Idag kom min mamma förbi mig hemma i lägenheten eftersom hon hade lite ärenden i stan, och för att återlämna lite grejer jag hade glömt hos dem sist jag var där.
Det var ju fint väder idag (wiiihoo halleluja!) så vi satt oss ute. På en innergårdsparkering av grus, eftersom vi varken har uteplats eller balkong.
Men vet ni vad? Tanken som slog mig: Vad spelar det för roll om jag sitter ute på en grusparkering istället för en fin balkong/uteservering/skärgårdsö/lyxyacht/poolkant/sandstrand/lyxvilla så länge som jag mår bra. Så länge som man har den fysiska och psykiska hälsan, så länge man har familjen frisk och nära, så länge man har kärleken och vänner? Det är värt allt.
Hur många hade inte velat byta? Hur många människor befinner sig inte på de där ställena där de borde vara superlyckliga men döljer sina tårar bakom mörka solglasögon? Hur många skulle inte byta en lyxyacht mot psykiskt välmående? Hur många skulle inte byta en poolkant mot en frisk familj? Hur många skulle inte byta en dag i skärgården mot ett liv med glädje och kärlek?
Oavsett om det innebar att de hamnade på en grusplan utan balkong.
Mår man bra i själen så finns det ingen materiell lycka som kan mäta sig mot det.
Dagens tanke och ord. (Och tack Gud för att orden kommer till mig igen, ibland. Eller att jag låter dem komma till mig genom att stanna upp och tänka efter.)
Amen.
Kärlek! /ia
Det var ju fint väder idag (wiiihoo halleluja!) så vi satt oss ute. På en innergårdsparkering av grus, eftersom vi varken har uteplats eller balkong.
Men vet ni vad? Tanken som slog mig: Vad spelar det för roll om jag sitter ute på en grusparkering istället för en fin balkong/uteservering/skärgårdsö/lyxyacht/poolkant/sandstrand/lyxvilla så länge som jag mår bra. Så länge som man har den fysiska och psykiska hälsan, så länge man har familjen frisk och nära, så länge man har kärleken och vänner? Det är värt allt.
Hur många hade inte velat byta? Hur många människor befinner sig inte på de där ställena där de borde vara superlyckliga men döljer sina tårar bakom mörka solglasögon? Hur många skulle inte byta en lyxyacht mot psykiskt välmående? Hur många skulle inte byta en poolkant mot en frisk familj? Hur många skulle inte byta en dag i skärgården mot ett liv med glädje och kärlek?
Oavsett om det innebar att de hamnade på en grusplan utan balkong.
Mår man bra i själen så finns det ingen materiell lycka som kan mäta sig mot det.
Dagens tanke och ord. (Och tack Gud för att orden kommer till mig igen, ibland. Eller att jag låter dem komma till mig genom att stanna upp och tänka efter.)
Amen.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar