... och sen gick jag med hål emellan benen på mina arbetsbyxor fram till lunch, utan att märka något... tyckte iofs att det fläktade lite, men....

snart ska jag iaf dejta jocke, nåde honom om han ställer in! ;)

kärlek! /ia.

heey.

idag började jag dagen med att slå sönder en spegel... hur många års olycka var det på den sa ni..? det går bra nu! ;)

kärlek! /ia.

keep smile

haha, det där förra inlägget om att man skulle försöka le skrevs innan dagen klantade till sig rejält. men vi tar’t från början va. (endast utvalda delar, hehe) dessa fantastiska lediga dagar (eller inte…?)

småpotatis: igår spillde jag blåbär över hela mitt vita linne. och idag ketchup på mammas vita duk. bra jobbat! suck.

piss-dagen: blev en liten gråt-tårar till sömns igår och vaknade upp på världens uslaste morgonhumör, som jag rätt ofta gör. (samt detta halsont som förföljt mig i ca 4 veckor nu – suck!) fick psykbryt och ett litet milt utbrott vid frukosten och försökte kasta en tidning på stackars mamma (missade ju eftersom tidningar är så lätta och inte så bra att kasta med). hopplösa unge. 

skulle kolla av med Jocke om han kom ihåg att vi för en vecka sedan hade bokat in dejt idag. den killen brukar ju alltid få mig på så härligt humör, så det hade ju passat bra idag. jocke hade bokat in dejt med en annan, en kille, suck. sviikare ;)  eftersom jag fick lov att ställa in min dejt med samuel förra veckan pga extra jobb tänkte jag att vi kunde ju ta det idag. så vi bokar in det… (fortsättning följer)

sen ska jag åka buss till stan, kollar när den går, och att det är en 60:buss så att den går in i bjurs. går ner, går i tid, är där ca tio min innan. väntar och väntar. kollar busslistan, allt stämmer (tror jag). väntar lite till. (hade lätt hunnit till korsvägen)  kollar busslistan igen. F***! Bussen går inte in i bjurs fastän det är en 60, och går från korsvägen precis den minuten, så jag hinner inte dit. får vänta ytterligare en timme på nästa buss. suck.!!

får sms från en av mina bästa, som minsann har fått spana in mitt span som jag aldrig får spana in längre. och som inte har vett att höra av sig till mig. avis, hehe. suck.

och jag kommer till stan ca 2,5timme från det jag gick hemifrån, en sträcka som tar ca 20min med bil. bra jobbat, igen! suck.

och så ringer jocke och berättar att hans kill-dejt ställt in så att han vill hitta på nått med mig. men jag har jo bokat in annat då, som jag inte kan flytta på. Suck!

sitter och fikar med samuel (ute, och det börjar regna precis när vi ska äta, -såklart, hehe)  när jag tänker på om jag ska hem till lägenheten eller inte innan träningen när jag inser: F***. jag har inga lägenhetsnycklar med mig, de ligger i en jacka som jag lämnade kvar i bjurs. Suuuuuck! (så mamma får ju snällt lova att åka in med dem senare på kvällen så jag ska slippa sova på gatan…)

när jag går från träningen tänker jag gå och hämta hem min cykel som står nere på stan. men har jag nåra nycklar till cykeln då? nä, för de var ju hemma i bjurs. just det… suck!

Och allt detta beroende på mitt eget klant ju.

MEN faktiskt. Heey, livet går inte under av detta. det kunde varit värre, som man alltid säger. och ganska komiskt i efterhand. 

och dagen slutade ju fint, träffade på jonas på gymmet och det var skoj eftersom det var längesen vi sågs. och sen fick jag följa med fina systrarna Frank hem och vänta på att mamma skulle leverera mina nycklar så jag slapp sitta ute och frysa medan spinnsvetten torkade in.

men tack och lov att jag ska jobba imorn, då borde väl inte så mycket gå på tok. eller?

Så, nu fortsätter vi le. Ok? :)

Kärlek! /ia.

try to smile

-

kommer inte den glada sinnesstämningen helt av sig själv, får man väl kämpa lite. (och försöka be till Gud, även när det känns som man inte orkar)

kärlek! /ia

jag tappar mina kläder, jag tappar värmen grad för grad.

