onsdag 27 april 2016

26 och 27 april: Glad (jag tror att det har vänt nu)

Igår var jag glad. Eller blev glad, av det dagen hade att erbjuda. Jag två vänner hade bestämt att vi ville ut i skogen och för att ha lite friluftsliv, så sagt och gjort, vi packade ryggsäckarna, drog på fjällrävisarna till byxor, kängor på och sen var vi kittade för skogen. På grund av lite tidspress så blev det ingen vandring men däremot åkte vi upp till Källslätten och lagade oss lunch där.
Ska inte babbla så mycket om vad vi gjorde, det är ju att beskriva känslan jag vill åt.

Känslan av frihet när man får vara i naturen. Känslan av glädje när man är tillsammans av vänner som oftast får en bubbla av skratt. Smaklökarna som dansar av glädje när man får äta mat som är lagad över öppen eld utomhus. Känslan av att det här är något jag vill ha mer utav, ens rätta element liksom. Precis som jag känner att vissa grejer inte är min grej så känner man ju när man blir äldre åt vilket håll man vill sträcka sig i livet. Naturen, vandringar, överlevnad, att ha styrka och uthållighet, både fysiskt och mentalt..... ett område där jag är en riktig nybörjare men jag VILL mera. Kul! :)



Idag... är jag en seg kola in i hjärnan. Varannan natt jobb och däremellan ledigt har väl inte gjort susen för kropp och knopp men nu har jag klivit av nätterna för den här gången så jag hoppas det blir ordning och reda på torpet snart igen.

Men jag är i alla fall väldigt glad i livet nu, tror den där vårdeppigheten haft sin värsta period och att det vänt nu, och det känns himla gött. Har sörjt färdigt att vintern är slut och ser istället fram emot massa roliga saker som vår och sommar säkert har att erbjuda.
Fint när livet får vara sådant och tacksam är jag.

Kärlek! /ia

måndag 25 april 2016

25 april: Två öron och en mun

Tankar för dagen:
Det är svårt att ta plats om man inte ges den. För mig är det så i alla fall. Och jag vet inte om det är omgivningen som är ansvarig eller jag själv. Kanske mest jag själv? Om man inte ges plats kanske man aktivt måste ta den. Men jag är så dålig på det. Tänker och tror väl på något vis att andra människor är som jag själv, villiga att lyssna till andra, är aktivt frågande, intresserade och lyssnar.
Kanske är jag för laidback? Men det är ju jag.
Men ibland gör det lite ont när man känner sig överkörd, eller inkörd i ett hörn. Blir den tysta, tråkiga som inte säger något, för ska man säga något så måste man armbåga sig fram. Mina armbågar är så ovassa de kan bli? Kanske inte egentligen ett dåligt personlighetsdrag, men ibland blir man ju liksom lidande av det.

Tycker bäst om mindre sammanhang, smågrupper, två och två. Då kanske munnen öppnas lite i alla fall.
Men jag tycker väldigt mycket om att lyssna också. Tur är väl det....

Kärlek! /ia

24 april: 'Du är ingen man faller för, nej man bara kraschar in och dör ' Vårkänslor?

Idag har faktiskt, på något sätt, varit en lite konstig dag rent känslomässigt för mig. Kanske har jag upplevt det som andra människor förknippar våren med; energi, pirrighet och glädje.


Har liksom verkligen känt livet i mig idag, som att jag varit lite hög och stirrig nästan. (Då har jag i och för sig varit lite stressad från och till så det kanske förklarar en del). Men har känt mig glad och förväntansfull. Inta alls direkt grubblig eller ledsen. Lite bubblande oansvarig nästan, typ 'skitisamma vad som händer sen och ¨sånt, jag bara är här och nu och gör det som faller mig in'.


Så... jag antar att det har varit bra. Eller oansvarigt? Ovanligt för att vara mig i alla fall.


En väldigt fin dag har det varit också tycker jag. Nu jobbar jag natt och är tröööött.


Kärlek! /ia

lördag 23 april 2016

23 april, en ganska vanlig dag med vanliga känslor

Idag har jag känt mig tacksam för att jag har ett jobb att gå till, att det flöt på bra på jobbet och att jag har så trevliga kollegor. Sen är jag också tacksam för en fin kväll hos mina föräldrar. OCH att jag har en kropp som bär mig, idag tog mig benen ut på en skogsrunda på mina gamla löpstigar på Bjursberget. Kan ju inte påstå att jag är i toppform men det var en skön träningsrunda i allafall.

Förutom detta så saknar jag M lite grann och sen är jag rätt trött nu, strax läggdags, och kanske lite extra trött eftersom min ena lurviskatt härjade runt med att välta vaser och sånt mitt i natt. Nästan som att ha småbarn? En riktig kattmamma är jag! :D

Och så känner jag mig lite allmänt känslosam ibland, fastän jag trycker undan det rätt bra. Det är väl bara våren antar jag...


Min söta busunge!

Kärlek! /ia

torsdag 21 april 2016

21 april: Jag behöver inte ljuga mer

En känsla/ tanke som slog mig häromdagen.

Det här med att inte behöva ljuga när någon säger: Hur är det med dig?

För det är ju den vanliga hälsningsfrasen. Men ingen förväntar sig något annat svar än 'Jo det är bra'. Det har slagit mig ganska många gånger de senaste året hur befriande det är att kunna säga 'Jo. det är bra' och faktiskt mena det! Att inte känna att man ljuger och bara visar upp en mask för att slippa visa hur man egentligen mår. Jag MENAR faktiskt nu att det är bra när jag säger att det är bra. Halleluja! Sån himla befrielse.

Det var skillnad förut. Då, typ åren 2007-2012 när jag var ätstörd. När folk frågade 'hur är det?' på den tiden svarade jag nog också oftast att 'jo, det är bra'. Men det var ljug. För vad skulle man annars svara egentligen? Att man mår skit? Att man oftast har ångest upp över öronen så fort man ätit något? Att man känner sig ensam, rädd, liten, förlorad, knäpp, hopplös? Att hela ens mående handlar om vad man ätit och inte och vad vågen visar? Att man har en himla skitsjukdom som förpestar ens liv?

Hade man kunnat svara så? Vem hade varit beredd att ta emot det svaret? Jag var inte beredd att säga det i alla fall så det spelar ingen roll.

Egentligen är det ju konstigt att vi ställer en sån fråga till varandra som hälsningsfras när svaret egentligen borde vara så oerhört mycket större än vad den som frågar är beredd att höra. Så jag antar att de flesta helt enkelt väljer att ljuga om hur vi egentligen mår. Speciellt vid långvarig psykisk ohälsa. Att säga att man är förkyld känns väl ganska okej och accepterat, men att säga att man har ångest och lust att skada sig själv är liksom inte ett svar man ger bara sådär.

Hursom, det var inte riktigt det jag tänkt skriva om egentligen. Bara att det känns så himla fint när man kan säga Jag mår bra och faktiskt mena det. Jag är så tacksam och glad för det, för att mitt liv vände, för att jag träffade M, för att jag blev läkt, för att jag blev frisk från den där skitsjukdomen.

Men mina tankar går också till er som måste ljuga i ert 'jag mår bra' svar. Jag önskar och ber att ni också ska få se den ljusa sidan av livet en vacker dag.


Kärlek! /ia

onsdag 20 april 2016

19 april; Tacksamhet

Gårdagens inlägg, som inte blev postat pga. för trött på kvällen;
Idag har jag kanske inte varit på topp fysiskt, ganska trött och med en del huvudvärk, men annars så har dagen varit bra.

En av de känslorna som varit mest påtagliga kanske är tacksamhet. Tacksamhet för att ha dagar att vila på, att det är okej att vara trött när det faktiskt finns dagar och tid för återhämtning där man inte måste göra något speciellt, utan kan sova, vila, äta, andas, dricka kaffe, läsa, promenera, träffa vänner. Jag är också tacksam för just vänner, bland annat Linnéa, som jag träffade idag. Förmånen att få ha vänner, bra vänner, som man blir glad av och ser fram emot att få träffa, som man känner att man får energi av istället för att göra av med den. Förmånen att ha vänner som man kan prata om viktiga, och mindre viktiga, saker med.
Jag är tacksam, trots allt, för våren och solsken. För att det börjar bli grönt och att solen värmer skönt på min hud när den är framme. Årstidernas växlingar är ju nått av det mest fantastiska i det här fina Sverige-landet vi bor i.

Annan annan sak som jag är tacksam för för Sverige och för egen del är att vi som troende kan och får samlas tillsammans utan att det är med risk för våra liv. Att vi kan ha samlingar och be tillsammans utan att det är förbjudet eller olagligt och utan risk för straff eller misshandel. Jag är också tacksam för bönens kraft och tron på en Gud som är större än vad min tankebegränsning kan nå och som kan utföra mer saker än vad jag kan förstå med mitt ytterst mänskliga förstånd. Att samlas och be tillsammans ger styrka och kraft. Jag är så tacksam för min församling med så många fina människor.

Vårfotona är uppe på väggen nu

Kärlek! /ia

måndag 18 april 2016

16, 17 och 18 april: En fin helg i Åre och lättnad, kompetens och tur

Jag skulle ju skriva här varje dag i april om mina känslor men nu har jag fuskat lite de senaste dagarna. När jag är på semester, som nu i Åre, är jag oftast väldigt bortkopplad från olika sociala medier. Det tycker jag är rätt sunt. Att man gör så mycket roligt, att det är fullt upp, att man är närvarande i nuet, att man inte sitter med mobilen upptryckt i fejjan hela tiden... ja, det är nog ganska bra tror jag. Så det är helt enkelt anledningen till att jag hoppade över bloggen i ett par dagar.

Vi hade det bra i Åre! Vi var ju lite tveksamma först om vi skulle åka upp eftersom det såg ut att bli ganska dåligt väder hela helgen. Men vi åkte ändå och tur var det för vädret överträffade faktiskt prognoserna ganska rejält, fredagen var lite dimmig och lite snö på eftermiddagen, men lördag var bra och igår söndag var det strålande sol hela dagen. Så himla nice! Har till och med fått lite antydan till fräknar på näsan. Snö och sol och berg, kan ju vara bland de bästa kombinationerna som jag vet. Försökte verkligen kräma ut det sista av vintern, nu vet jag inte om det blir nån mer åkning den här säsongen, men i så fall var det i alla fall ett avslut på topp.
Dessutom är det ju alltid roligt att åka iväg, vi har ätit grymt godaste pizzan ever typ, bastat, fått stryk i pingis och biljard (jag har fått stryk alltså, M vinner ju jämt i allt som har med sport att göra och ändå envisas jag alltid med att vilja utmana honom i olika saker, hehe. En väldigt värdig motståndare helt enkelt).

Så summeringen av Åre: Bra! (Även om det kanske inte slår de helt magiska helgerna tidigare i vinter i Hemsedal rent åkmässigt. Det var magiskt!)

På Åreskutan igår eftermiddag. Magiskt fint!


Dagen idag då? Jo, jag har jobbat. Ganska trött eftersom vi kom hem sent igår. En av känslorna för dagen får väl kanske vara någon form av blandning mellan lättnad och kompetens och tur. Jag ställdes idag inför en situation där jag fick chansen att åter möta en person och situation där det senast jag hamnade i samma grej gick riktigt snett och jag kände mig rätt värdelös som sjuksyrra. Idag fick jag chansen / blev utsatt för (beroende på hur man ser det) att göra om och göra bättre. Och det gick mycket bättre! På något vis kändes det som en stor lättnad och jag är glad och lite stolt att jag faktiskt drog lärdom av det som hände sist och gick fel för att idag agera på ett annorlunda och bättre sätt. Då blir man ju glad, det där uttrycket om att man lär sig av sina erfarenheter stämde väldigt bra idag. Kunde gå hem nöjd från jobbet, det kändes bra.

Det får vara känslan för dagen.

Kärlek! /ia

fredag 15 april 2016

15 april: rapar och illamående

Hej. Nu när jag är i Åre och skriver från mobilen så blir det inte så väldans utförliga inlägg hör, det orkas inte med så mycket pillande på i-fånen.

Men, i alla fall: Vi har det bra här. Skönt att åka iväg lite ibland och få semester och nått annorlunda än vardagen. Och få lite mer tillsammanstid. Är så glad att jag och M. har det här intresset tillsammans.
Hursom, en sak som hände idag var åksjukan. Jag är ju lite känslig för sånt och när vi tog kabinbanan upp på toppen så var det helt vitt överallt typ för att det var så dimmigt. Och utan nånstans att fästa blicken och samma när vi skulle åka bräda ner sen, man såg inte lutningen eller nånting, äcklig känsla, så då blev jag typ åksjuk. Yr och illamående. Och trött. Och rapig.
Som tur var var det klarare väder längre ner på berget och illamåendet gick över efter nån timme.

Kram och godnatt på er.
Kärlek! /ia

14 april.

Glad, för tillslut bestämde vi oss för att åka till Åre. Nu ska vi åka snowboard :) !

onsdag 13 april 2016

13 april: nöjd, glad, trött

Dagens känsla?
Det har varit en bra dag och jag har känt mig glad.

Nu är jag dock tröööött. Var ute och joggade/sprang och tänkte försöka mig på en lite längre runda och det blev faktiskt 12,5 km. Så nu är jag nöjd. Men trött. Kommer somna ovaggat om typ 3 minuter :)

Kärlek! /ia

tisdag 12 april 2016

12 april: sol i sinne

Idag har jag mest känt mig normal, (vad är det?) haha, tror jag. Inga stora, konstiga känslor direkt.
Utan mest glädje, frid, avslappnat, har skrattat mycket. 

Hade en rolig dag på jobbet/inskolningen där jag fick ta lite mer eget ansvar och kände mig hyfsat kompetent i alla fall.
Och sen blev jag så glad när jag kom ut på eftermiddagen och det var jättevarm och fint och soligt. Är ju inte bara en vår-hatare utan nu när snön ändå har smält undan och så så är det ju alltid gött att i alla fall vissa dagar få en massa sol på näsan, det blir man glad av. 
Så jag skippade mitt inplanerade styrketräningspass och gick ut och gick en långpromenad i solen istället (ha, ibland kan jag vara spontan också!). Så skönt att få sträcka ut benen, tänka och ventilera hjärnan och dessutom få massa nymodig skön värme på sig. Hittade lite nya vägar och stigar och hade en allmänt fin eftermiddag.


Ikväll har jag träffat några vänner ur församlingen och vi har både blandat ytligt och vardagligt med det där lite (väldigt) mycket djupare ämnena i livet. Som döden. En väns nära anhörigs alldeles för tidiga död till och med... Det är klart man inte känner sig glad då, det är sorg, men trots allt går jag och lägger mig med en känsla av frid i hjärtat. Jag har överlämnat mitt liv till Gud, för längesedan och vill fortsätta göra det dag för dag så länge jag lever. Då tror jag också att det finns ett hopp som aldrig överger oss. För oss som tror så är döden fortfarande oerhört sorglig, men det är inte ett osammanhängande panikartat skräckfyllt jag-vet-inte-vad-som-händer-nu. Det är någon som ska få flytta hem till Jesus. Sorgen finns kvar, men också ett accepterande av att det här är livets villkor och att något bättre väntar oss sedan. 

