttalangen Micke i allt som har med sport och sånt att göra MEN jag vann denna fjärde omgång i bowling och därmed enligt M's regler hela alltihop. Hihi! Jag tror han blev lite sur, han är inte van att förlora mot mig ;)
Så nu ska han bjuda mig på milkshake på Hawaii.

Ja dit drar vi ju om en vecka typ, helt galet man kan knappt fatta det. Men det får jag filosofera mer över en annan gång. :)

Förloraren, hihi ;)

Ja, det var en superbra födelsedag, TACK ALLA som grattat på olika sätt, det värmer mig så. Och oerhört roligt att fira födelsedag i Sverige igen, det är ju här NI är och här jag hör hemma.
Välsignad. Tack Gud.

Kärlek! /ia