hej du.

när jag och jocke var på quiz häromveckan var det en enda fråga som jag kände mig rätt säker på att jag kunde: vem som "uppfann" potatisen eller tog den till sverige eller vad det nu var.

den som vet om mitt förhållande till potatis kan ju tycka detta är ganska komiskt. 

idag har jag blivit några nålstick i armen (både höger och vänster denna gång) rikare och nästan 2000 kronor fattigare. kan det ju vara värt.!

(öh, nej, jag har inte injicerat heroin...)¨

kärlek! /ia.

Someday these arms of mine will carry all the love I have inside of me

Förut, förr, tänkte jag att det var ”fel” och ”okristet” av mig att hänga minst lika mycket ute / på krogen som att gå i kyrkan.

Jag tänkte att jag kanske skulle bli en bättre människa om jag fick lite mera kristna vänner och inte var lika ”värdslig”.

Jag tänkte att mitt liv skulle bli bättre om jag höll mig lite mera i kyrkliga sammanhang, åkte på lite mer konferenser, var engagerad i mer kyrkaktiviter.

Jag tror inte jag funkar så.

Jag tror inte världen funkar så.

Jag tror jag skulle bli mer indoktrinerad och inte vågade se verkligheten i vitögat om jag bara hängde i kyrkan och aldrig bland folket ute på stan en lördagnatt.

Jag tror jag skulle kunna bli högmodig och ytlig om jag bara umgicks med kristna (inte för att de/ni är det – utanför att ett liv i fullkomlig trygghet skulle göra mig hård och inte mjukt förkrossad)

Ju fler kristna jag skulle umgås med och ju färre okristna – desto färre människor som inte brukar tala om/tänka på Gud skulle jag ha chansen att möta – och kanske påverka.

Nä. jag tror inte man ska skita i kyrkan. Nä, jag tror inte man kan klara sig själv, utan någon kristen gemenskap. Man måste ha gemenskap, är gjord för gemenskap, med kristna systrar och bröder. Jag tror man behöver läsa massvis i bibeln, spendera tid i bön, för att kunna komma nära Gud och kunna sprida med sig av honom. Jag tror kyrkan, konferenser, festivaler, är ett utmärkt sätt att få en pusch i rätt riktning, positiva flows av Gud och gemenskap. Nä, jag tror inte det är bra att gå på krogen en lördagkväll om du inte kan stå för vad du gör, om du super dig så full att du är för trött och bakfull för att ta dig till kyrkan nästa dag.

men, jesus sa: det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

om vi bara skulle vara i kyrkan, bara umgås med de "redan friska"… hur skulle då vår kontaktyta ut mot den ”vanliga” världen se ut?

om vi bara är med varann – hur ska de andra någonsinn få höra, få uppleva det vi varit med om?

Hur ska människor bli sugna på jesus om de aldrig får höras talas om honom, se honom in action så att säga.
jag tror att en stor anledning till att många kristna håller sig ifrån "världen" inte alls är för att det skulle vara dåligt för oss. utanför att det är obekvämt. obekvämt och läskigt, jobbigt, att inte vara bland likasinnade. tell me! - jag vet som *** hur obekvämt och jobbigt det kan vara. att ständigt känna sig annorlunda/utanför. MEN: skulle jesus bara hållt till i kyrkorna om han var på en tillfällig genomresa i sverige år 2012. tror inte det va? 

nej, jag är inte bra på att tala om min tro när jag är bland dessa icke-troende människor. men jag tror väldigt många ändå vet var jag står. Läser den här bloggen och inser att min tro inte är någon lättsam snuttefilt jag tar lätt på. min tro är grunden. Som gör att allt annat går att bygga på.

och nej, jag räknar mig inte som en av "de friska" som ska bota "de sjuka". Jag räknar mig själv som sjuk i allra högsta grad. som förlorad och sårad, ledsen och bitter. som halvfärdig, förkrossad, tvivlande och förrvirrad. som osäker, arg och ensam. som oförstånde, rädd och liten..

MEN: jag har hittat DET. friden. den bubblande glädjen – trots allt. den vissheten om: allt blir bra. jag är i någons beskydd, någons starka armar. och jag FÅR vara liten, rädd och sjuk. för HAN bär mig när jag själv inte orkar. Och: det är i svagheten som kraften är störst. i brustenheten som vi blir mänskliga.

Så vad är summan av kardemumman av allt det hära: att jag nog skulle behöva en dejt med en läkare som kan bota mig lite….. hähä, nä nu skojade jag. urspårning på hög nivå : )

Summan får ni dra själv. jag har redan sagt så mycket. Men min önskan är att känna ännu mera kärlek än jag gör. det är min djupa längtan.

kärlek! /ia.

idag var bästa dagen..

på jobbigt-provocerande-snorunge humör ?

idag har jag hämtat ut en ny omgång med p-piller. och köpt en ny BH (as-snygg och på rea!) (- dock lite småjobbigt att inse att man inte är en storlek 34 längre. vi kallar det bröst och ryggmuskler va? ;)

så man skulle kunna tro att mitt liv är mer spännande och innehållsrikt än vad det faktiskt är.

men det är ju inte fallet.
jag lever fortfarande mitt nunneliv.
no worries.
och det gör inget.

nytt favo-plagg. synd man inte kan gå runt iklädd denna endast bara, haha

och sån hära är jag. ytlig, ärlig, okorrekt. ibland. take it or leave it!

kärlek! /ia.

ps. förresten så är har jag problem med förstoppning också. det är skit-jobbigt, så att säga. hehe. för jag känner mig som en gravid, uppsvälld ont-i-magen kossa. d.s

den där slumpen jag inte tror på

ni kanske vet att jag beklagat mig lite över att min kamera gått sönder. vet inte riktigt vad som var fel, men den slog liksom av sig själv så fort man satte på den, och det var inte batterierna. både jocke och mina föräldrar har sett detta och kan intyga. har testat den flera gånger, med veckors mellanrum.

så jag tänkte köpa en ny. för man vill ju ha en kamera i indien liksom. men framförallt för att jag tycker bloggen blir roligare med bilder. och jag har varit lite ledsen över att jag inte kunnat fota några roliga events i sommar, som midsommar, eller trevliga, sommriga utflykter till t.ex. leksand och sundborn.

och så hade jag velat fota mina gulliga, små gummistövlar. och mitt nya, as-snygga, dalainspirerade nyckelband. och visat vilken blondin jag blivit på senaste.

men det har ju inte funkat.

igår vaknade jag, lite ledsen. utan att veta varför. kanske var det någon dröm jag drömt. kanske var det för att uppstigningen var brutalt för tidigt för att vara en ledig förmiddag, 06.30 (jag skulle ju och vaccinera mig)

sen blev jag lite mera "ledsen". eller nått. för olika krångel. penga-grejer och sånt.

strax innan jag ska åka iväg till Borlänge tänker jag "jag testar om kameran fungerar". för jag har tänkt flera gånger att den kanske kan börja funka igen, Gud kan kanske fixa, även om det inte verkar så hoppfullt. och så sätter jag på kameran och...... trada trada (dramatisk trumvirvel-ljudeffekt här!)  : den funkar! 

nu får man göra sitt vanliga avgörande. du får välja att tro på slumpen om du vill. jag tror på Gud.

för sen var jag ju mycket gladare igen. 

och här är mina stövlar, hehe. 

kärlek! /ia

2012-07-16

lite olika tips:

lyssnade in ett sommarprat nyss igen, Heidi Anderssons, (ni vet "armbryterskan från Ensamheten") mycket bra. värt att lyssnas in!

kom av en "slump" - fast jag tror ju typ ingenting är en slump, jag tror på Gud - att börja lyssna på en låt av ett band. och åhh vad de var bra! inget jag hört talas om innan, men Burning Hearts heter dem och är SÅ bra.

om ni inte sett Batman-filmerna, dags att börja göra det nu! snart kommer ju trean och upplösningen. då blire bio-lyx :)

ett boktips som jag egentligen inte borde ge ännu eftersom jag bara kommit nått kapitel in, men men, böcker som är ur verkliga livet brukar vara bra: Ögonblick som förändrar livet, av Annika Östberg (ni vet hon svenskan som satt i fängelse i USA i 28 år.)

