vi ar ett.

tar ett litet positivt citerande igen, det ar bra, man ska fokusera pa det positiva.

fran 28september:
"Det borjar kannas som ett riktigt fint litet kollektiv det har. Nastan som en familj, dar alla har sina olika personligheter. Bade de andra volontarerna men ocksa den indiska personalen. Sa manga olika sprak, olika kulturer, olika religion, olika personligheter, bakgrund... det ar helt fantastiskt att fa vara med om detta. Tack Gud!. "

karlek! /ia

love is in your heart

sahar ser det ut i det 'underhallningsrum' vi har. ,madrasser pa golvet, lovely!

jag ar lite dalig pa att uppdatera har i bloggen, dels beroende pa att internet ballar ur, ibland dygnsvis, da och da, samt att det kranglar nastan konstant och det ar svart att ladda upp bilder.

men ska beratta om dagens hojdpunkt: biobesok i Indien! hur var det da? jo, langt over forvantan iallafall! nar vi var pa vag dit borjade des osregna, forsta gangen jag var med om det sedan jag kom hit. riktigt mysigt det med faktiskt. fast de ca 20 sek som det tog att springa fran bilen in till bion gjorde en typ genomblot. och bra airkondition i biosalongen ocksa = forsta gangen sedan jag kom till indien som jag fros.
for ovrigt: sjukt skona biostolar, man kunde skjuta fram dem i halvsittande/liggande lage liksom, lyxigt!

hursomhelst: filmen skulle ju da vara pa hindi. (spraket har!) utan engelsk text. och man har ju hort lite sisadar saker om indisk 'bollywood'-film. Men ah sa bra det var! och trots att man alltsa inte forstod mer an de kanske ca 10 orden engelska som sas i filmen fattade man sa otroligt mycket anda. en fantastisk upplelvelse. kanns som man borjar tycka om den indiska kulturen mer och mer for varje dag som gar. och jag kanner redan att jag verkligen, verkligen hoppas att detta INTE ar sista gangen jag besoker detta land.

skriver ju dagbok, for hand (lite ovant, men harligt! och inte teknikberoende) varje dag och jag tankte citera nagra saker av det jag skrivit pa senaste tiden for att ni ska fa ett smakprov av mina tankar och kanslor:

'det var sa harligt att springa pa stranden i eftermiddagssolen. forsoker ta in allt och njuta, pa samma gang som det nastan kanns overkligt att jag ar har sa kanns det naturligt ocksa. Ratt.'

' jag trivs har. Pa campen. Med folket i Indien. Med indierna. Med klimatet. Mycket att vara tacksam over. Och det ar jag verkligen! Sa Tack Gud. Anda. Trots allt. Hjalp mig med de sidorna av livet som ar jobbiga". 

'nar vi aker bil, med vinden i haret, indisk musik, varmt, manniskorna... da kanns det som jag ALSKAR detta land. jag hoppas att det inte ar sista gangen jag ar har'


ja nu valde jag ut de bra bitarna forst[s. Det ar lite jobbigt med maten och (icke)-traningen ibland. men det ar mest och overvagande BRA. underbart och tacksamt.

hela helgen ar nagons sorts 'utflyktshelg' for oss nykomna volontarer, borjade alltsa med biobesoket ikvall. imorgon ska vi besoka nagon sorts kryddplantage samt nagon bat med indisk dans/underhallning samt middag. elefantridning nan gan i helgen ocksa tror jag... kan ju bli en spannande upplevelse. :) jag hor av mig om det!


karlek! /ia.

nar solen sjunker i vast

hud mot hud

cell mot cell

det magiska

nar nagon far hjartat att sla

hud mot hud

svart mot vitt

granser omojliga att korsa

murar hoga som himlen och tillbaka 

  

hud mot hud

varme,

jag som ville vara kall

inte brinna upp

hud mot hud

och kanske bara ljusbrunt mot morkbrunt?

kanske bara manniskor, allesammans?

kanske ar jag bara kropp, fysik och langtan?

men hud mot hud

varar inte mer an ett ogonblick

for det ar oceaner emellan

avstand omojliga att overstiga

avstand som aldrig bor, aldrig far, aldrig ska och aldrig kommer att overstigas

hud mot hud

ett ogonblick, en sekund

innan de olika varldarna skiljs at

att jorden, varlden skulle vara en, 
det ar logn 

den ar tva

den ar tusen

rik och fattig

svart eller vit
som mots i ett kort, kort ogonblick
hud mot hud

/ia, sept-12

vackert

jag kanske glommer ibland att papeka att jag ar sa glad och tacksam for att vara har. att det kanns bra, ratt. att jag hittills, pa ett eller annat satt, njutit av varje dag. att jag trivs. att jag inte angrar for fem ore att jag tog tag i den dar langtan, drommen, om att aka langt, langt bort.

TACK Gud for att du ordnat det sa bra, for att jag faktiskt, pa riktigt, ar har. Tack for att du hela tiden har din beskyddande hand omkring mig.

amen, godnatt och karlek! /ia

skilda varldar

okej nu ska jag beratta lite om vad jag gor forutom att sola, bada, jogga vid havet och spela beachvolley, hehe. for jag gor annat ocksa, denna vecka har vi kommit igang ordentligt med vara volontararbeten. 

pa formiddagarna ar jag pa ett primary health center (vardcentral alltsa). igar var vi bara med och tittade, idag har vi ocksa mest tittat pa men har iallafall gett min forsta injektion har i indien (var en rabies-vaccinering).
sa, hur ar en vardcentral i indien? pa ett satt valdigt lika, pa ett annas satt valdigt, valdigt olika. de gor ungefar samma grejer. pa "systermottagningen" sa ges mycket injektioner, vaccinationer, det ar saromlaggningar, inhalationer och borttagning av stygn. typ samma som sverige alltsa.

miljon, lokaler, utrustning, hygien, organisation, journaler osv: heeelt annorlunda! saklart. huset de ar i har iallafall 4st vaggar och ett tak. heh. (och da ar detta anda det 'rika' indien, jag undrar hur det ser ut pa andra stallen?)
jag var visserligen inte fodd pa typ forsta halvan av 1900-talet, men jag kan tanka mig att det kanske ar som svensk vard for over femtio ar sedan.

de har ett rum dar kvinnor foder barn. pa trabord. trabord endast! (och det finns inga barnmorskor...)
i mottagningsrummet hanger det spindervav i taket och det ar stora smutsflackar pa vaggarna. dorren gar inte att stanga helt. mediciener ligger i avklippta konservburkar. journalerna skrivs for hand (saklart!) systrarna har klanning och san dar hatta pa huvudet.
de har en flaska med handsprit som de i princip aldrig anvander. de anvander handskar i valdigt sallsynta fall, t.ex. vid omlaggning av nagot sarskilt geggigt sar (och da har de samma handskar under bade de "rena" och "orena" momenten.)

forsta gangen man kom dit blev man lite chockad. aven om man saklart forestallt sig att det inte direkt ar pa samma niva som i sverige. men faktiskt, man vanjer sig ratt fort. och det viktigaste: de gor ju sa gott de kan med de resuser de har. och bemoter patienterna pa ett bra satt. men man onskar de framforallt hade ett mer hygieniskt tank, mer mojlighet att fa kunskap om det samt mer utrustning och resurser for att kunna ha det sa..
men aven om det inte ar hundra procent high-tech och hygien upp till tanderna sa ges iallafall sjukvard fritt till befolkningen utan att de behover betala. det ar guld-vart. det ar viktigt. det ar rattvisa och solidaritet. man gor sa gott man kan.

jag tror det ar SA BRA for mig att fa se det har. att se att man kan faktiskt bedriva bra sjukvard pa en ratt basic grund. bra att se att det behovs mer resurser och kunskap. bra att inse hur sjuuuuukt rent, fint, organiserat, hogteknologiskt och proffsigt vi har varan sjukvard i Sverige.


pa eftermiddagarna ar jag pa ett annat projekt, 'women empowerment'. dar undervisar vi helt outbildade kvinnor i basic grejer, engelska osv. men det kan jag beratta mer om en annan gang, nu for det vara nog for idag.

karlek! /ia

svarta hav

jag har en rost i mitt huvud. som dyker upp da och da, ganska ofta. och den sager, skriker, bara ett enda ord: fet, fet FET! du ar fet. du kommer bli fet.
jag hatar fett. pa min kropp. det fanns inte dar forr. jag forandras. och jag ar radd for det. att det ska fortsatta i all evighet. jag kanner mig inte som jag i denna kropp. har kvar bilden av mig sjalv som relativt smal och sa far jag som en chock varje gang jag ser hur min kropp verkligen ser ut nufortiden.
det gar bra att ata och sa. att inte trana idiot-mycket. men jag far ju ocksa betala priset for det, med min kropp. att se min kropp. 

jag vill aldrig vara med pa foton nufortiden. vill inte att nagon ska fotografera mig. vill inte se sanningen i vitogat. vill ha kvar bilden av mig sjalv som smal. 
sa vad tycker man da om att nagon lagger ut en bikini-bild av dig pa facebook? (for det forsta vet jag inte om jag tycker det ar ok att gora det utan att fraga??) man vill typ sjunka genom jorden och skammas ihjal. och sa star man infor valet: vara en fjant och tagga av sig sjalv. eller lata det vara?
och for att jag har bestamt mig for att kampa for den friska sidan sa gor jag inget. later den forbannade bilden pryda hela forbannade facebook om den vill. mitt privataste uppslangt till vem som helst att betrakta. i min kamp att forsoka acceptera mig sa som jag ar, far det nu ocksa tydligen inga att visa upp for hela varlden det jobbigaste jag vet. 

fet, fet, fet.
jag hatar den rosten. 
hatar att jag vill grata nar det basta jag vet ar att fa skratta. 

sa nu: skarpning ia! 
 
varsegod nu fick ni ett arlighetens inlagg.
karlek! /ia

somliga gar i trasiga skor, sag vad beror det pa?

(har kommer ett inlagg som jag skrev igar men sen sa slutade internet fungera i ca ett dygn, sa det kommer nu istallet)

ibland tanker jag att jag inte ar ett dugg annorlunda fran manniskor som inte har en tro. pa ett satt som kanns sorgligt. som att det inte alls marks pa mig. som om jag inte alls hade nagra vaderingar att vara stolt over, lever ett liv dar min tro kan synas, som att jag varderar saker i livet pa exakt samma satt som alla andra.

men jag marker ibland att det inte ar sa ocksa. en sak som jag tankt pa pa senaste tiden ar att jag inte bryr mig sa forbannat mycket om pengar som vissa tycks gora. nagra kronor hit och dit, euros, dollar, pund, rupies.... skit i samma. pengar ar INTE livet. jag blir sa trott pa prat om pengar. saklart, pengar ar vasentligt men har man sa man klarar sig sa vill jag inte tanka pa dem sa mycket. det ar ju knappast nagot som forgyller mitt liv. och tror knappast att pengaraknande och smasinthet gor mig till en battre manniska. jag vill vara fri och generos.

for ovrigt: jag orkar inte skriva det-har-har-jag-gjort-idag inlagg varje dag. sa sorry mamma, det blir inte alltid en massa rapporter. men jag mar bra.

karlek! /ia.

2012-09-23

ja idag har det varit en riktigt fin, ledig dag. den har innehallit: ja mest beachvolley har 'hemma' pa campen med de indiska killarna som jobbar har (ah jag alskar volleyboll - typ varldens roligaste bollsport!) samt eftermiddagen pa stranden, Majorda beach. "ganget" utakades idag aven med en fransman. skojig blandning av folk vi ar!

och ja, kossor pa stranden borjar man vanja sig vid nu...haha.
imorn borjar allvaret, da ska jag inte bara lata mig och sola och bada, utan faktiskt gora lite volontararbete.  ska bli intressant, och lite laskigt.

karlek! /ia

pa andra sidan jorden far jag tid till ingenting

tyvarr....
ar det inte sa enkelt som att man aker till andra sidan jorden och hux flux vips sa ar man helt befriad fran tankarna som brukar jaga en...
det ar inte sa enkelt som att bara for att man ar nastan-frisk, och vet vad man vill med livet, som att det ar enkelt att alska sin kropp, sig sjalv, sitt utseende, aven om man inte vill bry sig sa mycket och leva for sant...

trots att man ar pa andra sidan jorden och ar nastan frisk kan man vilja spola ner den som stirrar tillbaka i spegeln i narmaste toalett. man kan fortfarande kanna sig som en jattemanniska med olmage, brottararmar och cellulit invaderad rumpa. man kan tanka fula tankar om sig sjalv.

MEN. da ar det aterigen dags att valja. vilket liv vill jag leva, vem vill jag vara, vad vill jag leva for, hur vill jag ma. jag lagger mig ner och blundar.
andas ut min otillracklighet, andas in att jag ar din. 

karlek! /ia

har varit en ganska aktiv dag. var ute och sprang fore frukost, tankte att det inte skulle vara lika varmt da. men OJ vilken dalig kondis jag har, jag tror jag ska sluta springa sa jag inte sjalv marker hur otranad jag ar;) och fick lite ont i benen av asfalten, men anda skont att rora pa kroppen lite och fa en liten efterlangtad endorfinkick. och vyn nar man kom ner till stranden, ca kl [tta pa morgonen, och hela indiska ocenanen framfor.... ja det var sa vackert!

och sen gick "ganget" (norsken, svenskan = jag, engelskan, skottskan och kanadensiskan) till en narbelagen supermarket. inte riktigt ica maxi direkt,... men billigt!

supermarket! 

