så, nu är jag hemma igen. I Falun, hem-hemma i lägenheten.
utan katter... ska nog rätta till sig den här ensamheten, räknar med att hämta hem både katter och Micke hit i eftermiddag/kväll. Längtar!
(och katterna i all ära, men längtar faktiskt efter Micke liiiite mer ;) )
tog tåget från Arlanda till Falun och OJ det slog mig igen, åhhh vad jag älskar Sverige och Dalarna och tycker det är så sjukt vackert. typ inget som slår det, vart man än åker (vadå patriotisk och hemmakär?)
och trots november så mötte mig hemkomsten med solsken, sådär svagt som det är den här årstiden.
och varför tycker folk så illa om november för? är ju en fin månad. man måste lära sig att uppskatta mys bara. lite schysst musik, några tända ljus, en filt och vips: mysmånad :)
(märks det att nån är glad och positivt inställd till att va hemma eller, hehe? )
MEN det ska sägas. resan har varit fantastisk. så glad för den. rolig, vacker, konstig, upplevelser...
och detta ska också sägas: jag är TACKSAM.
för att jag har förmånen att göra det här, kunna resa.
Tacksam för att det var så himla bra folk med på resan och för att jag hade min trogna kompanjon i Frida, som gjorde den blyga och rädda tjejen i mig trygg.
jag säger TACK GUD för allt som gått vägen. alla olyckor vi blivit bevarade från. att min magsjuka bara höll i sig ett dygn. att vi inte krockade i den galna trafiken eller föll över kanten på stupen när vi åkte på kringelkrokvägarna i bergen i Nepal.
Tack för att linan höll när jag hoppade bungyjump. haha.
för att jag inte var förkyld när vi gjorde vandringen som de andra var. för att allt bagage har kommit fram, att ingen tappade bort sitt pass eller sånt där. att ingen blev allvarligt sjuk. ja en massa sånt där. som man lätt kan ta för givet ända tills det händer något. jag vill inte vara sån. jag vill säga TACK för att jag är hemma, hel och oskadd. att M. är hemma hel och oskadd.
Tacksam för livet. alla har inte de förutsättningar vi har här i Sverige. det blir man väldigt påmind om på en sån här resa. tänker också på dem som drabbats av cyklonen på Filippinerna. fruktansvärt.
det finns massor att skriva och berätta om resan. både vad vi gjorde och vilka tankar och funderingar det skapat i mig. men jag nöjer mig såhär just nu. det andra får komma lite pö om pö, jag har ju en hel månads bloggande att ta igen ;)
utan katter... ska nog rätta till sig den här ensamheten, räknar med att hämta hem både katter och Micke hit i eftermiddag/kväll. Längtar!
(och katterna i all ära, men längtar faktiskt efter Micke liiiite mer ;) )
tog tåget från Arlanda till Falun och OJ det slog mig igen, åhhh vad jag älskar Sverige och Dalarna och tycker det är så sjukt vackert. typ inget som slår det, vart man än åker (vadå patriotisk och hemmakär?)
och trots november så mötte mig hemkomsten med solsken, sådär svagt som det är den här årstiden.
och varför tycker folk så illa om november för? är ju en fin månad. man måste lära sig att uppskatta mys bara. lite schysst musik, några tända ljus, en filt och vips: mysmånad :)
(märks det att nån är glad och positivt inställd till att va hemma eller, hehe? )
MEN det ska sägas. resan har varit fantastisk. så glad för den. rolig, vacker, konstig, upplevelser...
och detta ska också sägas: jag är TACKSAM.
för att jag har förmånen att göra det här, kunna resa.
Tacksam för att det var så himla bra folk med på resan och för att jag hade min trogna kompanjon i Frida, som gjorde den blyga och rädda tjejen i mig trygg.
jag säger TACK GUD för allt som gått vägen. alla olyckor vi blivit bevarade från. att min magsjuka bara höll i sig ett dygn. att vi inte krockade i den galna trafiken eller föll över kanten på stupen när vi åkte på kringelkrokvägarna i bergen i Nepal.
Tack för att linan höll när jag hoppade bungyjump. haha.
för att jag inte var förkyld när vi gjorde vandringen som de andra var. för att allt bagage har kommit fram, att ingen tappade bort sitt pass eller sånt där. att ingen blev allvarligt sjuk. ja en massa sånt där. som man lätt kan ta för givet ända tills det händer något. jag vill inte vara sån. jag vill säga TACK för att jag är hemma, hel och oskadd. att M. är hemma hel och oskadd.
Tacksam för livet. alla har inte de förutsättningar vi har här i Sverige. det blir man väldigt påmind om på en sån här resa. tänker också på dem som drabbats av cyklonen på Filippinerna. fruktansvärt.
det finns massor att skriva och berätta om resan. både vad vi gjorde och vilka tankar och funderingar det skapat i mig. men jag nöjer mig såhär just nu. det andra får komma lite pö om pö, jag har ju en hel månads bloggande att ta igen ;)
kontrasterna:
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar