Så länge du är med mig

Det gör inte ont

När jag faller från en barstol 

Och det gör inte ont 

Om det piskar ett regn eller bränner en sol 

Det gör inte ont 

Att jag kom på andra plats 

Och det rör mig inte alls

Om det är dag eller natt 

 Det gör inte ont 

 Att inte leva I slas 

Och det gör inte ont 

Att inte leva I sturedalström 

Det gör inte ont 

Efter tre dar på golvet 

Det som är skrivet är skrivet 

Och livet är livet 

Det gör inte ont

När hösten kallar 

Och det gör inte ont 

När kicken skallar 

Det gör inte ont

Det gör inte ont 

Alla mil jag vandrat 

Det gör inte ont 

När vänner jag lämnat 

Det gör inte ont 

Att få skiten I sig 

Det gör inte ont 

Så länge du är med mig 

Så länge du är med mig... 

/Håkan Hellström

Och de orden får kanske avsluta 2013, för allt ordnar sig, så länge du är med mig.
Gott nytt år kära vänner, vi syns 2014.

Kärlek! /ia

att se det man har

den bästa medicinen mot lite nedstämdhet (förutom träning då som nog är nr ett!)tycker jag är att lära sig känna tacksamhet. tacksam över det man faktiskt har istället för att snegla på det man inte har.
lära sig lyfta blicken från sitt eget lillla, sin egen navel, till det större, det stora, helheten. det finns alltid något att vara tacksam över. välj att fokusera på det istället för det som inte känns bra just nu.

jag tycker att det alltid är bra med en pepp-tacksamhetslista, för att påminna sig om allt som är bra och hur priviligerad man är.

så, därför, dagens tacksamhetslista:

- tacksam för att jag har hälsan, att halsen är mycket bättre så jag kan träna, att jag inte är handikappad utan har alla mina kroppsdelar i behåll, att jag hittills inte slagit ihjäl mig på snowboarden, att jag blivit psyk-frisk också och kan äta utan dåligt samvete.

- tacksam för alla människor jag har runtomkring mig. ensam vore man ingenting. jag är tacksam för min familj. att alla är friska och krya. för Edvin. att jag har fått träffa dem i julhelgen och att det har varit trevligt. mina fina fantastiska vänner som alltid får mig att må bra och skratta. mina kollegor som gör jobbet roligt och att det känns helt ok att gå dit. jag är tacksam för Micke.

 - tacksam för allt materiellt välstånd jag har. för tak överhuvudet (åh mysiga lägenhet som vi nog minst får ha till sommaren). för att jag varje dag har förmånen att äta mig mätt och dricka rent vatten ur kranen.

- tacksam för att Jesus dog på korset för min skull.

- tacksam att jag har en utbildning och ett jobb som gör att jag vet att jag har pengar på kontot varje månad och klarar mig bra på den lön jag får.

- tacksam för att jag har fritidsintressen och hobbies som gör att livet blir extra roligt: träningen, brädan, skrivandet m.m.

- tacksam att jag har en kyrka, med fantastiska människor, att gå till. att vi har religionsfrihet i det här landet och att jag inte blir förföljd för mina åsikters skull.

- tacksam för alla runt omkring mig som är gravida och såsmånigom ska ploppa ut små nykläckta bäbisar. tänk, det är ju helt fantastiskt när nya liv blir till.

 - tacksam för detta året som gått. allt vackert jag fått vara med om, all glädje jag känt, all kärlek jag fått.

- tacksam för den Gud jag tror på. som gör mig stark fastän jag är så svag.

julafton. finaste E.

  kärlek! /ia

den gyllene... disken.

det är lätt att bli lat. och egoistisk. tänka: varför skall jag göra det där för dig?

men för att underlätta för mig själv, hitta en anledning till att försöka göra gott, så har jag en liten enkel regel i livet som jag försöker följa. den är hämtad från Bibeln: 
'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.' Matt 7:12 

det underlättar. det underlättar när jag ska försöka göra o-själviska gärningar. det underlättar när jag ska ta mig tid att träffa folk som jag kanske inte egentligen har tid/lust för just då. det underlättar när jag står i valet och kvalet om jag ska diska Mickes disk eller inte. det underlättar i valet om jag ska ringa upp ett missat samtal från mamma eller inte. det underlättar i valen när jag är på jobbet opch bestämmer hur mycket jag ska engagera mig i patienterna. det underlättar när jag vet att sakerna jag gör kanske jag inte alls får igen. 

men oftast är det ju inte så. kärlek föder kärlek. godhet sprids som ringar på vatten. och det är värt det. det är alltid värt att vara god och osjälvisk, även om man inte får något igen. men ofta behöver jag Gud och bibelns ord som motivation till att klara av att vara o-självisk.

och med min lilla livsregel som ett mantra i huvudet blir det något lättare.

kärlek! /ia

Jullov

jullov. 
ja det är så det känns, som om jag har jullov. även fast jag jobbar lika mycket som tidigare. men rutinerna släpps, på gott och ont. vardag blir helg och helg blir vardag. vice versa.

Micke är hemma och ledig i över två veckor, och det gör att även jag skipar mitt eget tvång om att gå upp senast halv åtta på lediga dagar och tar sovmorgon. skönt. ! 

det blir inte så nitiskt städat och handlat. frysen börjar bli tom på matlådor och kylskåpet är ett kaos. och det är rätt ok. ett tag... men sen är det dags att gå tillbaka till ordning och reda.:) ska bli lite skönt. längtar lite efter morgonpromenader, ensamtid, bibelläsning, bön. behöver samla tankarna, hitta balansen. har hjärtat och nerverna utan på kroppen, och en dum klump i magen som liksom inte vill försvinna.:( lipsillen, ha.

men. jullov är roligt ju. mest roligt är nog att vi har åkt rätt mycket snowboard och att jag har varit så pass ledig att jag hinner åka en del jag med. när det är mjukt i backen vågar jag testa på nya saker och det känns som jag utvecklas. när det är isigt och hårt blir jag livrädd och kör som en kratta, haha. det är ju tur att det finns lite backar att köra i allafall nu när det är så dåligt med snö och längdskidåkningen inte alls kommit igång än... 

på tal om bräda, idag råkade jag, lite på ett bananskal och för att Micke alltid lyckas övertala mig i allt, ställa upp i min första snowboardtävling, ha! jag var nog sämst på plats men lyckades i allafall ta mig igenom banan några gånger utan att vurpa. lär träna upp mig lite mer bara till nästa gång:)(jag kom till final eftersom vi bara var tre tjejer som körde - men kunde inte va med då eftersom jag skulle iväg och jobba)

hursomhelst.
julen. den har varit bra. det var rätt skönt att jobba jul tyckte jag på ett sätt. man slapp äta sig sådär äckligt mätt och bli sådär rastlös som man kan bli annars. kändes rätt vettigt att jobba.

har hunnit träffa familjen en del och det har varit rätt skönt att sitta uppkrupen i fåtöljen hemma och lugnt kika lite tv. så lungt att man somnar...=)
 och Edvin alltså. guldklimps-pojken. han är helt underbar. söt och rolig och gosig och ja... alldeles underbar. jag är glad och tacksam att jag har en sådan glädjestråle i mitt liv.

på juldagskvällen skippade vi utgång, vilket var rätt skönt eftersom jag jobbat på dagen, och hade istället lite lugnt hemma och bjöd över lite folk på middag och tv-spel. hehe
 igår hängde vi lite med Mikaels familj då hans brorsa + tjej kom upp från Linköping. tycker det är trevligt med sånt där familjehäng, kanske extra roligt när det är någon annans familj som man inte redan haft 25 år på sig att tröttna på, haha ;)

nu i helgen är det jobb igen. och det är väl som det är, helt enkelt. jag gillar ju mitt jobb ändå. och mina kollegor. Tacksamt.

Guldet

Kärlek! / ia

Ingen familj, inga paket, bara du & jag som vet.

Julevangeliet LUK 2:1-20 Luk 2:1-20 
'Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. 

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt." 

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta."De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.'

detta är anledningen till att jag firar jul. och då känns det faktiskt mer än ok att jobba julen. känns lite i hans anda, den där som föddes, att försöka ge sin tid åt sjuka människor istället för att bara glufsa i sig så mycket mat så man får ont i magen (fast vi fick jultallrik på jobbet, göttans! :) )
så det blev inget storslaget firande alls i år. gör nada.

en annann anledning till att fira tycker jag är att få träffa familjen. och det hann jag iallafall med en snabbis. drog ut till Gräv rätt tidigt imorse och fick några timmar med världens finaste guldklimp. han gör mig varm i hjärtat. och glad blev han när han fick sin tågbana av mig. att få glädja någon med sin julklapp, den konsumtionen kan till och med jag tycka känns riktigt, riktigt värt.

God Jul på er allihopa.
och: all I want for Christmas is you

en liten mini-julgran blev det i Baggbo i år

Kärlek! /ia

23 december

har inte sett ett enda avsnitt av årets julkalender, fastän jag tänkt att jag skulle och fastän så många säger den är bra.
förren idag... och jag började, genast, nästan lipa för att den var så rörande, tragisk, fin, kärleksfull.... haha.

för övrigt så har jag rullat och stekt köttbullar. imorn är det julafton och jag ska bl.a. jobba 14.00-21.30. känns helt ok.

Kärlek! / ia

hög

denna veckan har jag lyckats med fyra bra gympass inklusive liiite mer löpning än vanligt (man får öka successivt) och desstutom var jag i fredags morse ute och sprang min första löprunda (okej, jogging) sedan i början av augusti.

