höstbilder del 2

Igår var jag i Baggbo eftersom mamma fyllde år, och när vi var ut åkte kameran fram. Tänkte passa på att fota lite mer höstbilder innan alla löv har trillat av. MEN eftersom jag är hemma och har pluggdag idag så försöker jag koncentrera mig på det och bilderna för vänta till senare. Dock hittade jag de här godingarna, foton jag tog lite tidigare i höst som jag inte visat än. Håll till godo - helt ljuvliga tycker jag, som den höstälskare jag är.

det röda

äppelsäsong

rönnbär (då blir det mycket snö i vinter va?)

asfaltsblomma

blåa bär - men inte blåbär

ek i gult

kärlek! /ia

Stockholmshelg

Vi var ju alltså i Stockholm i helgen. En bra helg även om stackars M. blev sjuk lagom till avfärd och var förkyld och trött. Men ibland lyckades jag faktiskt lura i honom nån Alvedon (händer inte så ofta kan jag säga, hehe.)

Vi gick på stan, var på supercrosstävling i Tele2 arena på lördagen, slappade på hotellrummet (lyx att få bo på hotell!) åt goda bufféfrukostar och gick på stan lite till. Det regnade på fredagen när vi åkte ner, och nästan hela söndagen, men lördagen bjöd på härligt, soligt höstväder.


Det som slår mig, som ofta slår mig när jag är ute på vift sådär, är orättvisorna. Istället för att bara toknjuta av allt, unna mig, plocka på mig, så ser jag och tänker på det skeva i allt. Det kanske är nedlagt i mig, medfött, med generna...

Jag ser det skeva i att vi, vissa av oss, shoppar järnet, så mycket kassar vi knappt orkar bära, medan andra sitter utanför och tigger om pengar till mat för dagen. Vissa har så fina dyra kläder och inne i ljudbutiken ska en familjefar köpa ljudanläggningar för många tusen kronor. En annan man kollar på en TV för över 30 000.
När vi går hem genom stan på kvällen ligger en man ute och sover på gatan. Jag tror inte att han gör det för att tycker att det är roligt...
Har inte vissa människor för mycket pengar?

Jag minns att min vän Emmeli (bra blogg förresten, läs!) skrev nått i princip med 'så fina båtar att man nästan blir arg ' i samband med en Gotlandsresa i sommar, när de vandrade i hamnen och kollade på alla tjusiga båtar. Jag kände lika när jag var i Smögen i somras. Vad är det för fel på värden när vissa kan ha det så himla bra i ett överflöd av pengar medan andra har inget alls? Det känns inte okej och är inte rättvist. Inte rättvist alls och på en fläck.

Tänker du och jag på hur priviligerade vi är? Är vi tillräckligt tacksamma för allt det vi faktiskt har? Gör vi något för att hjälpa andra?

Sådana tankar kommer till mig efter en Stockholmshelg..... typiskt mig.

utsikt från hotellet

fascinerad kille :) 

ett fint, soligt lördags Stockholm

hotelllyx

Kärlek! /ia

En god gärning?

Förra året i april när jag flyttade hit till den här lägenheten så behövde ju Christoffer som bodde här då hjälp av någon som kunde ta hand om hans katter. Jag hade länge drömt om att skaffa katt i nästa boende jag skaffade, så när vi båda upptäckte varandras behov så kändes det rätt självklart att tacka ja till erbjudandet om att ta hand om hans katter medan han var i Boden. Santos och Lyon. Och det var väl kärlek vid första ögonkastet måste jag erkänna.

Det som kändes lite frustrerande medan jag var 'kattvakt' var att jag själv inte kunde bestämma helt vad jag gjorde med dem. De här små kissemissarna har ju varit innekatter ändå från början, men jag, och de själva tror jag, var nog inte riktigt helt nöjda med att ha det så. De skrek vid dörren, smitning genom öppna fönster, rastlösa jamande katter och så vidare.
Jag tror de ville ut i det fria, jag tror det hör till katters natur. Och jag tänkte: om de var mina, då skulle de få gå ut.