ja och sen at vi lunch, den sag ut sahar... nan sorts lins/artgryta, ris, och nan kal/lok grej med curry... och det oranga ar papaya, inte morot, riktigt gott! serveras chapati till varje maltid ocksa (brodet) men jag har slutat ata det..

och sen var det badminton, promenad till stranden igen, badade! man ar lite tvekis till att gora det, for om det ar indier pa stranden kollar de valdigt, valdigt mycket om man har bikini pa sig. vill ta foton och sa... men idag var det nastan folktomt (men daremot bade en massa kor samt hundar pa stranden)

nu ar jag trott i fotterna, har nog blivit ca 1,5mils promenad/jogg idag. nu ska jag relaxa resten av kvallen, hoppas alla ni fina har det bra hemma i sverige.

good day!

okej...
idag har jag besokt vardcentralen jag ska jobba pa. men da vi bara hade en rundvisning idag (bara det en massa intryck!) och ska borja dar pa riktigt pa mandag sa sparar jag att skriva om det tills jag vet lite mer.

tillbaka pa campen fick vi en lektion om indisk halso- och sjukvard. sa intressant och larorikt! kanske skriver natt mer om det ocksa sen. men ahh vad jag alskar kombinationen av att uppleva saker, ha tid att ta in saker, tanka, lara sig, fa ny kunskap samt lara kanna massa nya harliga manniskor. denna forsta vecka i indien har varit langt over forvantan! kanner mig sa glad och tacksam. 

det som framforallt kanns bra ar det sociala. att de kanns som jag faktiskt ar pa vag att fa riktigt fina vanner har. att jag ar en i ganget. att det finns manniskor har som jag trivs med och blir glad utav. trivs battre och battre med mina tva brittiska rumskamrater Emily (fran england) och Kate (fran skottland). och nu nar jag borjar forsta deras brittiska accent lite battre sa ar det ju lattare att kommunicera ocksa.
martin fran norge ar ocksa jatteschysst och skont att vi kan snacka svenska/norska med varandra. och ocksa fint att prata med nagon som lever i samma kultur som man sjalv gor. och i dag kom en ny tjej, Sarah, fran Qubeck i Kanada, verkar ocksa vara en bra tjej.

vi fem hangde tillsammans pa Colva beach idag. agnade oss mest at shopping faktiskt. sa nu ar jag stolt och lycklig agare till tre par riktigt snygga och skona indiska byxor. stora, luftiga, baggy. nice! ser typ ut som pyamas-byxor. och man kanner sig sa sexig! (jag ar serios alltsa. for nar man bar nagot som man kanner sig bekvam i kanner man sig ocksa snygg, o-tjock och inte acklad som man kan gora i for tighta jeans). hursomhelst, tre byxor for mindre an 100 svenska kronor tycker jag ar helt ok. och sen drack jag nagon magiskt god kall kaffe-drink sak. (med is i, det ska man tydligen inte gora man stallet sag frascht ut. myggbiten har jag ocksa blivit, sa nu ar det bara att be for att jag inte ska fa magsjuka eller malaria. aja-baja slarv ia! )


man borjar verkligen vanja sig vid varmen ocksa och nu tycker jag det ar underbart! :)
det var nog allt jag tankte skriva for idag.

mina nya sexiga "pyamasbyxor" !

karlek! /ia.

vem ar egentligen fodd pa fel sida jorden?

aven om jag inte varit sa lange i indien an, och inte upplevt/blivit jatte insatt i allt fungerar sa har jag tankt pa en sak... :

sjalvklart ska man arbeta for en rattvisare varld, for att manniskor ska fa det battre och sa. att ingen ska behova svalta, och framforallt: UTBILDNING. det tror jag ar jatteviktigt, att barnen blir utbildade ar nog den basta framtidsinvesteringen man kan gora.
och nar man ser hur nedskrapat och smutsigt det ar har, sjalvklart vill man att det ska bli renligare och mer miljotank.

MEN, det jag vill poangtera, ar att jag tror att man ska akta sig for att onska att hela varlden ska bli vasterlandsk, att alla u-lander ska bli som vara lander i Europa och USA, med den standarden. for vet ni vad, jag tror det ar omojligt och framforallt ohallbart! tank om hela varlden skulle leva pa samma materiella standard som vi, det skulle ju naturresurserna aldrig racka till.

jaha, tycker jag da att nagra ska forbli fattiga och andra ska fa vara stenrika?
Nej, min poang ar att jag tror inte man kan efterstrava vasterlandsk standard over hela jorden utan att vi maste motas pa mitten. jag tror det faktiskt kommer bli en absolut nodvandighet att vi sanker var levnadsstandard och minskar pa var materialism sa att andra kan fa det battre. det handlar om rattvisa. det handlar om solidaritet. ar det ok att vi lever som vi lever medan andra knappt har nogonting? delvis pa varan bekostnad.

