det var år sen vi var små

batteriet i min våg har tagit slut.... och jag tror jag gör det bästa i att strunta i att köpa ett nytt!

jag ljög lite när jag förut sa att jag lyssnar på Carolas julskivor när jag är orolig och behöver känna lugn. jag lyssnar på dem dagligen ändå, oavsett humör. haha! men jag kommer ju få lov att vara utan både oktober, november så jag tycker det är helt ok :)

igår dejtade jag med Johanna och Bruce Wayne. mycket trevligt kvällssällskap.
och idag ska jag lunch-dejta med Jessica och Johanna. det är väl precis såhär livet innan man åker iväg på lågresa ska vara, att ägna mycket tid till att umgås med vänner. 

finaste!


livet är fint. förutom att jag så lätt känner mig pressad. som vanligt, alltid. när jag tror att människor ska  kräva saker av mig, fastän de kanske inte alls gör det. som att så fort människor vill ha något av mig (tid, engagemang, pengar eller än värre - känslor och kropp) så känner jag mig kvävd och uppäten. men det är ju inte ens så. bara totally-överkänslig. för att jag vet att jag inte kan säga nej. för att jag vet att jag får genomdåligt samvete när jag säger nej. för att jag får trycket över bröstet och det dåliga humöret och tårarna i ögonen och lusten att vara liten, liten, inte engagera mig och dra ett täcke över huvudet. men det var väl inget nytt!

men skitisamma, jag är glad, just nu, och det är det som räknas.

ha en trevlig tisdag vänner!
kärlek!/ia.

awesome and fabulous

det känns lite som om att bara för att jag säger att jag bestämt mig för att bli helt 100% frisk, så är det någon, däruppe?, som på en gång UTMANAR mig. menar du verkligen vad du säger? vill du verkligen? eller vill du hänga kvar vid din gamla bästa vän ätstörningen?

denna helg har jag satts på prov.
och jag har klarat provet. NEJ till ångest-tankar varje gång de kryper på. bestämmer mig: Nej!

i fredags när jag ätit det jag ansåg vara min mat för dagen så vart det alltså pizzabjudning på ungdomssamlingen. jag åt. som alla andra. för att det var gott.
på jobbet på kvällen fanns det nått fika/bakverk. ska du ha en bit? jag åt. för att inte begränsa mig själv.

i lördags var tanken: promenera massa.
johanna frågade om jag skulle med ut och äta.
det blev inte så mycket promenad. men däremot hamburgare, och fet sås. (dock inga strips, bläääää för potatis-mat!)
sex chokladbitar till kvällskaffet för att det var lördag och jag var sugen.

idag var tanken: morgonprommenad (min morgon kl 15.00 alltså) samt träningseftermiddag.
blev bjuden på söndagsmiddag hem till H & A. hur göra? enligt min planerade dag, eller det jag egentligen vill och bestämt mig för: kunna vara spontan samt umgås så mycket som möjligt med vänner.
förut fick jag alltid ångest av att frångå mina uppstrukturerade planer.
nu: jag valde rätt.
var spontan. åt söndagsmiddag (och nej, jag tänker inte begränsa mig med sådan tankar som: jag kan äta lite. strunta i efterätten. nä för sjutton, ska det vara friskt ska det vara friskt på riktigt: jag tar om av efterätten, som alla anda, för att det är så himla gott bara helt enkelt. )

förresten, tack för inbjudan herr och fru Grumsén, sånt där betyder kanske mer än nån kan ana för mig.


för att detta ska funka måste jag acceptera vissa grejer:
nej, jag kan inte längre försöka skapa bilden av mig som den himla smala tjejen.
(i andra perioder kan jag tycka det är ok att välja bort "onödiga kalorier" men då ska det vara för att jag VILL leva 'hälsosamt' just då, inte för att några demon-tankar tvingar mig till det!)


måste acceptera, att om jag ska leva såhär blir resultatet en del underhudsfett och kurvor. det innebär att jag får en röv, och att jag får bröst.
i goda stunder kan till och med tycka det är nice med en ordentlig sjärt. jag som alltid varit platt och pojkaktig. det känns lite kvinnligt på nått vis.
bröst ogillar jag ju. men men, får väl acceptera att de finns där helt enkelt. att de finns där för att jag är en kvinna. naturens lag.
visst, skulle jag få önska helt fritt så hade jag såklart stannat för ett antal kg sedan. men nu är det inte så och att min kropp fungerar, inte fryser ihjäl, kan tänka och vara glad får överväga.

och jag känner mig stark. dels fysiskt, i kroppen. och jo, jag har mer fett och sånt MEN jag har nog mer muskler än vad jag någoninn haft tidigare också. jag ÄR stark.
men också stark psykist/andligt: som att den onda och goda sidan har världens battle och det är den goda sidan som vinner. för att jag väljer att det är den goda sidan som ska vinna.
att jag lever så här, äter och väger asmycket och får ändå inte panik och ångest. det känns nästan overkligt. halleluja och tack för det!

ja tack. jesus. du beskyddar mig.

kärlek! /ia.


p.s. det finns människor som kan se på en på ett sätt som alltid får en att känna sig vacker, sedd och värdefull. jag tror det är sådana människor man ska försöka omge sig med i sitt liv. i största möjligaste mån. d.s.