Heidi Andersson

förresten, jag var ju så oträningspepp förra veckan. körde inte så mycket då, tre pass "bara". och kanske var det den extra vilan, kanske var det att jag bara körde på den här veckan, kanske är det för att jag tränar endast för välmåendets skull, kanske för att jag varierat mig en del, men iallafall: träningsglädje har infunnit sig igen. blev sex pass förra veckan, olika effektiva, men eftersom jag är van med den dosen så blir jag inte sliten av den. körde t.om. två intervallpass, var evigheters sen. riktigt impad av mig själv och oj vad pigg och endorfinsprudlande och glad jag blev efteråt.
nu vet ni det.

en asbra helg också med mycket soffhäng och prat och skratt tack jocke, mamma, pappa, jessica, sofia, helena, johanna, pettan, hanna med flera för att ni gjort min glada helg.

kärlek! /ia

into the wilderness

jag börjar misstänka att bakfylla bara är något psykologiskt. då jag igår en lång, hel kväll umgicks med alkoholdrickande människor, men själv inte drack, och vaknar upp svettig med illamående och ett allmänt ganska tjyvens mående.

för inte kan det väl vara så att det beror på ett post-sockerchock syndrom samt att ett 03.30 sänggående inte riktigt fysiskt passar en tant-ia? :)
men tack tjejer för en mycket bra kväll! <3

nu ska jag, lite halvt ovilligt, ta mig till kyrkan, till träning fastän det jag mest är sugen på faktiskt är att börja fylla mina flyttkartonger. det känns lite spännande nu :)

kärlek! /puss.

you saved a wreck like me

man KAN vinna över de dåliga tankarna och låta de goda tankarna ta över. jag är ett levande exempel på detta. det känns SÅ bra. visst, det kommer alltid att komma dåliga stunder/dagar. men då gäller det att sammanlagt komma ihåg hur mycket mera de bra stunderna växt till sig det senaste året. ibland hjälper det med ren och skär viljestyrka, att välja de goda tankarna. man måste komma ihåg vilka mål man har i livet, hur man vill vara, vilken sorts människa man vill vara. man måste komma ihåg att välja om man vill vara glad eller ledsen. (ibland vill man vara ledsen och då är det ok med). ibland klarar man det inte själv, då får man bryta ihop inför Gud och i sin förtvivlan ropa ut sitt: hjälp mig! och han lyssnar.
ibland måste man helt enkelt komma ihåg att ta hand om sig själv och sin kropp, rent fysiskt och psykiskt. inte underskatta behoven av sömn, mat, träning i lagom mängd, socialt/ensamtid, jobb, stress, avkoppling och sånt.

igår pratade jag och jocke en del om att vara en bra version av sig själv. att med vissa människor kommer det helt naturligt och helt av sig själv.

jag vill vara den bästa, glada, versionen av mig själv.
och jag är så tacksam för alla fina människor jag har runt omkring mig som hjälper mig till detta!
Tack Gud.

igår natt cyklade jag genom ett nattsvart Falun och en stark, härlig tanke/känsla kom helt spontant: JAG ÄLSKAR DEN HÄR STADEN. för här finns ju människorna som jag älskar.
vet aldrig om jag känt det så tydligt någon gång.

massa friskhetstecken, eller hur? jag blir så glad av sånt.

kärlek! /ia.