jag ÄR

Förkylningen har bitit sig ett rejält tag i mig, snorar och snörvlar, låter som en hes skata när jag pratar och kroppen känns lite som överkörd av ett tåg (obs, lätt överdrift!)
Idag vaknade jag till min förvåning upp strax efter kl. 12:00. Vet inte om det är förkylningen eller nån jetlag som gör att jag återigen lyckades sova bort de ljusa timmarna av dagen. Men det känns okej ändå, det är väl sova och vila man behöver som sjukis.

Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om utom om gårdagen. Eller en tanke/insikt som slog mig under gårdagen när vi hade julfest med jobbet (kanske också en av anledningarna att jag sov till tolv - men kul vare!).

Där på dansgolvet insåg jag att jag växt, som människa. Fått nya livserfarenheter, en ny syn på mig själv. Att jag kommit någonstans, lång stans, i arbetet med mig själv och den jag vill vara.

Jag kom på att jag inte skämdes över mig själv, att jag inte hade något behov av att göra det. Att jag inte hela tiden behöver tänka 'hur ser jag ut nu, vad tänker de andra nu, ser jag fånig/dum/tjock ut?'. Det är kanske ganska vanliga tankar på ett dansgolv? (Iallafall om man är nykter - är man full tycker man väl alltid att man är snyggast i världen - fastän det ofta är precis tvärtom, haha).
Att tänka 'ser jag tjock ut nu' gör säkert också många, speciellt om man är mitt i en ätstörning och har anammat alla de sjuka tankar som det för med sig.
Att hela tiden tänka på vad folk tycker om en, hur man ser ut, om man gör bort sig - ja, det är väl ganska allmänmänskligt.

Men jag börjar bli fri från det där nu, på riktigt! Visst kommer man väl alltid ta lite hänsyn till vad andra tycker om en, man vill göra ett gott intryck, men de där bindande tankarna om att man är fel/dålig, ful, tjock, konstig.... de börjar släppa. Istället för att tänka på hur jag ser ut utifrån, hur andra ser på mig, kan jag koncentrera mig på att vara närvarande i nuet, ha kul, släppa loss.
Jag behöver inte tänka på hur jag framstår - jag ÄR.

Jag är Ia, den jag är, med mina fel och brister men ändå helt okej. Jag är varken snyggast eller smartast i universum, men inte heller fulast eller dummast, och det är bra så. Jag duger alldeles fint med att bara vara mig själv, tänk vilken trygghet att få känna så. (Jag tror att sådant syns och märks också på ett annat sätt, och att det gör en attraktiv på ett annat sätt när man är trygg i sig själv och inte analyserar sig själv hela tiden.)

Ett nytt lugn, en ny frid. Jag behöver inte supa mig full för att kunna slappna av eller för att öppet kunna söka efter bekräftelse hos andra. Jag behöver inte rusa runt från kille till kille och få någon sorts godkännande på att jag är tillräckligt snygg. Jag har Micke och det gör mig trygg, han älskar mig, han finns hos mig, han stannar hos mig och jag behöver inte vara rädd för en tom och ensam morgondag.
Jag har min familj och mina vänner som älskar mig för den jag är utan yta och prestation. Jag är ett barn hos Gud, älskad och skapad fantastisk, det ger mig ett mål och mening med mitt liv - utan att jag behöver ha en yta som imponerar på andra människor.

Jag har mig själv, Ia, och det är gott nog. Jag behöver inte låtsas vara någon annan.

Gårdagnens jag - idag är jag bara förkyld och det finns inte ett dugg flärd över mig, hehe.

Kärlek! /ia

Ledsen, besviken och frustrerad (för alldeles värdsliga saker)

En sak som jag var enormt sugen på när jag var på Hawaii var att komma hem och köra igång träningen rejält (även om surfet ju också var träning som bara den!). Men längtade efter att pumpa benen/rumpan hårt och framförallt att försöka bygga upp min kondition som verkligen är kass eftersom jag haft så mycket halsont i höst så det knappt blivit någon konditionsträning alls.
Var (är verkligen) pepp och beredd på att lägga ner det jobbet som krävs.

Även M. är peppad på att hålla igång konditionsträningen under vintern, så i tisdags stack vi ut och sprang/joggade, första träningspasset sen hemkomst. Jag ÄR verkligen otränad konditionsmässigt. Som M. uttryckte det "en våldtäktsman på rollator skulle hinna ifatt dig"  (haha!) angående att han inte ville springa alltför mycket i förväg även om jag tyckte det och även om han lätt kunnat.

