torsdag 3 september

Ja vet verkligen inte vad jag ska skriva här längre.

Känns liksom inge intressant att skriva om hur bra jag mår. Eller är det de?

Intressant att veta att jag numera längtar till nästa dag, spänd förväntan av vad den kan föra med sig, både i nya kunskaper och umgänge med härliga människor?

Att jag trivs som en fisk i vattnet här i Bromma och Stockholm, att det känns precis lagom blandning av land/stad just här, med skogsområde nära men samtidigt jättenära in till storstan.
Att mina klasskompisar och folket på skolan och internatet redan börjar kännas som en familj för en?

Att det känns så skönt att slippa ha ständig plugg-ångest och tenta-skräck utan istället känna att jag läser om nått jag verkligen brinner för att lära mig om, det jag tycker är mest relevant här i livet.

Att att flytta hemifrån nog är det bästa jag gjort på länge och att jag mår så mycket bättre av det, att få känna frihet av att sköta mig själv samtidigt som jag bara behöver gå utanför rumdörren för att vara social med folk.

Att det är fantastiskt skönt att omge sig av en miljö där det inte förekommer någon alkohol. Insåg nog inte innan hur bra det är. Så skönt att de inte ens är snack om att ut och supa när helgen kommer, att man inte har några fyllefester där folk gör bort sig och alla hånglar med alla och sen ska man snacka om vem som hade sex med vem hela veckan lång.

Att det gör en enorm skillnad att inte väga sig varje morgon som jag gjort innan i över 2,5 år. Att slippa ifrån den ångesten det innebär att varje dags humör ska bestämmas av hur mycket vågen står på, gör att det känns som att jag kan andas.

Att jag känner en sån frid och ett lugn, jag är den jag är, på den plats jag är menad att vara just nu, det är jag 100% säker på, för allt känns så rätt och bara tanken på att gå kvar i de hjulspår ja gick i gör att de kryper obehag i mig. Jag behöver tänka nya tankar, och det gör jag så mycket lättare på ett nytt ställe med nya människor.

Att träningen känns sjukt kul och inspirerande, att jag tränar för att må bra och ha kul, de kanske blir lika mycket som förut eller mer, men kanske med en sundare inställning.

Att jag mår så bra och känner på ett sätt som aldrig förr att jag bara vill vara här och nu, inte se framåt, inte bakåt, bara totalt nöjd med mitt liv här idag. Får man verkligen känna så? Eller blir man klubbad i huvudet ”-Ia, sådär lycklig får du inte gå runt och känna dig”. Jag är rädd, rädd att trilla ner i svarta hål. Jag vill bara vara kvar på dom rosa molnen.

Om det är intressant att veta? Tveksam. Men i sånna fall, varsegod!


Och nej, allt är inte bra, man byter inte ut sina tankar på 1 vecka, jag är fortfarande rädd för det jag var rädd för innan, fortfarande fokuserad på mat och träning, men jag känner ändå en frid och ett lugn, och jag vill verkligen må bra och med den inställningen kommer saker nog kunna gå åt rätt håll. Det finns liksom inga bättre förutsättningar för mig att bli helt frisk än vad det finns här (när är man helt frisk? Blir man nånsinn de?)
Jag tror inte Gud vill att man ska se ner på sin egen kropp, hans skapelse, och när jag får vara så nära Gud som jag känner att den här miljön gör att jag är, så blir det också lättare att ta till sig hans tankar om att duga som man är, att man är skapad underbar och med en livsplan.

Och nej, att jag så mycket bättre här betyder inte att jag skiter i vänner och familj hemma i Falun, att jag på nått sätt skyller på er för att jag inte kunde leva och må bra där just nu. Det var bara mina egna dumma tankar. Och jag tänker på er och saknar er samtidigt som jag just nu vill hålla mig därifrån. Men ni finns i hjärtat och tankar.

Jag är ingen sån som vill lägga upp hela mitt liv på en blogg så om jag blir för personlig så ursäkta. Men det är ändå en sån stor del av mig att det vore hyckleri att inte låtsas om att jag har haft problem. Precis som alla människor har.

Och om nån av mina nya klasskompisar hittat hit så vet ni kanske lite mer om mig nu än vad jag berättat. Inga hemligheter, men heller inget man vill gå runt och skylta med i rädsla för att få nån sort stämpel på sig.


Imorn ska vi kanske på Grönan och kika på Håkan Hellström. De blir nog riktigt nice i sånna fall.

Kram /Ia.

kungen

vill bara berätta att på kändis-spaningsfronten går de bra. Igår såg jag kungen. Riktiga kungen alltså, Carl 16:onde Gustav, rent privat. Han körde i en bil med rutan nedvevad ca 2 meter från mig och mina klassisar.

Änt dä våle fränt så säg?

/Ia.

Lördag 29 augusti

”den fina tunna linjen
mellan våran värld och din
skär igenom varje ljud
genom varje utsträckt tanke
varje ansats att förstå
varje sång jag nånsinn sjöng

aldrig, aldrig ensam
alltid ensam här
aldrig, aldrig ensam…”


Snart har det gått en vecka här på Betel och i Stockholm. Känns som sex långa dagar sen jag flyttade, har nog sällan vart med om en sån intensiv vecka. 60 nya personer att lära känna, en ny stad, första gången man flyttat hemifrån… Ja de blir en del.