Så kom den dagen då det blev klart att C. inte skulle flytta tillbaka till Falun, han sa upp lägenheten och vi fick förstahandskontrakt på den (jippi!) och erbjudandet att ta över katterna helt och hållet kom.
Roligt, men också med lite diskussion. Det skulle vara väldigt roligt att skaffa en egen kattunge att ta hand om och uppfostra från början, men jag hade ju redan fäst mig så för dessa vänner så att de skulle få lov att byta hem och ägare ytterligare en gång kändes inte riktigt ok. (Det här betyder att jag fick stor klump i magen och grät när M. tyckte att vi inte skulle ha dem och jag lyckades övertala honom att säga ja, hihi)

Och sagt som gjort. Katterna fick börja gå ut. Litegrann i början bara där jag höll koll på dem ute. Sedan allt mer och alltmer självständigt.
Under de två veckorna de semesterfirade i Baggbo i somras var i alla fall Santos ute i princip dygnet runt.

Nu går de ut och in som de vill. Eller ja, Lyon får vi slänga ut då och då för hon går inte ut så ofta frivilligt.
Men de verkar må bra av att få vara ute, bättre än innan, och det gläder mig så. De är lugnare när de väl är inne, verkar nöjda och tillfreds. Går inte runt och jamar och verkar oroliga.

Det känns gott i hjärtat.

Risken som finns, att de skulle bli påkörda, får jag väl tyvärr lära mig att leva med. Visst skulle jag få dåligt samvete då för att det var jag som släppte ut dem, men samtidigt tänker jag att de hellre kanske lever ett lyckligt, fritt kattliv i några år och i värsta fall blir påkörda (låt det gå fort utan lidande i så fall!) än att vara inne hela livet och inte helt trivas med det.

kärlek! /ia 

10/10

Idag är det precis ett år sedan jag åkte till Indien (och Nepal) för andra gången. Femveckorsresan med Rosa Bussarna. Och jag har ju sagt det förut, även om mina Indienresor varit bra är jag glad att jag är hemma denna höst. För att jag älskar hösten och vill se den, se förändringen, se de gula och röda löven. 

Det skulle vara kul om det blev lite sol snart också och inte bara regnrusk så man kunde njuta av det ännu mera och ta lite mer foton innan alla löven regnat bort. Fast trots det, så gillar jag hösten även i regn.

Det är också då alltså ett år sedan jag och M. sa ett femveckors hejdå och reste åt varsitt håll. Jag är glad att jag slipper det i år. Istället ska vi åka till Stockholm tillsamman nu i eftermiddag, där bara det är lite förkylningar som spolar den fullkomliga glädjen. Vi får hoppas att det reder sig och vi får en trevlig weekend ändå.

Och ja, jag får ju vara hemma denna höst, MEN den 6 november lyfter förhoppningsvis flyget som skall ta oss till Hawaii i två veckor. Wiihoho! :)
Det är ju perfekt va, jag får vara hemma i oktober men slipper två och en halv veckas höstrusk i november och jag får resa MED han som jag saknar annars. Vi har alltså bokat vår resa nu och det känns lite konstigt och avlägset fastän det bara är en månad kvar. Men det ska bli superkul och jag är Tacksam att detta blev av.
Att få se en plats, en paradisö, att få testa nya aktiviteter (surfing) och att få åka dit med M. Yes!

Det säger jag i dag, sitter och pluggar lite nu på förmiddagen innan vi drar till El Stockholmo. Får se om vi hörs.

kärlek! /ia

Jag har hört att...

Jag kommer på mig själv med att bli mer och mer intresserad av det här med miljön och miljöförstöring, hållbar energi och ekologiskt. Man får upp ögonen för vad som inte är hållbart och vad jag själv vill göra för att undvika att få en massa onödiga gifter i mig samt göra det jag kan för att andra människor inte ska behöva utsättas för det. Och för att få ett hållbart ekosystem över hela vår jord.

För mig är detta en naturlig koppling till att jag tror på Gud och tron att han skapade den här världen till att vara vacker och blomstrande. Han satte oss människor till att råda och förvalta jorden, inte till att utnyttja och förstöra dem. För mig är det också naturligt att när man bryr sig om andra människor så inkluderar det även dem i andra länder och andra världsdelar, och då kommer miljöengagemanget naturligt... För det vi gör här i Sverige kommer ju påverka dem.