Kärlek! /ia

måndag 11 april 2016

11 april: avslappnad acceptans

Fick min mens idag (utan mensvärk, whaaaat hände där liksom?) och kanske är det förklaringen till att jag känt mig lite extra känslig, bitsk, ledsen och stingslig de senaste dagarna.

Eller så är det för att helgdagarna är över och vardagen är här igen, de dagarna som oftast passar mig bäst, som gör att känslan för dagen snarast är en avslappnad acceptans. Vissa saker kanske inte är perfekta jämt, men sådant är livet och jag är nöjd och glad och tacksam för där jag befinner mig idag. Något mer självständig och förlåtande.

Hoppas ni haft en fin måndag med.



Kärlek! /ia

söndag 10 april 2016

10 april: Hundvalpen

Som en liten hundvalp.

Med stora naiva blå ögon och en viftande svans. Leker dina lekar när du vill. Dreglande efter uppmärksamhet. Nöjer sig med det den får, ställer inga krav. Följer snällt husse i hälarna, den egna viljan för liten för att uppbåda nått trots.
Myselimys. När du vill.
Gullig och till lags.

En praktisk jäkla leksak.

Kärlek! /ia

9 april

Du kör ditt eget race. Jag står bredvid och tittar på.

fredag 8 april 2016

8 april: Det är hanterbart

Det är ju helt klart hanterbart.

På ett sätt kan jag tycka att det var en dum idé att jag skulle granska mina egna känslor just i april, eftersom jag vet att jag ofta tycker det är en lite jobbig månad. Jag tänker på något vis att jag är en dålig/tråkig/otacksam människa om jag berättar att jag är en sådan där vemodig typ som oftast liksom inte hoppar runt och tjuter av glädje och skratt utan att jag snarare går runt och funderar lite och rätt ofta faller in i grubblerier och lite halvjobbiga tankar sådär.

Samtidigt tänker jag att det kan vara bra att visa/skriva om den här sidan också, för det kanske finns fler som känner igen sig? Sådana som jag som inte alltid har ett skratt eller leende nära till hands, sådana som grubblar, funderar och tycker att livet kan vara stort och besvärligt att förstå sig på ibland (säkert jättemånga, men vi kanske inte syns i sociala medier så ofta där allt mest ser fint och underbart ut) Och det är ju det som ÄR livet, att det inte alltid är en roadtripp på en rak, vacker väg utan att det kan vara både besvärligt och snårigt, vemodigt och ledsamt, klurigt och tröttsamt.


Men mitt i det här grubbleriet och funderandet så får jag också upp ögonen för att jag trots allt är privilegierad och att det inte alls är illa ställt med mig. Jag vill absolut inte ta så starka ord som ångest eller depression eller sådana saker i min mun, och det är inte alla som har det så bra att de 'bara' grubblar lite hit och dit om livet. Det finns de som har det jobbigt på riktigt, som inte kommer ur de där svarta hålen av självförakt och meningslöshet.
Det finns också de som gått igenom saker jag inte ens kan föreställa mig, krig, terror, tortyr, förluster, en förlorad barndom, förlorade familjemedlemmar....
Jag har det bra. Och jag tänker att det kanske inte gör så mycket att man inte är hundra procent på topp jämt, att man har perioder, månader, årstider i livet där man funderar lite mer och kanske är lite mer dyster än annars. Och det kanske inte gör så mycket, ja det kanske är bra till och med, att man delar med sig lite till omvärlden av den sidan också. Den sidan som inte är glam och glamour och som därför inte gör sig så bra som en vacker Instagrambild. Det verkliga, fula, riktiga livet. 