är hemma hos mamma och pappa nu. är ju ledig till tisdag morgon och pallar inte att vara själv. that's it.

ska försöka vända tillbaka dygnet också.

kärlek! /ia.



så som det är

sånt där jag inte vet hur mycket jag ska skriva om. för att inte ge det plats, energi och näring. för att jag vill vara positiv. för att det är lite privat. 

men jag vill också vara ärlig. och det är en kamp.

inför detta årets midsommar (högtider är alltid jobbiga med all mat, alla godsaker, alla rubbade träningsplaner osv). så bestämde jag mig för att ha ett mål: detta skulle bli den minst ångestfyllda, minst mat och vikt-nojjiga midsommaren sen jag blev sjuk. detta skulle bli den midsommar på 6 år som jag tänkte/oroade mig minst för min egen vikt osv. att ha som mål att det skulle vara helt befriat från sådant vore nog orealistiskt. men det minsta någonsin, det kändes uppnåeligt.

hur gick det? jo, jag kanske lyckades. och borde kanske vara jublande glad för det. och såklart jag är glad, tacksam för det. men... det känns som att det lite är pågrund av förträgningstankar som jag undviker jobbigheterna. eller dels så hade jag sjukt kul i midsommar och då vill man liksom inte förstöra det med massa negativa tankar. så återigen, Tack alla som förgyllde helgen, gjorde mig upptagen av dans och skratt och andra saker som gör att man inte hinner tänka ätstörnings-tankar. 

men, som sagt, när det väl slår till så är det ju lika jobbigt som förr. och det är då jag blir tyst, ledsen, sur och trumpen. varje gång jag ser ett foto av mig själv nuförtiden så kryper obehaget i mig. så varje gång kameran åkte fram på midsommar så var ångesten där. för hur otroligt tjock jag blivit. hur jag faktiskt trivdes bättre (fysikskt - inte psykiskt dock!) i min smalare kropp. hur jag känner mig förfallen. hur jag skäms. hur jag får skylla mig själv att jag ser ut som jag gör när jag äter så mycket.

men jag förtränger det och äter och känner mig glad. fint så. tills verkligheten kommer ikapp liksom. 

och som vanligt: man är glad över att saker blivit bättre. men lite ledsen över att det ändå är som det är. när kommer den midsommar, de dagar, där det inte känns oeralistiskt att vara helt nöjd med sig själv. där det inte känns orealisitskt att inte vikt/tjock/ät/socker-noja och sådant. 

jag skäms ju, men just därför tränar jag på detta: en bild: såhär ser jag ut. tydligen. tränar på att acceptera det. även om jag mest vill gråta. 

midsommar i Baggbo:

kärlek! /ia

take me to anywhere

jag funderar en del, på lite små viktiga och mindre viktiga saker. ett nattligt urplock:

- jag har blivit en mes. gråter åt kärleksfilmer. hu!

- jag inser, starkt, med bara en månad kvar där: jag kommer sakna Knoppen. (alltså stället jag bor på). kanske så mycket att jag måste bo där igen nån gång. nästan två år, man hinner gå gatorna några gånger då. och jag gillar'om.

- just ikväll får jag tillbaka min storstadslängtan. nästan till och med Stockholmslängtan. USA längtan. men vem säger att man är mindre ensam i en storstad....? men ändå. känslan. husen. gatorna. människorna.

- jag borde verkligen ta tag i att vaccinera mig inför indien. åtminstone ta reda på vad jag bör vaccinera mig mot. skulle ju kunna vara bra kanske.

- man vill så mycket. speciellt på sommaren. drömmer. men ändå så hamnar man där: man jobbar nästan hela tiden och när man inte jobbar orkar man inte göra något annat samtidigt som man är livrädd för att inte ha något att göra. vore allt enklare om man hade någon som puschade en att göra grejer? någon att uppleva något med?

- sommar är underbart. älska sommaren. vädret. värmen. sverige.

- jag har träningsabstinens. behöver en endorfinkick. blir så rastlös och ledsen annars. och får dåliga tankar.

- imorn är det EM-final. något av sommarens höjdpunkt. Italien - Spanien ska följas med stort intresse, så glad att jag inte jobbar då. fast jag vet knappt vilket lag jag ska hålla på. vilket tycker ni?

drömmer mig bort. förblir allt drömmar bara?

kärlek! /ia.