Men än så länge kan ja väl bara beskriva det ungefär så här: Nu är ja inte bara vid liv, jag lever också. Jag lever här och nu. Inte i framtiden, inte i det som varit. Utan är helt och hållet nöjd med nuet. Det känns annorlunda och konstigt. Men bra.


Idag tog jag cykeln in till centrala Stockholm. Gick runt lite i gamla stan, lite på söder och sen Drottningholsmsgatan. Och vad tror ni hände när jag hitta en klänning, som var lila, på en second hand. Jo självklart: shopping! Detta kan bli ett farligt år, haha.


För övrigt har jag legat på en spikmatta för första gången i mitt liv. Det gillar jag!
Så har redan börjat snickra på en önskelista till jultomten-09.
(utan inbördes ordning)
- Spikmatta
- Startplats i tjejvasan
Kommer inte på nått mer just för tillfället.
(och det känns svårt att blogga. Mycket lättare när man har massa frustrerade känslor som vill ut och måste ta vägen nånstans. Men när man känner sig harmonisk och tillfreds finns de liksom inte så mycket att säga..)


TACK till mig själv att jag tog chansen att göra det här, TACK alla som stöttat mig i valet, men mest TACK Gud för att de nog var du som fixade allt, från ett frö och längtan i mig, och sen allt praktiskt tills den dagen jag faktiskt var på plats här.


Morsning godbajs!

Kram /Ia.

tisdag 25 augusti

Hej.

Borde väl göra ett flytt-inlägg antar jag. Men de skulle kunna bli hur långt som helst så då vet ja inte vad jag ska skriva istället.

1000 nya intryck på bara två dagar.

Men jag trivs jättebra. Klassen verkar bra och man har redan lärt känna varandra en del. Verkar vara jätteschysst folk.

Skolan är fin, lärarna verkar bra och vilken lyx att gå på folkhögskola! Vi börjar kl nio varje morgon, bara att kliva upp, klä på sig, får färdiglagad frukost ca 20 meter bort, sen 50 meter till och man är på skolan. Höstlov, jullov, sportlov, påsklov. Den här veckan har vi mest introduktion, info, lära känna grejer och sånt.

Har redan cyklat runt lite här i omgivningarna, igår var vi ett gäng som cyklade ut till Drottningholm. Vi såg dock inte kungen, bara högvakten och en aggressiv svan.

Har inte vart in till centrala Stockholm än, det får nog bli helgäventyret. Men precis som ja alltid trott känns de som jag tycker mycket bättre om att bo här i en stad där de är folk och liv och rörelse än hemma där de bara är massa hästskit och träd : )

Fast ja är inte så dum att ja tror att ja kommer gå runt med den här lyckokänslan i ett helt år, klart de kommer en vardag när de inte känns nytt och kul längre. När man börjar irritera sig på folk och längta hem. Men än så länge är de bara härligt. Och jag tycker verkligen det ska bli världens lyx att på skoltid få lära sig om kristen tro, ha andakt varje dag och så vidare. Grymt.
Och det bara kryllar av esteter här, alla är musikaliska utom jag tror ja. Men men, nån ska väl vara lite annorlunda också : )

Idag såg jag också redan min första kändis : ) Helena Bergström eller vad hon heter, hon i Änglagård. Coolt!

Har hittat en träningsanläggning inte alls långt härifrån, verkar jättefräsch så när lönen kommer på torsdag så kanske man kan börja gymma igen. Kul!
Nu ska de bli en första Stockholmslöprunda i naturreservatet som ligger precis här bakom skolan, tänk att ha storstad och natur så nära båda två.

Undrar när ja trillar ner från de här rosa molnet då? Eller är de så här livet ska va bara att jag missat det hittills?

Kram / Ia.

åhh. den här sommarn blev inte vad den hade kunnat blivit.
men nu är de höst.

och vi tar nya tag och nya utmaningar. och nya svid. och en ny dag en ny kamp. och ett sista blogginlägg från dalarna. för nästa blir nog från Sthlm.

Hur f'** ska de gå?
men de kan ju inte ¨gå så mycket sämre än nu.


och jag är snart 21. inte längre 17. var de enklare då?

puss o kram allt blir säkert skitbra. /ia.

fredag 21 augusti

om man packar ner massvis med strumpor så slipper man tvätta så ofta!

torsdag 20 augusti

idag har jag jobbat. På kondisen & brännan. de är så man ska ha de :)

och de börjar bli många "sista" nu. sista fotbollsträningen. sista löprundan på bjursberget. etc.
och pappa måste ja säga hejdå till redan ikväll, den fjanten ska ju till åland så han inte kan skjutsa mig till sthlm, haha. så ja och mamma får guida oss dit själva, hur nu de ska gå...

idag är ja inte bitter. bara glad. har ju fått tränat & solat, sånt gör gott. och vart så sjukt sugen på nått fett så ja åt falukorv till lunch. mumsigt! :)

och imorn blir de hejdå fika med serran och hejdå middag med flickorna. lite vemodigt men de är ju inte som att jag försvinner till andra sidan jordklotet.

och borde kanske tagit nått extra jobbpass i veckan för att få mer flyttpengar men nej va skönt de varit att va ledigt, så skit i de!

Kram / ia.