I will hold on hope

Något jag tänkt på på sistone:

Tänk att hela världen är i lilla Sverige. För en sådär hundra år sen kan jag tänka mig att alla svenskar var ljushyade och ursvenska bakåt i generationer till urminnes tider. Nu när man går på gatorna och håller ögonen öppna så ser man ju att det är folk från världens alla hörn; afrikaner, kineser, indier, araber, asiater, Mellanöstern-folk osv osv. Som har tagit sig hit till detta lilla avlägsna pluttland, är det inte fantastiskt? 

för jag tycker vi ska va glada för det! Tänk vad bra det är att få utmanas av nya kulturer. Tänk vad bra det är att man inte behöver resa jorden runt för att träffa människor med annat ursprung och andra erfarenheter, nä det räcker att våga säga hej och öppna sig lite för grannen runt hörnet.
Tänk vad det berikar oss att alla inte ser likadana ut, tänker likadant.

Men, självklart, det är inte alltid enkelt, jag vet. Jag kan själv vara en av dem som stör mig på nån högljudd invandrare med skrytig attityd som inte fattar att man vill ha det tyst och lugnt när man åker tåg.
Jag kan sucka åt hur mycket krångligare det blir på jobbet när man måste boka en tolk för att kunna prata med sina patienter.
Jag kan bli irriterad på Bosnien-pappan som självklart vräker ut sig på en ny, renbäddad brits (avsedd fög någon annan patient) och lägger sig där och sover i väntan på att hans son ska opereras.

MEN jag tror att allt som vi utmanas av, allt som inte är tryggt och vant, situationer där vi prövas lite och inte känner oss helt bekväma, gör något gott med oss.
Det är då vi växer, utvecklas. Och det är ju i mötet med andra som vi själva blir till.

Kärlek! /ia