aj.

igår kväll när jag sprang tänkte jag: "åh vad skönt att det var längesen jag var sjuk och hade ont i halsen." och ca 3h senare så har jag ett rejält halsont och feberkänningar. om det är det som kallas ironi tycker jag inte om det!

försöker trotsa min hals som skriker och sysselsätta mig ändå, blev en heldag med lunch (frukost i mitt fall) med Magnus och solning vid Roxnäs (ännu ett nytt falu-ställe för mig!) och snart picknick med tjejerna. 

hejochhå, glad och pigg nu ia, kom igen! sen lite nattjobb 21-07 tre nätter i rad på det. bit ihop! :)

rolig hälsouppdatering va?
kärlek/ ia.

jag har en ambition om att jag ska bort nånstans - det är samma syfte som jag haft med dig

vilken dag! och så passande att man varit ledig nu när sommaren äntligen kom. och denna sommar har jag ju tänk som så: om man inte har nån semester och kan åka bort och turista så kan man ju faktiskt vara turist i sin egen stad. passa på att gå till ställen man inte varit på, fika på nya fik, besöka nya ställen osv. osv. finns ju mycket man inte sett här liksom! 

idag var det min fina, gamla Jocke-vän (jag menar inte ålder Jocke, krisa inte nu!) som var med mig och turistade. vi är bra på sånt. kulturella och kaffe-sugna, haha. 

vi hade ju planerat att kika in Rolf-Ernst gården på Elsborg.. här kommer picsen från semster-i-falun-dagen: 

 Rolf-Ernst gården som sagt

mysig innergård. inget ställe för att spana på folk, men däremot att föra förtroeliga samtal. :)

dock inget hembakat fika. fast gott ändå. och nej, jag slutade träna på svart-kaffe drickandet, det är jocke som är så vuxen och cool 

yeah! - vi är bäst helt enkelt!

och sedan fortsatte vi det kulturella med att besöka gruvan. på utsidan då.  

 puss och kram från er dam, med något mer fräknar på näsan efter dagen. love it! (och ledig fram till 21.00 imorn med. underbart!) 

kärlek! /ia.

jag kanske rentav behöver dig

tänk, vissa dagar är det såhär: man vaknar upp med en liten lätt klump i magen. och ikväll kommer jag istället lägga mig ganska lätt om hjärtat.
jag tackar Gud, som ger mig hopp och styrka, min mamma som stöttar, tröstar, säger kloka saker och lugnar mig, mig själv som försöker tänka positivt, samt att jag tränat med Rickard och promenerat med Johanna, och det är ju sånt som gör mig glad.

fint va?!

 Baggbo-huset där helgen spenderades...

kungen av huset, Bigles,  är dock inte kvar...död och begraven. stackars liten!

kärlek! /ia

jag vet du kommer att se på mig sådär.

jag glömmer alldeles för ofta bort Gud. glömmer att jag är beroende av honom, att jag vill vara beroende.
men så påminns man allt som oftast också. att jag behöver dig.

något som gör att jag tycker det är väldigt intressant och inspirerande att läsa bibeln är allt som står där som handlar om social rättvisa, hur man ska behandla andra, vilken attityd man bör ha gentemot "svaga" (i gamla testamenten nämns ofta den faderlöse, invandraren och änkan). man kan läsa mycket om karaktär och inställning. om hur man bör tänka angående sina tillgångar, både materiella, pengar, men också de personliga gåvor man blivit utrustad med, de talanger man har. det vore dumt att behålla dem för sig själv va?

ja, allt detta bidrar till att jag tycker det är oerhört väl invisterad tid att sätta mig en stund med denna bok varje dag. jag önskar jag gjorde det ännu mer bara. för jag känner ju så väl: det gör något bra med mig. utvecklar mig i rätt riktning. inspirerar mig. fyller mig med kraft och mod. ger mig karaktärsdrag och förebilder att sträva emot. får mig att känna vad jag egentligen vill. gör mig mindre självcentrerad. lyfter upp mig från navelskåderi och skit-tankar. ja, gör allt det där som gör att jag känner mig inspirerad att bli den jag vill bli.

det är fanastiskt att hitta människor som är sådana också. som inspirerar. motiverar. ger energi. gör en glad och lugn. det kan vara från allt till träning eller hur man är som sjuksköterska eller vilken relation till Gud och sin tro man har. det jag beundrar allra mest är nog männsikor som gör saker. som låter sina tankar om livet påverka deras livsföring och beteende och attityder. männsikor som vågar och orkar vara positiva.

ja sen.... (nu byter jag samtalsämne helt men ändå inte) beundrar jag ju muskler också. behöver inte vara "biffigt". men jag beundrar vältränade människor. som har motivationen att orka. jag beundrar idrottsmän/kvinnor som offrar så mycket, kämpar så mycket, för att nå sina mål. (jag vet ju själv vilken dålig motivation jag har liksom) suttit och dregglat en del över OS-deltagarna, både män och kvinnor, full av beundran inför det de utför.
men, som jag sagt förut, jag tillåter mig inte att gröta ner mig alltför mycket i träningsvärlden och allt man skulle kunna läsa om kost och motion. Tex. har jag bestämt mig för att bara läsa en enda träningsblogg. för att det inte ska bli för mycket. osunt mycket. PT-fia har denna vecka lagt ut en "veckans utmaning" som jag tänkte jag skulle haka på. plankan 3ggr om dagen i en vecka. inte så himla svårt va? är du också med? :)

för övrigt: indien-krångel. hata är ett starkt ord, men jag kan nästan säga att jag hatar krångel. det gör att jag får en oros-klump i magen. jag är verkligen ingen människa som är bra på sånt där med pappersgrejer och fix och sånt. be med mig att det löser sig!

lite "roliga" detaljer angående indien: 5 veckor kvar igår. jag (lilla ia, som knappt rest, verkligen inte rest själv) ska byta flyg i mumbai (Bombay). Läste att den staden har ca 13miljoner innevånare. haha, snacka om att jag kommer vara lost!
i indien finns det ca 200 ormarter och ca en fjärdedel är giftiga. världens största orm, kungskobran, finns här. och ja.... ni som känner mig vet ju hur fancy jag tycker det är med just ormar. eller....?

innan jag babblat klart vill jag säga detta kryptiska också:
det är konstigt, men förunderligt och enligt mig häftigt och vackert, hur några få sekunder av ens dag, en glimt, nästan-ingenting, kan få en att känna så himla starkt. att man kan känna så starkt att det nästan gör ont i hjärtat - fastän man inte borde och fast man inte har nån aning om varför. det är konstigt, jobbigt... men framförallt facinerande. och jag är glad att jag får vara med om det. känna något.

vet ni vad jag, patetiska jag, gjort någon natt när det varit lite lungt på jobbet och man liksom inte orkat anstränga sig överdrivet mycket: jo.... googlat bröllospbilder, kläningar, frisyrer osv. komiskt. men det är roligt i allafall.

man kan ju drömma och fantisera. sen den där lilla petitessen att man skulle ha någon att gifta sig med var väl en skitsak. huvudsaken är att man vet hur man vill se ut! ;)

bjussar på lite av det snygga jag hittat. just nu är jag inne på staylen att jag absolut inte vill se ut som någon prinsess-grädbakelse utan mer lite 70-tals bohem-chick. får väl se hur många gånger jag hinner ändra mig.

förresten fick jag en viktig förmaning av min ömme fader när vi pratade lite kort om min indienresa häromdagen: "Du kommer inte hem därifrån och har med dig en indier! nån med nån turban på huvudet eller nått." och jag lovade. jag tror inte indier tilltalar mig. men saker blir väl aldrig som man tänkt sig, eller hur?

kärlek! /ia.

artikel-tips.