äntligen!
äntligen känns det som de elaka halsbaciluskerna är på väg att ge vika och jag känner mig frisk och kry. så skönt att äntligen kunna träna som jag vill och det jag vill igen. konditionen ligger back men ska väl kunna gå att jobba igen. känner ingen hets och tror ändå jag kommer att fortsätta lägga fokus på styrka, känns mest användbart just nu.

ja.
ville bara säga det. inte som något träningsskryt- utan bara som ett glädjeutrop! träning är ju bland det absolut bästa jag vet och mitt största fritidsintresse så såklart jag jublar över att denna halvårslånga onda hals verkar friskna till. pepprar mig med apelsiner, c-vitaminer, Kan-Jang m.m. så nu måtte det väl hålla. hoppas.

känner mig tacksam för att ha kroppen och hälsan tillbaka. vill göra så gott jag kan för att behålla det så och inte stoppa i mig onödigt mycket skit och röra på mig i lagom mängd. ja, Tack Gud för friskhet. 

favvo-place :)

kärlek! /ia

det tog så lång tid att bli ung

igår träffade jag en tjej som ligger mig varmt om hjärtat. en väldigt fin tjej som tyvärr har hamnat i det där hemska träsket som jag själv befann mig i för ett par år sen: ätstörningar. försöker dela med mig till henne de erfarenheter av den vandringen från sjuk till frisk som jag har gjort.

det fick mig också att tänka till: vad var det som gjorde mig frisk?
jag har försökt att lista ned det här nedan, det jag snabbt och spontant kom på så här på rak arm, även fast det såklart är massa små detaljer och omständigheter som gjort det.

 - att jag ville bli frisk. detta var det första viktiga steget. att jag insåg att jag inte ville leva som jag levde då. ville inte vara så ledsen, må så dåligt. ville inte välja bort vänner och sociala sammanhang och ville inte ha ständig ångest.
- erkänna det, inför sig och andra att man är sjuk. erkänna att man behöver hjälp. berätta för nån vän. sluta ljuga för föräldrar. skriva om det.
- man måste äta för att bli frisk. för lite mat skapar nedstämdhet och depression, det blir en ond cirkel. ju mindre man äter, desto större brist får hjärnan av serotonin, och desto ledsnare blir man. det är lätt att fastna där, att man tror att man är ledsen för att man äter för mycket och är för tjock, när sanningen är att man äter för lite för att ens orka vara glad.
- bli mindre självcentrerad och utseendefixerad. ingen annan kommer bry sig speciellt mycket om man går upp några kilo, bara man själv. om man inser att ens eget utseende inte är hela världen, och får en bättre självkänsla för den man är som person, så blir det lättare att bryta ätstörningen.

- försona sig med det som gjort en illa. om det nu är sin bakgrund/barndom, någon vän eller pojk-/flickvän som svikit osv. att våga förlåta, för sin egen skull, för att man ska kunna gå vidare.
- be till Gud, och låta andra be för en. det är jag övertygad om har hjälpt för mig. att våga släppa kontrollen, våga tro att någon vill ens bästa och kan ändra på hopplösa situationer. och att även få en försonad relation till Gud, inse att han är någon som är god, inte någon som vill sätta dit dig.
- samtal med andra som varit i samma situation. gärna någon som kommit lite längre än vad man själv har gjort, annars är det lätt hänt att bara hetsa varandra ännu mer i ätstörningen.
 - bryta vanor, byta miljö. när jag kände att jag inte kom ur mina gamla, destruktiva mönster tog jag ett sabbatsår och flyttade hemifrån. drog till Stockholm ett år och gick bibelskola. ett välbehövligt miljöombyte. även min första resa till Indien, när jag fick bryta med min ovana att träna för mycket och få ångest av att inte träna, och att bli tvungen att äta riktig mat tre gånger om dan. det blev en vändning för mig. jag såg att jag inte gick upp hundra kilo av att leva med normala matvanor.

nu: bara roligt, ingen ångest.  :)

- att träffa Mikael. kärleken, att få vara glad, någon som gör en glad, att inte behöva vara ensam och slåss mot sina tankar. när vi hittar på grejer tillsammans så har jag inte tid för ätstörningar eller på tankar om mat. att ha någon som man vet tycker om en, någon som gillar en för den man är, någon som tycker, och säger, att man är fin. någon som tar på en, håller om en, läker en. det har hjälpt mig frisk.

kärlek! /ia

det finns en väg att gå

tron är ständigt i utveckling. och tur är väl det, annars skulle den ju dö tillslut. det som inte växer, det dör.

och jag tänkte ge mig på ett försök att skriva hur min tro utvecklats, både för att klargöra för mig själv, och för att dela med andra.


börjar mer och mer inse att det är viktigare (tror jag) att försöka lyssna in Guds personliga och individuella plan med just mitt liv. och mindre viktigt att snegla på alla andra. mindre jämförelse. mindre viktigt att följa normen, följa kulturen över hur andra kristna människor lever sitt liv.
för jag är ju inte mitt bästa jag, som kristen, när jag försöker efterlikna andra. nä, bäst blir jag när jag försöker följa Guds plan för mitt liv.

