vägen, sanningen och livet

förra veckan fick jag en tanke, inom kategorin tro och sånt där, och jag hävdar INTE att den tanken måste vara rätt/sann. jag hävdar inte att den kommer från Gud. jag kan vara helt fel ute. men jag provar att formulera tanken här, och så får den som vill skrika högt/tillrättavisa mig eller hålla med göra det.

det står ju i Bibeln att Jesus säger:
'Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.' Joh 14:6

och jag tror på detta.

MEN däremot hittar jag inget ställe i Bibeln där Jesus säger: 'Den som tror på mig äger hela sanningen och har rätt att förtrycka och se ner på människor som inte tror och tycker som dig' 

HAN är sanningen, vi är det inte. Jag ser ingen grund i att vi kristna kan säga att VI är sanningen, bara visa på Jesus och säga att han är det.

Vi har så lätt, vara sig vi vill det eller inte, medvetet eller omedvetet, att lägga in våra egna värderingar och rädslor. Vi har så lätt att döma andra. Vi har så lätt att bli egoistiska och se till vår egen vinning.
Vi ser en del av bilden, men inte hela tavlan. Vi är inte gudar.

Jag menar INTE att vi ska bli mesiga och tysta och inte våga stå för det vi tror på, föra upp Bibelns och Jesu ord i samhällsdebatten, nej, jag skulle gärna se mer sånt och våga det mer själv.

MEN det jag tror att vi ska akta oss för är att byta plats på oss själva och Gud. Bara för att Jesus faktiskt ÄR sanning så får vi inte tro att vi är hundra procent sanning, att vi inte kan ha fel.
Då blir vi högmodiga, dömande och tappar vår ödmjukhet. 

kärlek! /ia

tills döden skiljer oss åt

igår och idag är jag tacksam för:

- att jag trots små-halsont känner mig piggare och inte har nån allmän sjukdomskänsla i kroppen. orkar vara glad, orkar bli inspirerad.

- att hösten är så fin. att jag hinner gå ut på morgonpromenad när jag jobbar kväll. att jag detta år hade förstånd nog att stanna i Sverige längre än förra året och få njuta av september och innan jag drar.

- att jag börjar bli lite mer Indienpepp. 

- att jag har en bra arbetsplats med bra kollegor och en bra chef

- att jag är vinterpepp och de ev. lite förändrade livssituationer som kommer komma :)

- för bra musik. typ Petters nya platta, Bastille m.m.

och varje gång jag läser ur Kristian Gidlunds 'I kroppen min' blir jag ju bara så tacksam att jag lever, att jag ännu har chansen att fylla mina dagar och år med liv, chansen att upptäcka nya saker, människor och platser.

Halleluja TACK för livet.

kärlek! /ia

att hålla näsan ovanför ytan

i såna här tider när man inte alltid känner sig helt ok, utan lite nedstämd och ledsen för att man inte kan träna.. ja då tänker jag att jag måste påminna mig själv om en viktig sak: tacksamheten. 

för även om man såklart får tycka att det är tråkigt att man (för tillfället - hoppas jag!) förlorat sitt främsta fritidsintresse, och känner sig lite lost och obekväm i både skallen och kroppen, så vill jag inte gräva ner mig i det utan se allt det där andra som ju är bra.

så därför, ett sånt där tacksamhetsinlägg som jag körde varje dag i juli:

de senaste dagarna har jag detta att vara glad och tacksam för:

- en fin, skön, ledig helg. finväder. en jätterolig födelsedagsfest. för att jag har fantastiska vänner.
- att det varit bra på jobbet på slutet. inte jätte-super-stressigt. ingen huvudvärk efter jobbet.
- att jag har så otroligt trevliga kollegor som jag dessutom hade nöjet att vara ute och käka med ikväll. mycket skratt.
- att en person visar förtroende för mig och berättar om personliga saker och ber om råd. det är ju min önskan: jag vill hjälpa om jag kan.