na. jag tror vi maste borja att AVSTA mera. !
sjalvklart ar det vissa grejer som ar nodvandiga, saklart vi i Norden som kan ha -30 grader pa vintern maste ha mer valutrustade och isolerade hus an de som bor i lander dar det alltid ar varmt.
men maste alla familjer ha minst tva bilar, ibland vralak, som drar sjukt mycket bensin? maste alla ha hus pa langt over hundra kvm, med stora sovrum till alla barn + extra gastrum osv osv?
maste vi ha sa mycket tekniska prylar som dessutom tar sa mycket av var tid, tid som kanske kunde laggas pa gemenskap med vanner och familj istallet?
maste vi kopa hem sa mkt mat som vi sedan kanske slanger for att det narmar sig bast fore datum, utan att ens lukta och kanna..

som sagt, for att andra ska fa det battre kanske vi maste valja att avsta litegrann. men vill vi det? eller tycker vi att vi fortjanar att ha det sa mycket battre an manga andra helt enkelt? att vi jobbat hart for det och har ratt till alla vara prylar och vart konsumerande liv? och de som fotts i "fel" del av varlden helt enkelt far sta sitt kast och sta ut med den lott i livet som tillfallit dem? jag tycker inte det. jag tycker inte om segregation mellan olika folk, att folken "darborta" inte angar mig. som att sverige vore en egen liten o och det viktigaste ar att vi pa den on har det bra sen far det vara hur det vill med alla andra? trots att man ar pa andra sidan jordklotet sa upptacker man att vi ar anda sa lika vi manniskor. just for at vi ar manniskor! och ALLA har samma varde. alla ar skapade av Gud och han jublar och glader sig lika mycket over varje manniska.

forresten, men det kan jag skriva om i ett annat inlagg, sa ser manga av dessa fattiga manniskor i "fel" del av varlden utan "nagonting" minst lika glada ut som de felsta svenskar  jag mott. barnen i slummen leker och stojar glatt.
och da kan jag tycka riktigt synd om oss svenskar. som har ALLT materiellt men anda ar sa ledsna, sa sorgsna, sa bittra, sa ensamma... kanske det inte ar pengar och prylar som raknas? kanske det ENDA som raknas ar att ha manniskor omkring sig som man alskar och alskas utav. att man har en mening med livet. kanske att det racker sa.

jag har en mening med mitt liv. for att Gud har skapat mig och lagt ner sin livsande i mig, hade ett mal och en plan for mitt liv.
det gor mig glad, lugn, trygg, fylld av lust och liv, oron forsvinner, det ger mig frid. det far mig att lyfta min blick, far mig att vilja kampa for nogot storre an mig sjalv. det far mig att vilja vara med och bidra till en battre varld, for alla manniskor. att jag faktiskt VILL det, DET ar jag tacksam for.

karlek! /ia

spicy

ps. maten har ager! verkligen sa gott! smakrikt, men inte for starkt. spannande med allt nytt. mycket vegetariskt, gott! t.ex. idag har jag bla. atit linsgryta, wokad vitkal, risotto typ, nan annan mystiskt, god gryta...

frukosten daremot suger tankte jag saga. men det var elakt, man ska vara glad att man har mat att ata. men kan saga att jag saknar den svenska frukosten. vitt brod stekt i agg var ingen favvo precis...

borde ju fota maten forresten, det ska jag forsoka komma ihag!

karlek! /ia.

2012-09-19

vet inte om jag orkar vara sahar snall varje dag och uppdatera :) men idag har vi varit lediga sa da har jag ju tid att skriva nagra rader och lagga in lite foton (lite dalig kvalite pa dem dock - men battre an inget!)

ledig idag alltsa, det ar helgdag i hela indien idag, de firar nan hindisk gud. vi skulle prova att ga till narmaste strand som ar ca 3km bort, men dels gick vi lite fel, dels hade mina brittiska vanninor bara flip-flop pa sig (sjalv var man ju saklart fotiktigt utrustad med gympa skor -gammal, klok, sportig, svenska ;)  ) sa det tog oss ca 1h15min att ta oss till stranden. men fram kom vi! molnigt idag sa det blev inget badande med doppade fotterna iallafall. (och skont att promenera tyckte jag, inte mina vanninor. det gick i snigelfart......)

har lite bilder fran dagen!

haha, sa komiskt!

indiska oceanen. coolt dar ska jag bada snart hoppas jag!

