för ungefär en månad sen var jag med
min mor på något sort
gudstjänst/möte/undervisnings-aktig grejs i Siljansnäs.
väldigt bra.
jag
kommer alltid ihåg saker mycket bättre om jag
antecknar, så det brukar jag försöka göra (i mobilen, så alla gamla tanter och farbröder tror säkert att man sitter och sms:ar och blir sura på 'dagens ungdom' haha)
hursomhelst.
det var så bra där. så bra undervisning, så jag tänkte att jag både
för min egen skull och
kanske för er, skulle
skriva av mina anteckningar här i bloggen. för att
komma ihåg, minnas och dela med mig.
för mig som kämpat mycket med
prestationsångest, både 'mänskligt' men också
inför Gud så var det jag fick höra denna helg väldigt
befriande.
ni får ursäkta om anteckningarna blir lite
stolpiga och allt
inte så sammanhängande och lätt och förstå, men
något litet guldkorn kanske just du kan hitta.
Efesierbrevet 2:1 och framåt.
Tron är ett
prestationslöst tillstånd. Vi ska göra
goda gärningar, men är väldigt fria att välja
vilka goda gärningar vi ska göra.
Gud förbereder oss bara till att bli
'kärlekens ambassadörer'.
1 Korinthierbrevet 13.
Tro utan
kärlek blir en hård tro. Har du
kärleken från Gud får du tron 'på köpet'. Och den tron är rätt sorts tro,
en mjuk tro. Men samtidigt
en handlingskraftig tro. Den tron är grunden för
relationer, den människan som har en sådan
mjuk tro går att
samarbeta med, leva med.
Med en
hård tro är man antingen
överlägsen eller underlägsen, men aldrig på
samma nivå som den andre. Med hårdhet kommer
stolthet, med en mjuk tro är man också
ödmjuk. Tron blir till något
handlingskraftigt, men man är
inte sin egen
slavdrivare och man
kör inte över andra människor.
Rättfärdighet är
inte samma sak som
perfektionism. Man måste inte vara
perfekt för att tro. Däremot föds en
vilja att sprida Guds kärlek vidare.
Romarbrevet 3:27, 4:1 och framåt:
Allt
beröm för det vi gör i tron är
uteslutet. Vi blir
RÄKNADE som rättfärdiga,
inadopterade i Guds familj, inte för att vi är
perfekta nu, men han har
lovat att arbeta med oss så att vi blir 'färdiga' såsmånigom, i det som kallas paradiset.
Det är
inte upp till oss själva att 'lyfta oss i håret' och
skärpa till oss. Vi människor är
råmaterial, och får vi
umgås med Herren så
smittas vi av hans godhet.
I vårat samhälle pratas det mycket om
självförtroende. Att man måste
tro på sig själv för att
lyckas. Men kanske det är en del av
vår kultur som
inte måste vara sann? Som
binder oss om vi inte lyckas hitta det där
självförtroendet. Kanske att
livet kan funka ändå, med
Gudsförtroende. Tron på att
Gud kan hjälpa mig i det jag
inte själv klarar av.
ja, det var
lite av det som sas. jag tyckte det var
bra och tror det
hjälpte mig massor att bli
lite-mera-fri.
 |
| Siljansnäs |
kärlek! /ia