Skillnaden, min tacksamma skillnad, är att jag inte trillar ner i något svart hål nu. Det går upp och ner men det är inte svart. En tråkig förmiddag kan brytas av av en kväll som känns rolig och bra. En kväll i tårar kan övergå till en morgon i skratt. Tankar om ensamhet och tvivel kan bytas mot kärlek och inspiration. Livet rullar på, och det vardagen fungerar bra.

Våren är här. Det är inte någon favorittid, men det är hanterbart.


Kärlek! /ia

torsdag 7 april 2016

7 april. fredag på en torsdag

åhå, nu är jag trötter och måste sova, så det får kanske bli dagens känsla.
eller så får jag skriva mer imorgon.

men några känslor för dagen: glad, engagerad, vemodig, tankfull.
Imorgon får jag sovmorgon, yeeey!

Kärlek! /ia

onsdag 6 april 2016

6 april: Skör med lite inslag av endorfiner

Hur har känslorna gått idag?
Jo, delvis har jag känt mig lite skör. Sådär att det nästan varit nära till gråt, utan anledning alls egentligen. Jag har känt mig tvivlande och ifrågasättande. Till mig själv, min förmåga, till livet jag lever, valen jag gjort, det jag tror på och det jag inte tror på.

Men jag har också känt mig glad och avslappnad. Haft en bra inskolningsdag på mottagningen där jag känner att jag kan liite mer än vad jag kunde för någon dag sen iallafall.

Och sedan liksom vände det. Träffade på Micke och hans bror en snabbis efter jobbet och jag fick någon sorts mer lugn efter detta. Tränade spinning på Friskis och efter det kände jag mig framförallt vääääldigt hungrig. Och trött och slut. Men även nöjd. (Och kände mig väldigt tacksam sådär när jag fick äta mat efter det där superhungriga. Tänkte på dem som inte har förmånen att ha det så. Som är så där superhungriga som jag var men inte får äta sig mätta. Stackrarna! Man är inte sig själv när man är hungrig)
Och nu till kvällen har nog måendet präglats en del av endorfiner för jag känner mig som mitt bra-iga jag: Nöjd, lugn, glad, positiv, förlåtande och snäll.  Ängelglorian tillbaka på sin plats alltså :)

Ska göra ytterligare ett försök att komma i säng i tid, vilket inte brukar gå så bra. Men här med säger jag godnatt i alla fall.

En annan dags mat...

Kärlek! /ia

tisdag 5 april 2016

5 april: Arbetsglädje

Jag tycker om att arbeta. Jag tycker om att vara på sjukhuset. Jag tycker om att möta människor och omges med kollegor som tycker på ungefär samma sätt. Jag tycker om att lära mig nya saker och känna att jag behärskar olika saker på ett bra vis. Jag tycker om att få lyssna till människors olika problem. Jag tycker om blod och sår och annat sånt där spännande grejsimojs. Och en blandning av massa sådana där spännande grejer får man ju vara med om som sjuksköterska.

Och dessutom tycker jag om att vara på jobbet för att då finns det inte så mycket tid till att tänka på annat. Inga djupa funderingar, inga tvivel, inga jobbiga tankar. Då bara är jag där jag vill och ska vara och gör det jag vill och känner mig ämnad till att göra. Att vara någotsånär på rätt plats i livet. Jag tycker om den känslan. Förhoppningsvis kan Gud använda det där, mitt 'kall' på ett bra sätt, att det kanske kan få betyda mer än vad jag faktiskt anar just nu. Jag hoppas det.
Glad och tacksam är jag i alla fall för att jag har en bra arbetsplats att gå till.

Falu Gruva för några veckor sen...

...och långt därborta kan man ana Falu Lasarett, min arbetsplats.


Kärlek! /ia

måndag 4 april 2016

4 april: Omotiverad

Dagen idag har varit helt okej, men den känsla som nog mest präglat dagen har varit att jag känt mig lite trött, seg och omotiverad. Men jag vet ganska bra vad det beror på; för lite sömn de senaste dagarna, framförallt att jag lagt mig försent om kvällarna, tycker egentligen att den absolut bästa sömnen är när man lägger sig i tid. Och ändå lyckas det bli lite för sent jämt?

Det är häftigt egentligen, hur psyket och kroppen hänger så tätt ihop. Jag tycker jag ser det tydligt hela tiden i min egen kropp och det är fränt när man lär sig tolka kroppens signaler. När jag är trött, sovit för lite, inte tränat pulshöjande träning på länge, ätit för dåligt... ja, då märks det direkt på humöret.

Så ja, det är väl inte så konstigt kanske att omotivation (eget hittepå ord) varit lite av dagens tema. Och även om det inte är någon katastrof direkt så är det ju inte det mest nice-igaste känslan heller.
Gick min första dag på min inskolning på öron-näsa-hals mottagningen idag, lite som att vara ny på jobbet, även fast det är samma klinik och man känner igen en del saker. Det var intressant men känner att jag kanske borde ha engagerat mig lite mer. Varit lite mer alert, på språng, öppen för ny kunskap. Får försöka lägga mig tidigare ikväll så kanske jag skuttar runt som en duracellkanin imorn. Eller inte ;D

Och ja, omotivationen har hängt med på andra områden också. Omotivation med träningen (fast jo, gick ju och tränade ändå men kanske inte var allra mest peppigaste passet) och omotivation att äta nyttigt, Som tur var fanns det inga onyttigheter att tillgå på eftermiddagen när suget var som allra störst. Tur för mig, hehe.
Lite omotiverad till det mesta annat också, som att bry mig om saker jag borde göra, att vara en snäll och glad tjej som vårdar sin kärleksrelation och sånt. Det är typiskt mig när jag börjar bli trött och gnällig att börja leta brister hos M när det kanske är mitt eget beteende jag borde se över. Kanske nån som känner igen sig i det? Tur att man är liiiite medveten om det iallafall så att de inte hoppar de värsta otrevliga grodorna ur ens mun i alla fall....

Nu kanske det här låter som jag haft världens depp-dag. Så är det inte. Lite seg i skallen bara. Tror John Blund kommer få en lätt match med mig ikväll :)

Trött men glad. Typ. 

Puss på er fina.
Kärlek! /ia

söndag 3 april 2016

3 april: Glädjen; delad och splittrad

Detta har framförallt varit en dag när glädjen stått i fokus då en av mina bästa vänner har döpt sig idag. Dopet är ju verkligen en av kyrkans högtidsstunder och största festögonblick, när någon verkligen bestämt sig och tar klivet att följa Jesus. Och att då dessutom få vara lite delaktig i detta och att känna så starkt för personen i fråga, såklart att man blir glad.
Jag blir glad för mig egen del för att det liksom ger min personliga tro en liten knuff och 'upp-peppning', då jag ibland känner mig lite loj och ljummen. Men framförallt är det ju glädje för att jag fick dela den här dagen med Linnea, och alla i församlingen, och delad glädje är ju dubbel glädje.

Att det även kan kännas som en splittrad glädje får jag skriva om en annan dag...

Och senare på dagen vart det en annan sorts glädje också: snowboardglädjen. Solglädjen. Att dela ett intresse med vänner-glädjen. Flyga i hopp -glädjen. Klara av saker man inte klarat förut -glädjen.

Min fina vän

Kärlek! /ia

lördag 2 april 2016

2 april: Att känna sig stark

Jag tror det här kommer bli väldigt upprepade ord, men; även idag har jag känt en ganska stor blandning av olika känslor, allt mellan högt och lågt.

Men jag tänkte välja ut en känsla, en positiv sådan, att fokusera på idag: Jag har känt mig stark.
Då menar jag framförallt fysiskt stark, men det för ju liksom med sig att man känner sig stark och stärkt helt och hållen tycker jag.

Jag var på gymmet idag, ett utav mina absoluta favoritställen här på denna planet. Och jag körde ett utav mina absoluta favoritpass: benstyrka. Det är som att jag går in i en annan värld, blir ett annat jag, ja, jag kan nästan tycka att det är som en andlig upplevelse på nått vis, på gott eller ont? Som att jag är helt hooked på träningsreligionen. Hög pumpande musik i öronen och allt annan runtomkring försvinner. Allt som kanske rusar runt i mitt huvud annars är som bortblåst, det finns inga funderingar på då eller sen eller bekymmer eller tvivel och analyser. Allt som finns är mitt psyke och min kropp som ska samarbeta och fokusera och lyfta tungt. Ja, det är något speciellt det där. Att lyfta tungt. Att för varje vecka man går till gymmet känna att man blir lite starkare, lite bättre. Att utvecklas, vad det än må vara, måste ju vara en av de mest upplyftande saker som finns? Att det som kändes tungt för några veckor sedan idag kan kännas lätt som en plätt. Att det som var ett avlägset mål tidigare närmar sig för varje vecka som går. Och dessutom; det händer ju något rent fysiskt i kroppen som gör att en mår bra när man tränar, i alla fall känner jag av det väldigt påtagligt; endorfiner och måbrahormoner som gör mig glada och lätta.

För mig som annars rätt ofta känner mig liten och feg, mjäkig och menlös, utan skinn på näsan och typ som världens mes, hon som aldrig säger till eller ifrån, hon som aldrig riktigt vågar säga vad hon tycker och tänker; där i träningen, när jag får lyfta tungt eller springa fort eller hoppa högt eller vad det nu må vara; ja då känner man sig ostoppbar. Som starkast i världen, som en klippa, en lejoninna. Allt mitt vanliga mesiga jag byts ut mot en urkraft som går in hundra procent för vad jag gör för stunden.
Jag älskar den känslan. Idag har jag känt mig stark.

Tja, kom inte och bråka med mig va! ;D

Kärlek! /ia

fredag 1 april 2016

Känslor

Jag hade en idé, mest för min egen skull, att ha någon slags tema igen, en månad här på bloggen. För att liksom få igång mig att skriva, och om jag har ett tema att hålla sig till så är det ju enklare. Förut har jag ju till exempel haft tacksamhets-månad eller ge-bort månad i samband med min adventskalender nu i december.

Min plan för april var att varje dag, kort eller långt, beskriva lite vad jag känt för känslor under dagen som gått. Det blir lite som en dagbok för mig själv, ibland kan det väl vara bra att analysera sig själv lite tänker jag? Jag tänkte också att det kunde vara intressant eftersom jag ofta tycker att april kan vara den jobbigaste och känslosammaste månaden på hela året. Då kan jag dels liksom bearbeta lite känslor (även om jag såklart inte kommer skriva om precis allt här) och också gå tillbaka senare och kanske jämföra med en annan månad på tex. hösten och se om det skiljer sig något.

1 april:
Nu har jag inte jättemycket tid att skriva så mycket om mina känslor just idag men jag kan ändå säga att det varit lite sådär vår-typiskt för mig. En pendling mellan att vara avslappnad, lugn, lite trött och glad till att känna mig rastlös, stressad, orolig, lite fundersam.... och får liksom tala mig själv till rätta ibland för att jag inte ska bli alldeles nipprig... Ja, ibland är det lite jobbigt med våren, speciellt när den sammanfaller med situationer som i vanliga fall också gör en lite rastlös och orolig. Som att jag tappar bort det där stabila i mig själv...

MEN det har överlag varit en bra dag. Jag har varit ledig och andats ut, tagit det lugnt, fixat ärenden, tränat, lagat matlådor, bakat etc. Fått mycket fixat helt enkelt och det är ju en skön känsla.

Förhoppningsvis på återseende imorgon.




Kärlek! /ia