dar vi bor sett utifran

och idag kom den: traningsstressen. men inte sa mycket den psykiska stressen tror jag (ni vet den: du maste trana for att inte bli tjock) utan det var mer fysisk stress/saknad. abstinensen, att fa kanna kroppen jobba, bli trott och glad, endorfinerna... och inte blev det battre av att jag sag en av norskorna sticka ivag pa en tr'ningsrunda imorse...
MEN nu till det bra: styrketrana kan man ju alltid gora, med egna kroppen som vikter, samt lite gummiband jag har med mig, sa jag tankte forsoka kora pa denna devis: lite varje dag. typ 15min dagligen, det blir ju en del timmar under tre manader och det kanske racker for att jag iaf inte ska forlora alla muskler tills jag kommer hem. sa det gjorde jag idag (tjuvtranar pa rummer nar ingen annan ar dar, annars kanner jag mig sa fanig, haha). skont!
bra tva: fragade norskan som sprang i morse om hon gjorde det ensam, och hon sa att det var helt ok att springa till stranden eller pa stranden och tillbaka dagtid. ensam. de ar ju vana med turister har och valdigt trevliga sa det ar inget farligt... sa nu laddar jag for at komma igang med lite lopning. langtar! :) men det blir nog inte forren pa lordag, innan dess ar det lite fullspackat forutom pa kvallarna men da blir det ju morkt sa fort sa da kan jag inte springa.

imorn och pa fredag ska vi besoka och vara med pa de olika projekten vi valt.

karlek! /ia

goa, part 2.

okej, skulle jag skriva om precis varje detalj om allt jag upplever har skulle blogginlaggen bli milssanga, sa jag ska forsoka sammanfatta lite.

det kanns, efter ett dygn pa campen, redan mer hemvant. man borjar vanja sig lite (inbillar jag mig!) vid varmen. men det viktigaste: man blir mer och mer bekvam med de andra manniskorna som lever har. jag tror jag borjar fatta lite emr vad mina brittiska rumskompisar pratar om, om jag anstranger mig, och den engelska informationen fran den indiska peronalen har gatt ovantat bra att forsta idag. jag kommer bli en hejjare pa engelska sasmaningom :)

 far dessutom prata lite svenska ibland da jag bekantat mig med den norska killen och nagra av de norska tjejerna har. (inga andra svenskar men sa lange det finns nan att atminstonde snacka svenska med sa ar det helt okej, och norskar ar ju valdigt trevliga! - men nej, ni behover inte inbilla er nagra tankar om att jag ska bli foralskad i den norska killen. han ar typ 19, det vore ju barnarov :)

idag har vi blivit runtvisade pa de olika projekten man kan arbeta med, bla. att stodja barn eller kvinnor med utbildning i ett slumomrade. 

som jag misstankte, visste de inte har att jag blivit lovad att vara pa en vardcentral... MEN har forsoker man losa allt, sa de hade kontakt med ett primary health center, sa dit ska jag fa komma pa fredag och kanns det bra kommer jag fa vara dar. sa allt loser sig! (lang harang om Gud-babbel hade kunnat komma in har, ni kanner mig, att allt loser sig och man kan vara trygg sa lange man ar connectad med gud!) ser fram emot att besoka vardcentralen, hur det ser ut, standarden, vad patienterna har for akommor osv. hoppas det gar bra for mig dar bara!

ska troligtvis aven delta i ett annat projet, undervisa helt outbildade kvinnor i basic saker, tex. matte, engelska, halsa osv. 

av det jag set hittils av indien tycker jag det ar ett fantastiskt land! sa annorlunda. trots att manniskorna i goa lever pa lite hogre standard an i manga andra delar av indien ar det verkligen jatteannorlunda fran det man ar van vid hemifran. vanstertrafik och folk kor som darar. djur overallt. smutsigt. "ruckel" till hus som folk bor i. massa manniskor overallt...

barnen har ar sa himla sota! 

 som sagt, glad att de har kaffe har, men efter jag smakat pa deras te sa kanske jag blir tedrickare istallet, himelskt gott! (sakert supersott, smakar som chaite)

men indiska lunch och middagsmaten var verkligen jattegott, smakrikt men inte for mycket. grytor, nudelwok, kycklinggryta, chapati osv. 

har hittlis varit soligt hela tiden, har redan fatt lite farg pa nasan :) imorn ar det nagon hogtid har och vi ar lediga, sa da ska vi nog besoka stranden for forsta gangen. nice! 

(fast just nyss oste regnet ner!) 

karlek! /ia

har varit dalig hittils pa att knappa kort, man har fullt upp med att ta in allt sa man glommer bort att plocka upp kameran. sa jag bjussar pa de enda bilder jag tagit hittils:

pa nagon sorts marknad vi besokte idag.