Läste en artikel i DN igår som jag tyckte var bra. den gav mig en tankeställare och lite nya, bra insikter. Den heter "ätstörningen sitter inte i midjemåttet" och den handlar om bilden många har att en ätstörd måste måste vara jätte-avmagrad. och att de ätstörda själva också har den bilden. och därför drar sig för att söka hjälp om man inte är jättesmal. för att man inte tycker att man "förtjänar" det och tar plats från "de verkligt sjuka och smala". Min egen, kosntanta, vägran att försöka ta emot någon sorts professionell hjälp har ju dels grundat sig i tanken att jag är alldeles för normalviktig för att förtjäna/behöva det. och att det är mitt eget fel och mitt eget problem, som jag inte ska belasta några stackars svenska skattebetalare med.   

Läs artikeln här!
 http://www.dn.se/livsstil/halsa/atstorningen-sitter-inte-i-midjemattet

kärlek! /ia

du får gärna komma hit och skrämma mörkret

ibland får jag hemlängtan från Indien fastän jag inte ens åkt än. och tänker på allt jag ska göra när jag kommer hem hem. (mest skidåkningen. och människor jag vill träffa. lära känna. att jag vill jobba, utvecklas)
men ibland vill man bara bort, bort, bort! när det känns som om det enda man gör när man är ledig är att stirra in i väggen, stirra in i tv:n, stirra in i datorn, stirra upp bland molnen. och träna och promenera däremellan. när man kan stirra sådär ilsket på telefonen hundra gånger i minuten men det händer fortfarande ingenting. när man tänker på att det alltid är likadant: de kristna kidsen, frikyrkoungarna, hänger på Frizon (festival) denna helg och har det gött och bra med gemenskap och får höra och bli inspirerade massa om Gud. och jag är inte där. och när alternativet för mig, dricka och gå på krogen, inte känns en enda procent lockande, och jag pallar inte, och man spenderar helgkvällarna på en soffa hos mamma och pappa.....ja då vill man bort! upptäcka något helt nytt. än baggbo, falun, sverige.
och när det känns som man inte ens kan ha kläder på sig längre.... ja då vill man fly.! men hur flyr man från sig själv?

men man orkar, det gör man!. och man blir glad igen. och det vänder, det gör det alltid. och det kan vara fint, såhär med. och kärleken kommer, det gör den. och det finns någon som har skapat mig, det gör det. som älskar. och finns det inte en mening med allt - ja då får man åtminstone skapa sig en mening i det som sker. 

idag skickar vi ett extra hjärta till fina Johanna-vän som räddade en annan singelkvinna från både ensamheten och en tv-lös tjej från att inte få se handbollsfinalen. viktigt! bra match, synd att det inte räckte helt ända fram. ändå en heroisk insats tycker jag.

kärlek! /ia

find me, I'm lost

ahhhhhh......! alltid, alltid samma tankar. över fem år. det är ett halv decenium det. i detta ekorrhjul.....suck.suck.suck.
och varför tror jag alltid att nån annan ska rädda mig? detta är min skit. som jag själv gick in i. och som jag själv måste ta mig ur.

idag: hade jag en hurtig förmiddag. med promenad + gym + promenad (nä, jag är inte helt besatt, prom. nr 2 var lite sympati-promenixering med Johanna. fast värt! ) min enorm-träningsvärk i stjärten börjar ge med sig så snart kanske man kan springa igen.
sen åkte jag med pappa hem till Baggbo.
och ja.... det var ju mysigt att klappa och kela med min lilla finaste kattbäbis igen. (mammas katt är precis ny-död så nu är min lilla plutt herre i huset igen.. det är hon nog nöjd med :)  )
och vi har varit i skogen och plockat svamp. (åh herre vad hände med mig, stadsfröken, där?) och i trädgården och plockat bär...
och ätit tacos. tonårs-önskematen. men så är och beter jag mig som världens tonåring också. hopplös. och soffhängt med OS. alltså vilken match av handbollsherrarna. sån enorm moral att gå till os-final när man är så nederlagstippade.

systeryster har inte varit här. eller edvin. men hittade världens finaste bild på dessa älsklingar i mammas dator. edde ser lite butter ut, haha.
fick för övrigt brev från Ghana idag, mitt andra fadderbarn, Eliahs, betyg. gullunge!

'kärlek! /ia