- att jag älskar hösten. den ger mig ro.
- att jag har Micke. en trevlig kväll igår. matlagning, mys och film, perfekt när man inte känner sig hundra procent pigg.
- att jag idag iallafall mår bättre än igår.
- att jag inte har samma mat- och träningsångest som förut, då hade denna period i mitt liv varit outhärdlig.

- att jag inte är så sjuk att jag inte kunnat gå till jobbet.
- att jag har en stabil ekonomi, en lägenhet att bo i, mat på bordet, varmt om natten.
- att saker inför Indien-resan hittills ordnat sig jättebra.
- att min stressnivå är definitivt lägre än för nån vecka sen när jag kände mig helt slut.

ja, det finns ju MASSOR att vara glad och tacksam för. och ni vet ju, i grund och botten vill jag tacka skaparen till allt gott, fadern till det vackra, grundaren av kärlek. Tack Gud.

några Italien-bilder:

Jag & Carro

bussfönstersutsikt

Utflykt till Bosa.

kärlek! /ia

livet är för kort för att kastas bort

när man börjar bli såhär gammal (snart 25 bast ju!) börjar man mer och mer inse vad som betyder något och vad man blir glad av. visst, det kan vara nice att få/köpa nån pryl och det är ju alltid lite spännande att öppna presenter och så.
MEN det som verkligen rör en i hjärtat är när människor tar av sin TID och sitt ENGAGEMANG. eftersom jag själv vet och känner hur just tid och engagemang lätt blir en bristvara i våra stressiga dagar känns det så värdefullt att få vara del av någons tid och engagemang.

jag minns när jag tog min sjuksköterskeexamen hur oerhört rörd, glad och tacksam jag blev när mina vänner Erica, Olivia och Johanna hade överrasknings-kört ända från Småland för att fira mig i ca 2 timmar. jag blir helt varm i hjärtat än idag när jag tänker på det.

och så, igår.
jag och Fia hade en gemensam 50-års fest, med 80-tals tema. och det mina vänner, att NI kom (även fast ni kanske inte kände så många där och var lite obekväma innan) att ni lägger tid och engagemang på att fixa kläder, att några hade skrivit och övat in en egen låt till oss. att ni gläder oss genom att ha ett glatt humör, ställer upp på våra lekar och har dansvilliga fötter.
att ni skrattar och har roligt med oss. 
ja att ni var DÄR helt enkelt.

DET är det som betyder något. som gör mig lycklig i hjärtat.
för det är då jag känner: jag hör hemma här. tillsammans med mina kära, äkta, vänner. med Mikael. jag kan vara helt och hållet mig själv. ni gör mig SÅ glad. 

och jag vill ingen annanstans, vill inte vara i en annan tid, på en annan plats. jag är närvarande, GLAD, LYCKLIG, TACKSAM här och nu.

love you.

kärlek! /ia

Comeback

i tisdags gjorde jag något ovant, men som ändå ju var så gammalt och välbekant: fotbollsträning! det var en konstig känsla att efter typ fyra år sen sist leta fram skydd, strumpor och snöra på sig fotbollsskorna.
Var asnervös innan, haha.

men så orolig hade jag inte behövt vara, det var ganska välbekant även om man såklart var ringrostig och kände sig lite lost på planen ibland.
men framförallt: OJ vad KUL det var. den gamla välbekanta fotbollskärleken :) och ganska jobbigt, har ju inte kunnat träna alls mycket kondis i sommar eftersom jag varit småsjuk typ hela tiden. men även om det var jobbigt tror jag, faktiskt, att jag inte flåsade värst av alla iallafall.
Så än finns det hopp för denna kropp, hehe.

så är himla glad att Jennifer lurade med mig, annars hade jag aldrig vågat, och perfekt när FK tränar på Koppis som är så himla nära hemma. ska nog försöka prova nån träning till innan säsongen är slut och sen bestämma om man kanske vill köra på det till nästa år kanske.

ja, i söndags, måndags och tisdags kände jag mig pigg, kunde leva utan Alvedon och passade på att träna 3 pass dessa dagar.... och nu.....tada: halsont, seg i kroppen! 
alltså, blir inte ens förvånad längre. men skit vad pissigt tråkigt det är!

