"Men närhet väger tungt…"

I made it once again!
och inser att ja bränner mina egna broar. Och ju mer ja tycker att ja inte passar in desto mindre bryr ja mig om vad människor tycker om mig. Och de kan bli en farlig ond cirkel..

Man inser att slaget är förlorat. och tar istället chansen på nått annat.
”varför då?” sanningen: för att få bekräftelse (som vi nog alla trånar så längtansfullt efter, på ett eller annat sätt, även om vi inte alltid vill bekänna det). Man känner för en stund att man duger, man blir sedd.
Och som vanligt gör jag det jag egentligen kanske inte borde göra. Söker ja efter nån sorts ”förbjuden frukt” kick? Kanske. och priset att betala blir att ja vet att ja inte kan klassas som världens schysstaste kompis direkt.

De här blev verkligen rätt kryptiskt.

Och trots allt, även om ja kanske inte borde, så har jag mest hela dagen gått runt med ett småleende. Så är de, sån är jag. Som sagt, närhet väger tungt.


/ia

En liten fundering: varför vill man ha hund?

- För att de är håriga och hårar ner det mesta i ens närhet?
- För att de skäller så fort nån kommer närmare än 100 meter och man riskerar att få tinnitus av allt skäll och gläfs?
- För att de är så fräscha när de dreglar?
- För att de har god andedräkt?

Eller i vad ligger tjusningen med detta djur…?

/Ia

Tänk er, (även om ni inte tror på de hela) att hänga på ett kors, en hel dag, med lite spikar genom händer och fötter. Jäklar, DET måste vart en lång fredag.

För mig känns dock dan inte lång, utan som alla andra dar alldeles för kort, tiden rusar jämt iväg och man hinner nästan aldrig allt man vill. Fast skulle ja få tid över, får ja långtråkigt på fem röda sekunder så de är bra att ha fullt upp.
Jobb skärtorsdag, idag, imorn, påskdan… men ska nog hinna med lite påskvila också : ) pengar behövs ju, restskatten blev ännu högre och i augusti har man troligtvis en hyra på över 4000 som ska betalas med CSN (utan lån = 2600 i mån..)

Igår påskstädade jag och de åkte till och med fram lite pynt, två små söta kycklingar. Och gula lakan blev de i sängen.. och imorn ska ja va påskkärringsutklädd på jobbet, var länge sen sist…


Can you take me out of here? take me to anyway but here…

Över två år sen ja åkte ner i skiten, och även om allt är 100 gånger bättre nu än då så blir ja så rädd ibland. Blir de aldrig helt normalt igen? Eller måste man acceptera att ens tankesätt är skadat på lång lång sikt....?

En puss i påsk! / Ia

en himla massa skit

Har kommit att tänka på en sak… Om man inte vill snacka skit om folk blir man rätt ofta tyst. Känner ibland att ja sluter mig som en liten mussla och blir tyst torr och tråkig, men så får de faktiskt va för jag finner inget nöje i skitsnacket… okej, självklart är ja inte prickfri och säger aldrig ett ont ord om någon, och ja jag tycker om att skvallra såklart (är ju tjej). Men för mig är de en stor skillnad på att skvallra och snacka skit om personer som man egentligen inte har en aning om hur de är eller varför de gör på ett visst sätt eller ser ut på ett visst sätt. De är en sak om nån gjort något man tycker är dumt/elakt, då kan man väl diskutera det, men att bara snacka skit rakt upp och ner vill jag inte. Vet inte varför, men de känns bara fel och jag får en dålig olustig magkänsla. Ja vill ju inte att nån snackar skit om mig så då vill ja försöka låta bli att snacka om andra. Ibland får man lust att bara skrika: Men låt folk sköta sina egna liv för *** !

Vad vill ja ha sagt med det här? Att folk inte får snacka skit? Absolut inte. Det är upp till en själv och ja vill inte vara nån moralpredikare som klankar ner på folk och tror ja är bättre själv. Såklart ja också snackar skit ibland. Poängen är att för mig känns de inte bra så därför låter ja hellre bli och det innebär att ja blir lite tystare och osocialare än vad ja redan är. Men de är ett val jag gör, som känns rätt för mig.

Dagens tanke: Varför snackar vi skit om folk runt omkring oss? Är det för att vi är avundsjuka (är jag ofta, erkänns gärna), är det för att hävda oss själva och få mindre mindrevärdeskomplex eller är det helt enkelt för att vår omvärld är fylld av ett pack inkompetenta, dumma, fula idioter? Hoppas inte på det sista alternativet illafall…

Och för att vara lite kläm-check (hur stavar man??) så här på slutet: vore de inte lite trevligare om man sa en massa bra saker om varandra istället för att leta fel överallt?

/Ia

just nu sitter jag ute på verandan i solen, med datorn i knät, en kopp kaffe i handen och en bra bok vid min sida.. har skrivit sista tentan i sjukdomslära, och känner mig så totalt fri och ledig och ovanligt ostressad. life doesn't suck!
vill tralla som Ted Gärdestad "åhh vilken härlig dag". Känner hur ja riktigt suger i mig energi för gråa plugg stressdagar.

dessutom har ja bestämt mig för ett par brillor (de blidde glasögon bestämde fru optiker), shoppat en duk, ett snyggt grytunderlägg och fyra tallriksskålar för endast 30 kr på loppis.

nu ska ja promenera i solen (fett insmetad med österikiska dunderkuren). sen blire fotbollsträning, sen mys med bäst-tjejerna och sen kår och veronica maggio.. alltså en bra fortsättning på denna redan bra dag.

sol = glad. fri = glad.

tack käre gode Gud för sol.


/ Ia

2 april

Bunden till händerna, bunden till fötterna Slängd till hajarna Bly i tärningarna Du kan inte vinna Som löv i november Så måste du falla

Du kan inte vinna jämt Nån gång måste du förlora igen Nån gång måste du förlora igen

Jag måste sova tills vintern är borta Jag måste säga nått idag Innan jag somnar Jag måste dricka nått innan jag vågar prata Och när jag borde prata har du redan somnat

Du kan inte vinna jämt Nån gång måste du förlora igen Nån gång måste du förlora igen (men inte riktigt än)

idag har jag skickat in ansökan. så var de gjort.

Good night sleep tight /Ia

ja vill fan fortsätta va en struts hela livet.. de gör inte lika ont att ha huvudet i sanden som att försöka ta tag i saker.
förtränga är kanske bättre...

nu ska ja dra täcket över huvut. (hels drömlöst)
imorn är en ny dag och jag ska hålla mig till de ja gör mest och bäst: plugga, träna & jobba.