 

 

 

 

 

 

 

lite suddiga bilder, men har ar campen jag bor pa!

i huslangan dar till hoger delar jag alltsa ett rum med en engelska och en skottska..

goa camp, part 1.

hur slanger man ihop nagot vettigt inlagg nar man for forsta gangen gor nagot sant har, allt ar nytt, tusen nya intryck som man inte ens kan ta in far allt kanns so overkligt. overkligt att jag ar i indien, pa andra sidan jorden.
men det har gatt bra!
resandet gick verkligen super, riktigt stolt att jag lyckades ta mig anda till goa pa helt mina egna ben, dar vaxte jag redan lite, (kan ju behavas, kort i rocken som jag ar, haha)
det ar spannande att resa!  spannande att se nya manniskor. jag tycker indierna ar ett fascinerande folk, vackert, inte vackert som i att man vill ragga upp dem utan vackra som i att man njuter av att sitta och kolla pa dem, studera dem. hittills har de varit valdigt treviga och tillmotesgaende ocksa, och inte patrangande.

(vad storande det kommer vara att blogga i tre manader utan de dar tre bokstaverna pa slutet som bara i i norden har!)

har kommit fram till campen jag ska bo pa. delar rum med tva brittiskor som ocksa kom idag, jag fattar typ inte ett skit na de pratar ed varandra pa deras brittiska accent.
men upptackte nyss att det ar lite norskor har, sa de kanske jag kan fa prata lite svenska med.\
det ar lite jobbigt nu i borjan nar man ar massor av information att  man inte riktigt fattar allt pa grund av spraket.

har atit indisk mat, gott, starkt (fastan de gor den ovanligt mild f;r var skull, ) och an inga magakommor.
valdigt varmt och fuktigt har, man svettas som en gnu men maste ju anda bara langarmat. och massa insekter, bla!

imorn ska vi fa mer inormation om sjalva volontararbetet, vad vi ska gora och sa.
campen ligger lite mer pa landet an jag trodde, men det ska tydligen finnas nan supermarket i narheten och sa.

skriver mer nar jag vet mer, men sammanfattning: bra att resan gatt bra, kanns helt ok men alltid kanner man ju sig lite vilsen och orolig nar man ar pa ett nytt stalle med nya manniskor och nya situationer.
10 veckor kanns lange, just nu, men snart blir det sakert vardag har med:)

karlek! /ia

I want you to notice when I'm not around

nu, såhär kvällen innan det stora äventyret, borde jag väl skriva ett smashigt inlägg, om några stora livsinsikter, om hur mycket jag känner, hur nervös jag är, hur spännande jag tycker det ska bli eller nått sånt....

... men jag känner: typ ingenting. inte direkt någon nervositet. inte heller känner jag mig sprudlande, eller hyper, eller att jag klättrar på väggarna. är typ bara avslappnad och ... fokuserad är nog rätt ord.

packningen är klar, utflytt ur lägenhet är klart, visumet är ju klart (halleluja!), alla hejdån är gjorda. redo helt enkelt.

och inte har jag något roligt eller vettigt att skriva heller. så: inget smashigt från mig idag alltså.

jag kommer ju, i den mån det går, försöka uppdatera om min indien-resa här på denna blogg. så håll utkik!

men... jag är en fjant. en drömmande-kärleks-fjant-i-helt-fel-person. som inbillar mig att jag kommer sakna. är nästan imponerad av mig själv att det har hållt i sig ända sedan tidigt i våras någon gång. men eftersom jag (tyvärr/bra?) så lätt kommer över människor man inte ser dem ska det bli spännande att se vad jag känner när jag kommer hem efter tre månader i indien. om jag glömt. om jag får återfall. eller om jag fortfarande är en drömmande-kärleks-fjant-i-helt-fel-person.

kärlek! /ia

time to say goodbye

jag citerar min egen dagbok, 2013-09-14 (idag alltså!)