hur gör jag det? genom bibelläsning, men också väldigt mycket bön för att förstå vad bibeln faktiskt menar. den ÄR svår. den skrevs för tvåtusen år sedan, i ett annat samhälle än det vi lever i idag.

att jag menar att Gud har en individuell plan innebär inte att jag tror att man endast ska leva ut sin kristendom individuellt. kyrkan och församlingen är livsviktig och vi behöver varandra, en gemenskap, för att orka hålla oss vid liv och vid ytan. att få kraft och uppmuntring ifrån. 

däremot tror jag att Gud har olika användning av var och en, att vi har olika uppgifter att utföra, eftersom vi har olika personligheter, olika gåvor och talanger. vi är ju skapade olika helt enkelt.
och eftersom jag tror att det är Gud som har skapat oss, så borde han vara nöjd med just min personlighet, vill inte ändra på mig för att jag ska bli som någon annan. bara bli den bästa versionen av mig själv.

jag börjar mer och mer tänka på, när det gäller Gud och tron: vad är betydelsefullt, på riktigt, i den tid vi lever i nu och vad är saker jag inte behöver lägga min energi på?
och jag tror att det kan vara helt olika för olika personer. för vissa kanske det är betydelsefullt att vara i kyrkan varje söndag för att inte tappa sin väg i tron, för andra kanske det är viktigast att ha ett meningsfullt arbete för att känna att man gör Guds vilja, osv osv.

jag har fått funderat mycket, och försökt ta reda på, det senaste året på vad som verkligen står i bibeln, vad som menas med det, vad Gud verkligen vill? vem är texterna riktade till och i vilket sammanhang? vad hade Jesus gjort och sagt om han klev in i mitt liv, vårt samhälle, just idag?

jag accepterar mig själv mer och mer, såsom den jag är, och inser att jag aldrig kommer bli någon stor predikant som står på gator och torg och talar högt om Gud och frälser tusentals. eller att jag nog aldrig kommer bli den som spenderar alla sina lediga timmar i kyrkan för att hjälpa till i alla aktiviteter som tänkas kan inom församlingen. men det är nog inte meningnen heller. 

istället funderar jag på: vad är jag bra på, när känner jag att Gud använder mig? och så satsar jag mer på de områdena istället. 
jag är bra på att lyssna. jag är bra på samtal i små mindre grupper eller två och två. jag är bra på att tänka till. jag är bra på omsorg. jag är bra på att umgås med människor utanför kyrkan, känner igen mig i de icke-kristnas vardag och är inte obekväm att vara i sådana sammanhang.
jag har haft en ätstörning och tagit mig ut därifrån, så jag vet vad det innebär att må dåligt och ha ångest. sådant tror jag Gud kan använda, och det är också det jag vill.

mitt 'nya' synsätt är ju inte bara bekvämt. eftersom jag alltmer tror på att Gud använder var och en på ett speciellt sätt, känns det också som han ibland sätter en i sammanhang där han vill ha en, men man själv hade kanske önskat något annorlunda. man förstår inte. det är tufft. man sneglar på de andra människornas 'perfekta' liv och undrar varför man själv inte kan få ha det så 'enkelt'. man själv hade kanske tyckt det var coolt att flytta till den och den platsen, göra det och det yrkesvalet, träffa den och den människan, medan Gud ser att han behöver dig som bäst någon annanstans. eller där du är precis just nu.

jag tror att det finns en mening med att jag är där jag är i mitt liv just idag. både den platsen jag bor, mitt jobb, personerna i min närhet. men för den sakens skull är det inte alltid enkelt. och att försöka följa Guds plan med sitt liv sker liksom inte bara som glid på ett bananskal, det finns många andra saker som lockar och drar åt olika håll. man måste vara observant. på sin vakt. vart är jag på väg? vart är mitt liv på väg? vad gör jag med min tid? vill jag utvecklas såhär? 
när alla frågor hopar sig är det livsviktigt för mig med tid i ensamhet, stillhet. ut i friska luften och prata med Gud. be honom leda mig när jag inte själv förstår. 

en sak som jag också känner är Guds gåva till mig, det är det här med att skriva. orden. texter. bloggen. 
därför sörjer jag varje gång det känns som jag inte har tid/tar mig tid att skriva. mycket för min egen del, det är något viktigt för mig. och jag vill skriva till Guds ära, inte för att själv bli berömd som någon stor bloggerska.
också här tror jag vi har olika uppgifter. vissa att skriva om sin vardag och visa fina bilder. andra, små korta stickande ord som träffar mitt i prick. andra utvecklar tankar om tron. nån är jättebra att uppmuntra och pusha. någon skriver och lyfter upp orättvisorna i världen.

vi är alla olika och har olika uppgifter. det är väl det jag försökt sagt med det här inlägget. jag jobbar på att hitta min och göra det bästa av vad jag kan göra. den bästa versionen av mig själv, som jag alltid tjatar om :)

En novemberbild, på promenad runt gruvan. 

kärlek! /ia

Indien del 5: Khajuraho

vi har nu kommit till del fem i min återberättlese av Indienresan. efter Orcha åkte vi till staden Khajuraho, som mest är känt för sina erotiska tempel.

Indien är ett lustigt land. ingen 'offentlig' sexualitet får visas, gifta indiska män och kvinnor skulle ju knappast pussas offentligt och kvinnorna skall alltid skyla sina kroppar.... sen helt plötsligt ett helt tempelområde med massa skulpturer av olika sex-ställningar. all försäljning i denna staden går ut på skulpturer/böcker/kortlekar med s.k. kamasutramotiv på, dvs. sex-ställningar. jag säger inte att detta är fel, men ganska lustigt.

mäktiga byggnader..

hursomhelst, jag tyckte Khajuraho var ett chill ställe. visst tog vi oss en snabb turistvända bland templen men mest var det lugnt och hängde på vår favorit italienska-restaurang. himmelsk god hemgjord pasta alltså!
En av dagarna där hyrde vi in oss vid poolen på ett hotell och sol-slappade hela dagen. Ljuvligt! Semester... 

En liten vän?? nja..

Det var så många trevliga medresenärer på resan, det märkte man mer och mer ju längre tiden gick. En härlig blandning var vi, 20 pers, varav den yngsta var 19 och den äldsta 75. och allt däremellan. jag tror det är bra att lära sig att umgås över generationsgränser, .. och andra gränser. vilken tur att vi alla människor är så olika, vad tråkigt det annars hade varit! eller hur? (och att vissa personer ibland går en på nerverna är ju priset man får betala för detta. ett värt pris.:) )

Mer från Khajuraho? vi gick en cooking-class och fick lära oss hur man gör Chai-te (det godaste teet!) och lite grunder i indisk matlagning. spännande!

Sen: något annat som också var spännande: åka tåg i Indien. nattåg närmare bestämt, vi skulle nämligen ta oss från Khajuraho till Varanasi med tåget. En upplevelse! 
men faktiskt, helt ok. vi var ju inbokade i de lyxigaste vagnarna, vilket innebar sex hårda, smala britsar bakom ett draperi. men man fick lakan! haha.

nädå, vi hade det bra. i de billigaste vagnarna vet jag människor trängs och slåss som djur så att ha utrymme att sova på en egen brits kändes som lyx. och jag kunde sova riktigt gott faktiskt trots skumpandet. 35 mil tåg i Indien tog ca 12 timmar.... say no more. mer om Varanasi i nästa inlägg.

pigg och glad efter en natt på tåg :)

kärlek! /ia

allt och lite till

några lediga dagar förra veckan.
fantastiskt.
känna energin fyllas på igen. få lite TID.
tid att vara. sova, promenera.
pyssla.

ensamtid och tid med Micke. tid för familj och vänner. tid att varva ner och tid att vara glad.

onsdag, torsdag och fredag var mina mysdagar medan helgen var mer intensiv, social, festlig, far och fläng. men rolig.

i fredags var vi, jag, Johanna, Sofia och Micke, på Håkan Hellström. helt fantastiskt! han är ju så bra. speciellt live. gillar att gå på lite mindre konserter, som på Magasinet, där det bara går in ca 800 pers. tredje gången jag var på Håkan där, och man kommer nära.

bästa Håkan!

i lördags föll snön. så som det ska vara. ljuvligt. äntligen sådär vitt och fint och vinteraktigt. jag och Micke åkte ut till Bjurs och snowboardade. så underbart kul. stod på både huvudet och rumpan ett antal gånger, men det är ju så det måste vara när man försöker utvecklas.

sedan åt vi middag hos M.s mamma, och drog senare upp till mina päron där Micke lånade garaget och sen fikade vi.
en lördagskväll hemma där jag fortsatte sy mina gardiner. 

en gammal trogen tjänare till hjälp

i söndags blev det kyrk- och systerdag för mig. inte hunnit gå på så många gudstjänster sedan jag kom hem beroende på jobb och sånt. men varje gång jag kommer dit blir jag så glad över människorna som finns där. mina vänner, mina syskon.
och så nyttigt att föra höra budskapet som gör att man lyfter blicken från sitt eget och sin egen lilla värld till det som är större och viktigare. budskapet som lyfter fram glädjen, tron och styrkan i mig. 

och sen till min biologiska helsyster, hehe. kul att hälsa på henne, Mattan och Edvin, guldklimpen. Anna hjälpte mig att fixa till mitt barr, så nu är det lite ljusare, lite kortare och lite mindre trassligt. TACK till min fina syster som tar hand om sin bortskämda lillasyster.