för en minut sen var du min

älskar att känna mycket och att känna starkt.
även om det är fel och omöjligt och ouppnåeligt.

för då känner jag att jag är människa.
då känner jag att jag lever.
att jag har en kropp med känslor i.

sen vet jag också vad som är rätt och vad som är fel
och innerst inne vill jag bara det rätta
det är bra

kärlek! /ia

öh jaha?

små, komiska, oväntade saker för att vara mig som jag har känt denna vecka:

jag blev sugen på att äta pannkakor. (men har inte gjort det...). jag som de senaste sex åren förkastat pannkaka som mat. och på riktigt (tror jag?) inte tyckt det varit gott. (eller var det bara min bestämda uppfattning om att det var alltför onyttigt som gjorde att jag bestämde mig för att det inte var gott?? ) hursomhelst, blev grymt sugen på't iallafall! pannkakor, sylt, grädde. kanske borde passa på att äta innan man åker till indien, misstänker att det inte riktigt är pannkakor som är torsdagsmaten där.

nån som vill äta pannkakor med mig innan jag åker? :)

jag blev sugen på att vara/bli en ung morsa. galet! - med min inställning till barn och att jag vill göra massa saker först och vara tillsammans med den som ska bli barn-pappa i massa år innan barnen kommer. (detta är nog en konstig släng som snart går över! - no worries.)

och när vi ändå är inne på onödigt vetande:

man märker att man blivit en arbetande kvinna istället för fattig student när man "unnar" sig Lambi-toalettpapper istället för Euroshopper. mjukt och skönt! :)

kärlek!/ ia.

cloudy sky

de små mörka molnen på min himmel:
- att min ena cykel blivit stulen i veckan. jag är ju, som bekant, rätt naiv. tänkte att "ingen snor väl en cykel inne på kyrkans innergård". man straffas när man är naiv. och lat. och slarvig. ogillar dessa egenskaper hos mig själv skarpt!

- att jag saknar att träffa någon jag inte borde sakna. återigen - naiv! jag trodde att kanske jag betydde något iallafall.. men nä. ?

de stora orosmolnen (vill knappt tänka på det, därför jag förträngt det lite och inte skrivit om det här innan)

- jag har, två veckor innan avresa, ännu inget visum till Indien samt att passet är ivägskickat med visumansökan, så jag har inget pass heller hemma för tillfället. två saker som är ganska väsentligt för att det överhuvudtaget ska bli nån resa av. det har varit lite krångel (och, tyvärr - svordomar och tårar) och jag fick skicka in en ny visumansökan för en vecka sedan. det skulle vara ganska skönt och lättande om det blev godkänt och dök upp snarat... käre, gode Gud....och som vanligt: be gärna med/för mig.

jaha. hoppas ni sover sött, bara lite mer än två timmar tills jag äntligen får mysa ner mig i sängen.

snart fyller lillplutten 1 år...

kärlek! /ia

Jesus.
Du ser min oro och min ängslan. Du ser min kamp.
Jag ber, kom med ditt lugn. Kom med din frid och fyll mitt hjärta med kärlek.
Jag behöver dig.
Amen. 

september no. 1.

idag:
- försökte ta en lång sovförmiddag då jag påbörjar en tredagars med nattjobb (och inte har förmågan att powernappa på beställning). så till tio sussade jag sött :) 

- sen en ganska lång promenix med Emelie. fina, kloka, rara vän! viktiga samtal fördes.

- tog tag i en sån där "vuxen"/resegrej. ringde banken och fixade lite. varje gång jag måste ta tag i såna här grejer måste jag först ladda upp mentalt och känner mig sedan lite trött och slut efteråt. orkar bara en sån grej per dag oftast. sjukt ju, det handlar ju ofta bara om t.ex. ett telefonsamtal eller ett kort möte. MEN jag tycker sånt är asjobbigt. iallafall i förväg. jag har ett struts-beteende. vill stoppa huvudet i sanden och inte ta tag i grejer - och sen står man där tillslut och är ute i sista minuten och förbannar sin slarvighet och lathet. för hundratusende gången. aja.

- skivstång intervall på friskis. med johanna. första intervallpasset för mig sedan i våras, och nä, konditionen är nog inte riktigt så dålig som jag inbillat mig. men oh så svettigt. och härligt.

- sen var jag lite darrig på benen och susig i skallen (lite dåligt ätande på dagen innan) och vad passade bättre än att slippa laga mat och köpa med sig sushi hem. alltså varför har jag ätit så lite av detta fantastiska i mitt liv? sushi är ju gudagott ju!

- han in på ungdomssamlingen en sväng, för att visa mitt tryne och intresse, även om jag tar en liten sverige-paus snart. det jag hann med på mitt halvtimmesbesök var att kränga en bit kebabpizza. också gudagott - så mums sa magen och bra sa trötta hjärnan. onödigt sa äs-ia.. skit skit skit i och ignorera såna tankar!

- är nu på jobbet. lungt - än så länge. kan bli en lång natt, längtar efter att få krypa ner i bädden och sluta mina blå.

och nu blir det aldrig mer augusti 2012. skönt? sorgligt? tog vi tillvara på den?

kärlek! /ia.