det tog så lång tid att bli ung

igår träffade jag en tjej som ligger mig varmt om hjärtat. en väldigt fin tjej som tyvärr har hamnat i det där hemska träsket som jag själv befann mig i för ett par år sen: ätstörningar. försöker dela med mig till henne de erfarenheter av den vandringen från sjuk till frisk som jag har gjort.

det fick mig också att tänka till: vad var det som gjorde mig frisk?
jag har försökt att lista ned det här nedan, det jag snabbt och spontant kom på så här på rak arm, även fast det såklart är massa små detaljer och omständigheter som gjort det.

 - att jag ville bli frisk. detta var det första viktiga steget. att jag insåg att jag inte ville leva som jag levde då. ville inte vara så ledsen, må så dåligt. ville inte välja bort vänner och sociala sammanhang och ville inte ha ständig ångest.
- erkänna det, inför sig och andra att man är sjuk. erkänna att man behöver hjälp. berätta för nån vän. sluta ljuga för föräldrar. skriva om det.
- man måste äta för att bli frisk. för lite mat skapar nedstämdhet och depression, det blir en ond cirkel. ju mindre man äter, desto större brist får hjärnan av serotonin, och desto ledsnare blir man. det är lätt att fastna där, att man tror att man är ledsen för att man äter för mycket och är för tjock, när sanningen är att man äter för lite för att ens orka vara glad.
- bli mindre självcentrerad och utseendefixerad. ingen annan kommer bry sig speciellt mycket om man går upp några kilo, bara man själv. om man inser att ens eget utseende inte är hela världen, och får en bättre självkänsla för den man är som person, så blir det lättare att bryta ätstörningen.

- försona sig med det som gjort en illa. om det nu är sin bakgrund/barndom, någon vän eller pojk-/flickvän som svikit osv. att våga förlåta, för sin egen skull, för att man ska kunna gå vidare.
- be till Gud, och låta andra be för en. det är jag övertygad om har hjälpt för mig. att våga släppa kontrollen, våga tro att någon vill ens bästa och kan ändra på hopplösa situationer. och att även få en försonad relation till Gud, inse att han är någon som är god, inte någon som vill sätta dit dig.
- samtal med andra som varit i samma situation. gärna någon som kommit lite längre än vad man själv har gjort, annars är det lätt hänt att bara hetsa varandra ännu mer i ätstörningen.
 - bryta vanor, byta miljö. när jag kände att jag inte kom ur mina gamla, destruktiva mönster tog jag ett sabbatsår och flyttade hemifrån. drog till Stockholm ett år och gick bibelskola. ett välbehövligt miljöombyte. även min första resa till Indien, när jag fick bryta med min ovana att träna för mycket och få ångest av att inte träna, och att bli tvungen att äta riktig mat tre gånger om dan. det blev en vändning för mig. jag såg att jag inte gick upp hundra kilo av att leva med normala matvanor.

nu: bara roligt, ingen ångest.  :)

- att träffa Mikael. kärleken, att få vara glad, någon som gör en glad, att inte behöva vara ensam och slåss mot sina tankar. när vi hittar på grejer tillsammans så har jag inte tid för ätstörningar eller på tankar om mat. att ha någon som man vet tycker om en, någon som gillar en för den man är, någon som tycker, och säger, att man är fin. någon som tar på en, håller om en, läker en. det har hjälpt mig frisk.

kärlek! /ia