E. i hans eget lilla kök. Händiga föräldrar! :)

välsignad. 
det är vad jag är. vad jag känner när jag får tiden att bara vara. när jag inser vilka fantastiska människor jag har runt omkring mig och får spendera min tid med.

tacksam. 
för tid. för Mikael. för våra familjer, våra vänner. för att få roa mig. för kyrkan. för lägenheten och katterna.
Tack Gud för all fin välsignelse du ger över våra liv.
amen.

morgonspinning, ett Ikea-besök och Luciamys framför tv:n hanns också med. 

 kärlek! /ia

jag gråter i din moders namn

makt.

och känslan av makt. 
vissa älskar den, till dess yttersta gräns, tills de är beredda att göra vad som helst för att få den, behålla den. 
beredda att gå över lik, vilka liken än må vara: barnen, kvinnorna, de civila.

(jag hörde idag att det fastställts att det använts kemiska vapen minst fem gånger under kriget i Syrien. huh! sånt gör mig skraj. det är fegt. det är galna människor som gör sådant.)

andra gillar inte makten alls.
jag är rädd för den. rädd för känslan av makt. avskyr den. den ger mig rätt att bestämma över andra människor, deras mående, deras dag.

vi har alla makt. även om man kanske inte alltid tänker på det. men vi har alltid makten att påverka andra människor med vad vi gör med våra liv, våra handlingar, eller icke-handlingar.

i mitt yrke, som sjuksköterska, har jag makt. jag är i överläge. jag är på hemmaplan, jag har kunskap och information. jag är frisk och de är sjuka. 
jag har makt, i hur jag bemöter dem, vilken information jag ger. om jag beter mig som om de är till besvär och stör, eller om jag bemöter dem på ett sätt som får dem att känna att jag är där för deras skull.


när jag var i Indien och Nepal så uppstod det många situationer där det kändes att jag hade mycket makt, och jag gillade det inte. 
Makten bestod i att jag var vit, och, i deras mått mätt, väldigt, väldigt rik. Detta vet människorna naturligtvis om, och de vill utnyttja det.

Människor vill ha dina pengar. De vill få dig att köpa saker. De fattiga tigger. Och JO, jag har ju råd att ge dem pengar. Samtidigt säger de flesta att man inte skall stödja tiggeri. Om jag handlar av någon kanske jag gör dennes dag. Med mina pengar klarar de sig en dag till.
Tiggarna som ser på mig med sina ledsna ögon: jag har makten att påverka deras dag i mitt beslut i att ge dem pengar eller inte.

Avskyr det, avskyr den känslan. Avskyr att vända ryggen till de där tiggande barnen, mammorna, handikappade, när jag vet att jag skulle ha råd att ge dem en slant.
jag känner mig hemsk.
för även om det är för att man inte ska stödja systemet, för att barn som får pengar när de tigger inte skickas till skolan av sina föräldrar så länge det är lönsamt, trots allt detta så skäms jag.

jag blir ju precis en sån som jag inte vill vara. en som vänder ryggen till, en som ignorerar. en som är snål, som håller hårt i mina pengar som jag inte ens förtjänar. en som är känslokall, empatilös.


vad vill jag ha sagt med detta inlägg?
vet faktiskt inte.

mer än att jag förundras så över människor som vill ha makt. jag tycker bara det är något oerhört jobbigt. och att man vill ha makt för att förstöra, plåga, tortera, utrota, döda andra människor är vansinne.

vi är ju alla människor. har alla legat i vår mammas mage och, förhoppningsvis, varit ett älskat och efterlängtat barn. att vissa av dessa små bäbisar sedan växer upp till att bli maktgalna krigsherrar, torterare, sådana som vill använda kemiska vapen mot andra människor. mot barn.
det är för mig helt obegripligt.

Elsborg, Falun 2013-11-26

Kärlek!/ia

Indien del 4: Orcha

Efter den första riktigt hektiska veckan i Indien var det skönt när vi efter Agra styrde kosan mot Orcha (en 'liten' busstur på 9h cirka). Orcha var det första stället det det var lite lugnare, inte så mycket att göra och titta på utan syftet med att vi åkte dit var mer som en mellanlandning, två dagar att softa, hämta krafter och få känna semesterkänsla. 

Hotellet låg i ett gammal tempelområde, en häftig inramning. Och vi sov i tält som luktade mögel ;) Även här fanns det en pool så det blev mycket poolhäng, underbart!







Vår reseledare Maria hade en bekant, en indier, som bodde i staden så vi var några stycken som blev visade runt i hans hus, fick träffa hans familj osv. Roligt att komma nära det riktiga indiska livet på det sättet.