Det känns som om media rapporterar om det här allt mer, och att många i Sverige blir mer medvetna, fler börjar köpa ekologiskt och så vidare. Samtidigt har många det väldigt bra ekonomiskt och vi konsumerar mer än någonsin.

Jag har sett och läst lite olika miljönyheter de senaste dagarna som jag tänkte dela med mig av... (som ni kanske redan hört och jag har inte källgranskat uppgifterna kritiskt så man får väl ta det med en nypa salt, men ändå...)

Vi börjar med det positiva:
Ica ökade sin försäljning av ekologiska varor med 52% (!) under första halvåret 2014 jämfört med samma period förra året. Jippi!

Totalt i Sverige så ökar de kravmärkta och ekologiska varorna med 30% i försäljningen, och den ökningstakten är bäst i världen just nu!


det mindre roliga:
På TV4-nyheterna i veckan hörde jag att Sverige var rankat på 10:onde plats, bakifrån (alltså tionde sämst!) på vilka länder i världen som hade mest klimatpåverkan. Nu vet jag inte om det var per innevånare eller i total mängd, men det är ju ändå hemskt.
Vi är tydligen ganska bra på att energin vi producerar i vårt eget land är relativt 'ren' med mycket förnyelsebar energi men att allt vi importerar och konsumerar från anda länder, exempelvis Kina, som har 'smutsig' energi för att framställa de varorna, gör att vi hamnar så långt ned på listan.

Samtidigt nämndes att det skulle krävas 3,7 jordklot om alla konsumerade som Sverige. Är ju inte riktigt klokt! Den här faktan visar att vi lever långt över våra tillgångar, för vi har ju inte 3,7 jordklot att tillgå, eller hur?


Det var lite miljöfakta som jag tyckte var intressant. För min egen del är det viktigt att bli medveten, hur skulle man annars kunna förändra något?

Mitt stora dåliga samvete i det här är väl att jag flugit ganska mycket på senaste år (och ja, vi har bokat vår utomlandsresa nu i November också) men förutom det så känns det som jag lever skapligt okej. Men självklart finns det massa mer att jobba på!

Det vackra, visst vill vi ha det kvar?

ps. hörde en annan 'rolig' (eller tragisk?) fakta om Sverige: förra året sökte fler som deltagare till Paradise Hotel än antalet sökande till Lärarprogrammet..... vad ska man säga om det? d.s.

Kärlek! /ia

Det som var

Helgen som var, den var bra. Jag har jobbat, och det har väl varit ok. Men lite annat har jag ju också gjort.

I fredags var jag ledig faktiskt och förutom att göra sånt där som jag gillar mest, dvs. typ promenera i skogen och ligga på kökssoffan och sörpla kaffe och läsa bloggar, så bakade jag äppelpaj (förklaring till detta kommer senare i inlägget, hehe) samt var och simmade på Lugnet med M.
Vi ska ju förhoppningsvis åka utomlands i november på en liten surfresa så nu ska vi försöka simträna en till två gånger i veckan så att man förhoppningsvis inte drunknar eller så.
Efter det gick vi på stan i Falun där det under förra veckan var en matmarknad med olika tält från en rad olika nationaliteter: Australien, Storbritannien, Italien, Frankrike, Indonesien, Grekland, Spanien... för att nämna några. Så kunde man då köpa mat och godsaker från de olika ländernas tält. Ett jätteroligt initiativ tycker jag och det var jättekul att gå där och strosa och lukta på mat och kolla på allt folk. :)
Jag åt en kycklingfajita, från ett mexikanskt stånd tror jag, och M. åt kött och korv-grillspett från Italien. Lite parmaskinka och Italiensk choklad fick följa med oss hem, vääääldigt gott :)

I lördags jobbade jag på dagen och sedan efter det hann jag göra en älskad aktivitet på eftermiddagen innan jag skulle iväg igen: ut i skogen. Jag och M. var på lite utflykt här i skogarna runt Falun, jag hade köpt med mig paella från ett sånt där matstånd och så hade vi kalla pannkakor med socker, och kaffe. Ja ni har ju hört mig säga det förr, men jag fullkomligt ÄLSKAR skogen och naturen såhär på hösten. Ja, annars också, men extra mycket nu när det är så vackert med alla löv och färger. Riktigt njuter varje sekund jag får vara ute. För mig kunde det få vara höst nästan jämt. Typ.

Och sen, då begav jag mig till kyrkan, min kyrka. Ja. för det är den påtagliga känslan jag känner och som gör mig så glad. Inte att det är min kyrka som i att jag äger kyrkan och bestämmer över den, men min kyrka som i att jag känner mig väldigt hemma där och känner mig som en del av den. En kyrka är ju en församling och en församling är en familj. Och det har man ju kanske hört tusentalsgånger när man varit där, lyssnat på predikningar, läst Bibeln och andra böcker och så. Men att faktiskt känna att vi är en familj, att själv få känna sig som ett syskon till de andra som är där, det är otroligt häftigt! och den känslan växer sig starkare hela tiden känns det som, och det var så påtagligt i lördags: vi är en familj.
Vad jag gjorde i kyrkan en lördagkväll? Jo, vi (Centrumkyrkan Falun) bedriver ett nattcafé första lördagen i varje månad. Då håller vi kyrkan öppen mellan 21-01 och den som vill får komma och umgås och fika (gratis!). Vi vill att det ska finnas ett alternativ till krogarna och ett ställa att slinka in på om man vill hänga, värma sig, slippa drälla runt på stan, prata med någon om livet, tron eller något annat vad som helst. Skitbra initiativ tycker jag!
Och ja, min uppgift denna gång var att fixa fikat, därav äppelpajsbakningen på fredagen. Jag var inte kvar på caféet jättelänge eftersom jag skulle upp tidigt och jobba, men två gäng med ungdomar hann iallafall komma innan jag gick, roligt :)

Sen kom söndagen ju. Upp tupp-tidigt igen, ingen sovmorgon med M. här inte, utan upp och iväg till jobbet. Det där jobbet som jag tycker mycket om när jag väl är på plats, men vem älskar inte lediga dagar liksom? Hursomhelst, jobbet gick bra, jag blev väldigt trött på eftermiddagen men hade bestämt mig för att dra av ett pass på gymmet efter jobbet, så då gjorde jag det minsann. Trött eller ej, man gör vad man bestämt sig för bara, annars skulle det väl aldrig bli nån träning gjord. Och skönt som bara den är det ju när man väl gör det. Eller hur?

Sedan hade jag och M. en myskväll. Som slutade i flygbiljettsbokningspanik, hehe. I flera timmar satt vi och kollade på olika biljetter hit och dit, vilken djungel alltså! Priser, tider, hur långa flygningar, seriösa bokningsföretag m.m. Det är mycket man kan tänka på. Och jag har nojja över för korta tider på mellanlandningar (har ni några erfarenheter hur mycket tid som krävs minimum? - berätta) och sen blev vi lite nojiga över att inte behöva skriva in pass-nr i bokningen. Fast nu har jag läst mig fram till att de allra flesta bokningar är sådana...? Berätta om det med ni som vet nått! :)
Hursomhelst, jag hoppas vi bokar ikväll.

Och, det glömde jag nästan att säga. Vi åt världens godaste hembakta pizza med parmaskinska, soltorkade tomater, paprika, fetaost. Mumma!
Det får det bli till lunchmatlåda med, alldeles nu faktiskt. Tjing och Ping!

Och ps. det glömde jag säga ju: Idag börjar jag plugga min kurs i KBT. tio veckor, 50% fart, på distans. Känner mig laddad och peppad, hoppas det här blir superkul och lärorikt. Känns spännande att sitta i skolbänken igen faktiskt. Skolbänken här hemma framför datorn alltså, vi får väl se om det innebär fler eller färre blogginlägg, hehe. ds.

Hösten, ja fantastisk va? / ia 2014-09-28

kärlek! /ia

en söndag i sol

jag har ju säkert sagt det tusen gånger förut, hur mycket jag gillar hösten. nu skall ni få ytterligare några anledningar varför...

färgerna, åh dessa färger!

mera höstbilder kommer säkert...

kärlek! /ia