en gammal fotbollsbild från korpen-tiden i Stockholm :) 

men förutom det: en, hittills, bra vecka.
det är häftigt när man kommer på sig själv med att tänka: jag trivs alldeles utmärkt bra med mitt liv. jag trivs ju ännu lite bättre när jag kan träna, få endorfinkicken. när jag får vara med Mikael. när det finns en balans mellan jobb och fritid, mellan arbete och vila. när man får träffa vänner.
På lördag taggar vi till 50-års och 80-tals fest! yihoo det blir kul :)
TACKSAMT. Tack Gud.

skulle vilja skriva något om Kristian Gidlund och hans bortgång också. men det får i såna fall bli i ett senare, mer genomtänkt, inlägg.
sorgligt är det i alla fall. han skrev så otroligt bra. 

Kärlek! /ia

en viktig droppe i havet

jag vet att just jag kanske inte förändrar världen när jag handlar kravbananer. att det i jämförelse med fabrikers utsläpp i Kina inte gör ett jota om mitt kaffe är rättvisemärkt eller inte.

och tusen exempel till.

MEN
för mig handlar det om något annat än bara den eventuella världsmiljö-påverkan man gör. det handlar om trovärdighet och respekt. 
om att vara ett gott föredöme.

för mig känns det mer trovärdigt att prata om att hjälpa andra, vara en medmänniska, vilja ha en bra värld om jag dessutom försöker göra sådana vardagliga val som kan påverka detta.

när jag säger att jag vill värna om alla människor känns det mer respektfyllt att handla varor där förhoppningsvis risken är mindre att arbetarna utsatts för omänskliga arbetsförhållanden.

när jag säger att jag vill värna om miljön, jorden, naturen så känns det mer trovärdigt om jag iallafall försöker källsortera mina sopor och inte slösa på papper i onödan - även om det i slutändan kanske skulle visa sig att det inte hade någon betydelse.

Då kan jag iallafall känna att jag försökte och att jag brydde mig. 

Hur vill du ha det?

Kärlek! /ia

årstidsprat

hösten.
nu är den här.

och det känns helt ok faktiskt. är ju en av mina favvo-årstider. visst har sommaren varit härlig och gladare än på länge. och visst är det lite motigare att gå upp när det är mörkare på morgonen. men ändå....

anledningen att jag gillar hösten är att den liksom går fint ihop med mitt humör. lite mörkare, lite vemodigare.
fast ändå kan det ju vara så fint och vackert. och chans till sol och fina, glada dagar också. men man måste inte vara glad liksom. passar mig perfekt just nu, haha :)

dumt att jag åker bort på hösten för andra året i rad, när jag nu gillar den så mycket. fast i år är jag ju hemma längre, en månad till, förra året åkte jag den här tiden.
ja just idag för ett år sen faktiskt, så drog det igång äventyret att åka ensam till Indien (hade ju inte ens varit utanför Europa förut) morsan och farsan skjutsade mig till Arlanda på eftermiddagen... lite nervigt var det ;)
och ja, för er som missat det så var det ju superkrångel med mitt visum förra året och jag fick det dan före men i år har det redan kommit,
TACK GUD säger jag som slipper vara sådär nervös som då. det tog typ knäcken på mig. och min mage. allt rann väldigt snabbt rakt igenom mig, för den som vill veta, haha. ;)

och sen efter hösten kommer vintern. ytterligare en favorit.
och så har jag ju liksom inbillat mig att vintern och snön ska komma med nån sorts stor frälsning och räddning.
till mig, till oss.
och ge mig allt det där som liksom saknas nu. tid. att ha något gemensamt. glädje.
längtar efter att ha roligt. tillsammans.
och ja, har nån barnslig förväntan att när vintern kommer, ja då ska det bli så.
och jo, jag längtar tills det typ är mörkt dygnet runt, mörkt när man går till jobbet och hem från jobbet. när man kan ha fikamys på eftermiddagen med tända ljus och lussekatter. mys-mums helt enkelt.

att det kommer komma en vår sen det vägrar jag ens tänka på nu. det gör ont i mig då.

kärlek! /ia