På kvällen hade vi den första officiella rosa-bussen festen. Det var riktigt trevligt faktiskt, förutom alla småflugor som trillade ner i våran mat...heh. jag lyckades klämma i mig EN hel öl under några timmar faktiskt (öl är iiiiinte så gott!) och sen tänkte jag att jag skulle dansa en låt på det provisoriskt ordnade dansgolvet. Men. När man väl börjat kan man ju inte sluta. Älskar att dansa, dansa, dansa. Känna musiken, rytmen och bara glädjehopp/skutt/dansa. yeah! tillsamman med ett gäng helt galna indier. Skoj!




På vägen hem skulle jag, Andreas och Frida se om det gick att skeda en sovande ko (ska se om jag hittar nått foto på det) och sen plankade vi in på ett indiskt bröllop som hölls på ett hotell i närheten av vårat. Så där smög vi oss in (eller vakten öppnade generöst grindarna för oss -återigen: är man vit kommer man in överallt). och dansade lite till innan vi blev utslängda. på ett väldigt vänligt och o-våldsamt sätt. fast vi fick lov att klättra över den 2-3m höga hotellgrinden. mindre roligt. mindre smidigt.

visst älskar man det oväntade?

 kärlek! /ia

Taj Mahal vs. Himalaya

en sak som jag som sagts slogs av när jag var i Indien och Nepal nu i höstas var: naturen, Guds skapelse, är alltid vackrare än de byggnader vi människor försöker bygga.

för även om jag besökte otaliga vackra byggnader och tempel, utsmyckade med stenar, kristaller, häftiga målningar osv. så var det ju inget som slår en vacker naturvy. jag var i spegelsalar, marmorbyggnader, såg Taj Mahal men det kunde absolut inte slå utsikten över Himalayas bergstoppar.

och jag tänker att det är så det är.

vi människor försöker avbilda Guds storhet, hans verk, men vi lyckas inte riktigt. för på de där fina monumenten är det ju oftast naturen man försöker avbilda, fint utskurna blommor i stenarna, målade naturlandskap osv. MEN. att titta ut över den riktiga, verkligt skapade naturen är ju så mycket mer häftigt.

för jag tänker att Gud har gjort det så vackert som det bara går att göra. och ingen människa kommer nog nånsin kunna bygga något som slår det. naturen gör mig andäktig. lugn. rofylld. den är så storslagen. både en liten skog i Falun som bergstopparna i Nepal.

naturens skönhet, den känsla av storslagenhet och frid som den ger mig, är för mig ytterligare ett bevis på att det måste finnas en skapare bakom det hela. alla ekosystem, som hänger så fantastiskt ihop. årstiderna. att solen går upp varje dag. bergen, havet, snön, vyerna.

människorna, som är så fantastiskt komplicerat skapade med alla våra celler och allt som måste vara i balans för att vi ska fungera. kroppen som så fantastiskt ofta reparerar sig själv och läker på ett fantastiskt sätt. alla små, små mekanismer som måste fungera för att vi ska kunna leva.

det lilla och det stora.

låt oss ta till vara på det. känna Gud i naturen. gå ut, stäng av musiken, se dig omkring, ta ett djupt andetag och känn friden.
och snälla, låt oss hjälpas åt att inte förstöra det. förstöra naturen med våra utsläpp och vårat skräp. förstöra oss själva och våra kroppar med all skit vi stoppar i oss, alla gifter vi drar i oss.

kärlek! /

be loved

Åh Tack Gud. För att du rör vid mig. Rör mig till tårar.
Du är så förunderlig.

för just när jag, som så många gånger förr, tvivlar... tvivlar på mig, inte på dig. på min förmåga, mitt uppdrag, min dröm, det jag tror att du lagt ner i mig, min uppgift.

när jag tvivlar på det. tvivlar på min väg att gå, min egen väg, om jag inte borde rätta in mig i leden. bli som de andra.

när jag tvivlar på mitt liv ute i världen, mina försök att nå de onådda, mina försök att vara en medmänniska som visar på din godhet.... 

när jag tänker att jag borde bli mer som de andra, de inuti. de i kyrkan. när jag tror jag borde vara i mer, spendera mer tid där. ha mitt umgänge där. när jag tror att jag måste vara tillsammans med någon som är där, tänker och tror exakt lika.... när jag tänker att du skulle vara mer nöjd med mig om jag vore en sån där duktig ungdomsledare, eller en sån där noll-alkohol-gifta-sig-vid-tjugoett-superengagerad-i-kyrkan-typ ... även fast jag inte känner att det är riktigt jag... när jag tror att jag är fel ute...även fast jag trott att det var din plan.