"det känns lite vemodigt, sorgligt, att lämna. lämna allt man trivs så bra med, fina staden, fina hösten. nära och kära, vänner och familj. 
men det är väl så det ska vara, lite sorgligt att säga hejdå. 
men falun finns ju kvar när jag kommer hem. om vänner är riktiga vänner så finns de kvar när jag kommer hem"

och: efter lite kaffe, bra musik, träning och sånt känns det lite bättre. inte riktigt lika vemodigt. utan vemod i samklang med spänd förväntan. lite resfeber, precis som det ska vara!

kärlek! /ia.

läst idag:
"när vi lever i kärlek blommar vi ut...nu är det tid att älska...inget vi ger i kärlek går förlorat"

sug på den du!

idag har jag lunchat med Tore. ännu ett hejdå. och alldeles snart också ett mycket tråkigt hejdå, till mitt andra hem: Friskis&Svettis. bästa stället!

kärlek! /ia

in you I find myself

såhär i efterhand, när allt verkar ha ordnat sig, så kan man ju se att allt det här krånglet fört en hel del gott med sig också (min mage har dock inte mått gott och lätt att säga nu ja! haha)

- jag har blivit tvungen att be så mycket mer än vad jag skulle gjort annars. överlämnat och litat på Gud. fått lov att be andra att be för mig. detta har gjort att jag dels tror jag är mycket mer förberedd på att be mig igenom dessa tre månader i Indien också, att alltid vara i kontakt och överlämnad åt Gud.

- när jag nu på slutet dels insett hur många som engagerat sig i mitt "fall", hur många som bett för mig, tänkt på mig, lyckönskat mig, pushat mig... ja då inser jag hur otroligt många människor jag har runt omkring mig som bryr sig om mig. som tycker om mig. att jag inte alls är så ensam som jag ibland känt mig, eller inbillat mig att vara. jag känner mig så otroligt...."omkramad" om man kan säga så? det känns som jag, även om jag fysiskt åker ensam till indien, har en hel armé av människor i ryggen som tror på mig, som är med mig i tankarna... det känns helt otroligt fantastiskt upplyftande, mod-ingivande, viktigt och värdefullt. NI gör att jag vågar, att jag tror, att jag får mod och att jag törs ta dessa steg.
hur många gånger kan man säga detta: vänner, utan er vore jag ingenting! åhh vad jag insett den senaste tiden att människan är skapad för umgänge och gemenskap.... inte för att isolera sig pågrund av knäppa tankar!

- den senaste tidens krångel har fått mig att inse att jag vill till indien, nu när det inte varit en självklarhet att kunna åka ens de senaste veckorna. skitnervöst förståss, men jag känner mig förbedd, det är dags nu.... att prova mina vingar, testa mina drömmar. 

- de senaste veckorna med mycket ledighet från jobbet och massa socialt umgänge, där jag prioriterat sociala aktiviteter, och vågat, kunnat, orkat äta utan ångest i dessa sociala sammanhang... har varit helt magiskt underbart! som om jag insett vad livet handlar om. vad som är värt något. vad man är skapad för. hur det känns att vara glad och fri och sprudlande. hur livet alltid borde vara. hur många fantastiska vänner och relationer jag har fått gåvan att vara delaktig i, att vårda...
singelliv känns för tillfället helt absolut helt okej så länge man har äkta vänner!

- jag har insett, när jag haft dels viktigare problem än vikt att tänka på, dels när batteriet i min våg tagit slut (vilken välsignelse), när jag prioriterat sociala-ät-grejer framför disciplin och kontroll... att ätstörningar är är en sådan himla skit-sjukdom som tar så mycket livskvalité, glädje, spontanitet... ja, tar allt, ifrån vad livet är tänkt att vara. jag VILL INTE tillbaka dit. vill alltid vara fri... vill acceptera min kropp och älska den för vad är: en gåva och välsignelse.

- jag har fantastiska arbetskamrater, fantastiska föräldrar (tack mamma, du har varit det allra bästa stöd!) fantastiska vänner, en fantastisk församling och hemgrupp..

- jag har ännu mer insett vilket liv jag vill leva, ett liv nära Gud där gemenskapen med honom och hans son, Jesus, är det som skapar det bubblande livet i mig. gör mig levande.

- jag har ännu mer insett att pengar är en världslig sak, bra att ha för att överleva, men inget man ska räkna frenetiskt på så länge man klarar av sina behov, inget man ska låta skapa stress i ens liv. 

- jag har insett hur mycket jag älskar mitt vardagsliv här i Falun.

- jag har än en gång insett hur mycket jag älskar hösten och är glad att jag hann med att få en liten försmak av den iallafall innan jag åker.


öhh nu ska jag nog sluta innan detta inlägg blir rekordlångt.!

men sammanfattning: det känns som om jag, äntligen, håller på att blomma ut till den jag är tänkt att vara. som att jag äntligen tillåter Gud att påverka mig på ett sådant sätt så att jag är på väg att bli den jag är skapad för att bli. med just mina specifika gåvor och talanger. något närmare den bästa versionen av mig själv, den verkliga versionen av mig själv. utan demon-hemska-sjukdomstankar som trycker ner mig.

den jag är skapad till att vara och den jag vill bli.
amen.

kärlek! /ia