... när jag känner att det är på ett sjukhus bland sårade människor jag hör hemma... på en fest med massa djupa djupa människor med djupa djupa funderingar under den där alkoholfulla ytan... när jag så gott jag kan försöker peppa tjejerna som inte äter och hatar sig själva.... när jag hänger med mina vänner och bara skrattar och skojar och tokar mig och pratar om kärlek och vi bara flabbar och fnittrar och inte pratar om dig Gud. och jag ändå känner mig hemma. mitt uppdrag.

då.
då visar du mig. du visar mig så att jag rörs till tårar. 
jag är rätt. du använder mig, precis där jag är. 

och de små små fröna jag tveksamt sådde i tro för flera månader sedan, visar sig en vacker dag, som denna, ge frukt.
de böner jag ber för de utsatta, trasiga människorna visar sig vara värdefulla, inte alls förgäves.

du är god. mot mig och alla andra. du hjälper om vi låter dig hjälpa. 

du är så häftig Gud. du visar i precis rätta stunden den rätta vägen att gå. och jag älskar dig för det. 

amen.,

kärlek! /ia

Indien del 3: Ranthambore och Agra.

Efter Jaipur drog vi vidare till Ranthambore, en nationalpark där det skulle vara stor chans att se tiger, då ca 40 st levde i det reservatet.

Hotellet vi bodde på var det första dittills som hade en pool, riktigt gött att få lite bad och poolhäng. Blev rödskinnad efter ca 15 min, haha. Sol och bad var inte något jag räknat med på resan, så det blev bara en positiv överraskning.

I Ranthambore var vi på ute på safari två dagar, kollade på Ranhambore Fort osv.
Det var massvis med apor överallt. Gulliga små djur, speciellt småbäbisarna. Vet inte om Simon håller med, han blev nämligen anfallen av en rätt stor hane. haha. det gick bra - annars hade jag inte skrattat!
Såg diverse djur och miljön var som tagen ur en Indiana Jones film (sa de andra, jag har inte sett den...) Men Djungelboken då typ.

Vi såg krokodiler, hjortar, örnar, diverse andra djur, tigerspår.... men ingen tiger. Synd, kanske var en av få chanser i livet... Men, men, jag har ju mina två mini-tigrar här hemma :)

fotade ett vykort iallafall, haha :)

Efter Ranthambore åkte vi vidare till Agra. Jag har ju redan skrivit ett litet inlägg om den konstiga staden, om kontrasterna, om de rika och de fattiga.

Jag tror den enda anledningen till att man som turist besöker Agra är enkel: Taj Mahal. Ett av världens sju underverk. Coolt att ha sett det. Det var ett coolt ställe! (även om jag tycker att ingen byggnad slår naturen - mer om det i ett senare inlägg)

Vi gick upp strax före fem på morgonen för att få se Taj i soluppgången. Tyvärr var det lite, lite disigt, och tyvärr blev ju min kamera stulen, men tog lite med mobilen och har lånat bilder av Frida. 

kärlek! /ia

Lyxen

trots att jag ibland gnäller över tidsbristen, som i förra inlägget, så är jag ändå SÅ tacksam för den vändning livet tagit.

För det sociala livet, som blomstrar. För att tiden inte längre är ett hot utan en brist. Att ensamtid är något eftersträvansvärt som man får i lagom dos, inte något nödvändigt ont man måste genomlida.
Jag är inte rädd för helger längre. Inte rädd för tomma dagar i almanackan, de ses som en välsignelse.

Jag är så tacksam. För även om jag inte har tid att blogga som jag vill, så mår jag iallafall väldigt bra. Bättre än någonsin. Ingen matångest. Ingen ensamhet.

Jag är så tacksam för mina vänner, gamla som nya. För mina fina, roliga arbetskamrater. För Mikael, som varje dag gör mig trygg och glad.

Tack Gud att du välsignar mig så enormt mycket.

Kärlek!/ia

jag skriver inga dikter till dig, sånt gör man inte nu

helgen i Sälen var fantastiskt rolig. snö! älskart.
och faktiskt ha TID att vara ledig, tillsammans med Micke, är fantastiskt. skönt. lyxigt. så man vill ha det. det som är värt något. det man minns.
tills man är tillbaka i vardag- där jobb och allt annat liksom suger den bästa energin ur en.

ja TID.
är det inte det vi nästan alla önskar oss mer av? faktiskt det enda vi lider brist på. vuxenlivet.
vi har allt. allt materiellt. men vi saknar tid.
är inte tid viktigare än pengar?

tid att vila. tid att vara. tid att utveckla våra talanger och gåvor, det där vi faktiskt brinner för att göra. det som är roligt. tid för att orka vara medmänniska, orka bry sig om andra.

jag drömmer om tid att skriva i den här bloggen. jag älskar ju det. och skulle vilja MER.

men om du vore död

är jag död

för du är liv

andades elden i mig

när två blir en

är man halv i ensamheten

en sårad halva, utan sin andra del

vem är jag?

utan att speglas i dina ögon

i mitt eget självförakt

utan händerna som lyfter mig upp

jag skriver inga dikter mer

för du vände mörker till ljus

skrattet

i mig 

min befriare 

att bli hel

närhet

att vara halv 

utan

det är så det blev

vi blev

mitt liv blev vårt liv

och jag vill inget annat

ingen annanstans

ingen annan

DU.

kärlek! /ia