Hursom. Det var drygt men jag var ändå peppad. Igår, tada.... Halsont!
Jag blir så ledsen.
Inatt vaknade jag av att det gjorde så ont och kunde knappt sova. Efter att jag pillrat i mig lite Alvedon blev det iallafall att somna om och sova till nästan halv tolv (!). Inte likt mig och konstig uppladdning inför eftermiddagsjobb, brukar vilja hinna göra lite saker innan. Men det behövdes väl, nu orkar jag nog jobba iallafall.

Men som sagt, besviken på kroppen. Fjärde rejäla halsontepisoden på tre månader. Och jag som bara vill vara frisk och träna.

Jo, jag vet, en förkylning är inte hela världen, det finns de som har det tusen gånger värre. Jag är ju inte allvarligt sjuk och jag kan gå, stå och använda mina ben. Jag är tacksam att jag var frisk på Hawaii men ändå, just idag tillåter jag mig att känna besvikelse. Träna är ju faktiskt det roligaste jag vet. Uhu!

Någon som har några superknep för att hålla sig frisk? Hit me!

Kärlek! /ia

Med hjärnan, och tiden, kvar på Hawaii

Hej!

Nu är vi hemma i Sverige igen. Kalla, gråa, kyliga Sverige. Det var ju nästan som ett skämt imorse när vi tog tåget från Arlanda till Falun: bara grått! Även om jag redan saknar solen och sommarvärmen litegrann så är jag inte så bitter för det. Hade en jättebra semester och det känns rätt så okej att vara hemma också.

Är faktiskt redan på plast på jobbet och jobbar natt. Det går ovanligt bra för jag har ju liksom inte ställt tillbaka dygnet än och på Hawaii är det ju mitt på dagen nu. Sov nästan inget alls på planet så när jag kom hem idag så sov jag 12-18, så att jag blev rätt bra uppladdad för nattjobb.

Utvärdering efter natten: Den lättaste rent mående-mässigt jag någonsin gjort tror jag. Jetlag is the shit om man skall jobba natt alltså :)Så det som verkade vara en urkorkad idé att jobba så tätt inpå att vi kom hem visade sig vara ett vinnande drag. 

Men nu lär jag vända tillbaka till Sverigetiden för nu är det tillbaka till normala arbetstider från och med onsdag som gäller.

Har fortsatt inte lagt in bilderna från riktiga kameran (eller packat upp, hehe - sovit ju!) så jag bjussar på några mobilbilder så länge. De har ju också sin charm :) 

Only got 50 dollars in my pocket.. 

En mopedutflykt runt nästan hela ön en av de första dagarna på Oahu...Sjukt snygga och glada!

Utsikt vid Diamonds Head. Fantastiskt!

Hade lite kattabstinens på Hawaii, saknade mina lurvisar, och de flesta Hawaiianska katter var sådana där smala, emliga, korthåriga ej jättesöta. Men denna långhåriga lata hostelkatten, min favorit! :)

Puss hej!

kärlek! /ia

Nu är det sista kvällen här, imorn kväll börjar resan hem. Semestern har varit nästintill en tio-poängare, längtar efter att visa er bilder.
De kommer när vi kommer hem.

Kärlek! /ia 

Det börjar lida mot sitt slut...

Hej igen!

Vi gör våra sista dagar här på North Shore nu, imorgon kväll åker vi ner till Honululu och Waikiki igen, är där de sista tre dagarna och sen far vi hem! Vad fort det gått, men ändå känns det som vi hunnit med mycket och upplevt mycket... Aja, en summering av resan får väl komma senare.

Sen sist jag skrev har vi levt surflivet här uppe, surfade både i lördags och i söndags, det var bra vågor, lagomt stora för oss och vi fick några riktigt bra timmar där ute i vattnet och tog många vågor. Det är verkligen roligt och en häftig känsla när man liksom bara åker med uppepå vattnet säkert hundra meter ibland. Emellan passen käkar vi nån god mat som vi har med oss och solar och vilar. Det är riktigt fint, vi ska ha med oss kameran nån dag så vi får fota och kan visa hur bra vi haft det :)
I viken där vi surfar hänger det stora, och då menar jag stooora!, sköldpaddor. Eller turtlar, som jag och M. kallar dem ;) De simmar runt inne vid stranden så man får vara lite försiktig att man inte kör på dem, och en krälade upp på stranden och låg och solade bredvid oss i några timmar. Fränt! Är fina djur.

Igår ville vi göra nått annat än att surfa en dag så då tog vi bussen (tog typ fyra timmar tillslut, enkel väg. hu! haha) till en vattenpark, Wet and wild. Som Leksandssommarland typ, lite mindre, men det var skoj att åka lite olika rutschebanor och sånt. Och varmt och skönt i luften.

Idag ska vi surfa igen, hoppas det går bra, det är ju roligt som sagt men drygt när man blir översköljd av vatten och får kallsupar och sist fick jag surfbrädan i huvudet också. Gjorde ont men gick bra, är lite öm och bulig där än. Och FETT jobbigt i rygg, skuldror, axlar, det är rena träningslägret det här. :)

Semesterbild :)

Syns i Sverige om ett par dagar, jag skriver säkert innan dess också.
Kärlek! /ia

North Shore

Hallå där.
Nu är vi på norra sidan av Oahu, North Shore. Hostel-et vi bor på här är lite sunkigare än det förra, men det går bra ändå. Sex bäddar i en liten stuga, men vi är ju inte här så jättemkt, mest när vi sover (vilket vi iofs gör ganska mycket här eftersom det blir mörkt tidigt, vi är trötta av solen och surfet och det inte finns så mkt att göra på kvällarna här ).
Hursom, Wifi fungerar sådär, därför blir det lite svårt att hålla bloggen uppdaterad med.

Sen sist då? Ja vi har hängt här, vågorna är rejält stora så det är till och med badförbud på de flesta av stränderna i närheten, och det lyder vi förståss. Vore oklokt att riskera livet. Vi kollar på duktiga surfare som kan vara ute i de där vågorna, vi kan det inte.

Men tar vi bussen ca 10-15 min till ett ställe som heter Haliwa så finns det vikar där vågorna är lagomt små för oss. På dagens andra surfpass så kändes det riktigt bra faktiskt, fick några fina, långa vågor att surfa på. Men oftast är det ju bara skitdrygt ju! Hehe. Man måste paddla hela tiden, får ont i axlar, rygg, nacke och skuldror. Sen blir man översköljd av saltvatten, det svider i ögonen och man sväljer vatten. Men annars är det kul :)
Nä då men så fort man får en bra våg så var det värt mödan. Gillar surfet skarpt faktiskt, gör ju liksom inte ont när man ramlar som på t.ex snowboard. Är bättre, och ibland enklare, än jag trodde.

Häromdagen träffade vi Maria också som är här med Surfing the Nations, en kristen volontärarbetar organisation typ, på Hawaii. Hon är här i tre månader och det var jättekul att träffas och snacka lite.

Vi höres! hoppas alla har det bra hemma i Sverige, just nu är vi inte jättesugna på att komma hem ;)

Kärlek! /ia

Mopedutflykt

Hejsan!
Idag har vi haft mopedutflykt  runt nästan hela Oahu-ön. Äventyrligt och en lång dag på moped, tog ganska många timmar att ta sig runt. Men riktigt fint, speciellt de delar av vägen som gick längs kusten så man såg havet.
Var lite mulet idag så vi har faktiskt inte badat., men sett stora vågor på norra sidan.  Dit ska vi nog bege oss för de nästa tre nätterna efter den här.
På hemvägen blev vi stoppade, med blåljus, av polisen när vi körde på motorvägen (som man inte får köra på ) men istället för att få skäll eller böter var det en riktig snällis till polisman som i princip eskorterade oss tillbaka till Waikiki. Schysst!

Kärlek! /ia

Chill på Waikiki beach

Nu är kl 01:30 här på Hawaii och jag tar en liten paus i sömnen (från 21:00 typ, haha) och skriver några rader här.

Igår kväll fick vi våra väskor, äntligen, två dagar försenat. Det var skönt och välbehövligt att kunna borsta håret igen för första gången på fem dagar typ. :)
Men det har gått bra ändå, nu uppskattar man grejerna ännu mer, och har lärt sig att verkligen tänka till på vad man stoppar i handbagaget.

Igår hade vi en chill dag här i Honululu. M kände dig lite förkylningskrasslig tyvärr och jag hade hejdundrande ont i mina axlar sen surfet dan innan (och skavsår på magen, mellan brösten och på benen, jag fattar nu vad M. mena med att surf  är hårt ).

Iallafall, igår skippade vi surfet och gick i affärer på förmiddagen. Finns sjukt mycket fina kläder här, skulle kunna köpa med mig hur mycket som helst hem om jag hade råd och plats.
Sen hängde vi på beachen i några timmar, badade, solade, åt frozen yoghurt och kikade på solnedgången. Låter som ett rätt fint liv va? Det är det:)

Trots att vi bara varit i solen några timmar per dag och att vi smörjer oss med 50-solkräm är jag lite röd om nosen. Men ingen kräfta har jag blivit och det är nog bra att vi är lite försiktiga såhär i början.

Nu när jag kan ladda mobilen igen och kameran är här hoppas jag på att vi ska kunna ta lite fina bilder också.

Kärlek!/ /ia

Inga väskor. Surfing.

Första riktiga dagen i Honululu idag. Våra väskor har fortfarande inte kommit, och det blir ju lite mer frustrerande ju längre tiden går. Vi fick lov att köpa varsina shorts idag, solkräm och sånt där man inte kan va utan.
Provade mitt livs första surf idag också, och tog mina livs första vågor. Det var inte många med tanke på hur många timmar vi var ute i vattnet, men tog vågen och kom upp en 5-7 ggr iaf:) Det var roligare än jag trodde faktiskt, härligt att hänga i det varmljumna havet i flera timmar. Och inga stora eller farliga vågor så man behövde vara rädd. Men OJ så ont jag har i axlarna nu av allt paddlande. Sjukt ont!

Ni får säkert höra mer om mitt surfande såsmånigom.
Kärlek! /ia

Framme

Nu är vi framme i Honululu, Hawaii. Overkligt! Vårt bagage är tyvärr inte här dock, men men vi själva kom ju fram och det är väl det viktigaste.
Imorn ska vi i havet första gången.

Kärlek! /ia

Next up: Hawaii

Nu sitter vi på Arlanda och häckar, hihi. Vi ska vänta till 06:35 då vårt flyg går, men vi har placerat oss i en mjuk skön soffa så det ska nog gå bra.

Ja, och så flygen då (Stockholm-Frankfurt-San Francisco-Honululu) som skall ta oss till HAWAII !!!! :) wihoo. Paradisön, som det sägs.
Vi är inte jätteplanerade men tanken är väl att surfa en del. Om jag vågar och har tålamod nog. Är lite rädd att det kommer gå år pipsvängen, konditionen är i botten och har hört att surfing är riktigt hårt och jobbigt. Och svårt. Vi får väl se hur det går...

Annars hoppas jag på sol, chill, avslappning, kärlek, god mat och sånt. Det är ju min semester det här.

Reslusten har kommit alltmer de senaste veckorna, men trots allt kunde jag inte låta bli att tycka det var lite sorgligt att säga hejdå till katterna igår. Nästan tre veckor ifrån mina bästa lurviga hårbollsvänner. Kommer sakna att mysa med dem och stoppa min näsa i deras mjuka päls.

Jag har såklart packat för mycket så väskan är tyngre än den borde. Allt är som vanligt så att säga.
Ja, nu drar vi snart. Hoppas vi hörs, endera här eller på fejan eller Instagram eller så.

Kärlek! /ia  

Helhjärtad?

En text jag skrev häromdagen när jag funderade på det där med att leva helhjärtat för något, kan man ens göra det?


Helhjärtat, att göra något helhjärtat. Det låter hur fint som helst, eller hur?
Läste såna fina ord i Bibeln om detta tidigare i höst, ord som verkligen inspirerade mig. I The Message, en 'fri' översättning (lite enklare språk) av Nya Testamentet. Letade lite idag och tror det var det här stället jag tänkte på: 'Granska dig själv, vad du är för en och vad du har att göra i livet, och satsa helhjärtat på det.'
Det kan ju låta enkelt, inte en massa regler och svåra saker att hålla, utan 'bara' ta reda på vad man har för gåvor och sen göra sitt bästa med det.

Men ibland drabbas jag av tanken: Hur ska man kunna göra något helhjärtat alls egentligen?

Hur ska jag kunna leva helhjärtat för Gud när vardagslivet måste rulla: jobb, pengar, trötthet, sjukdom, vardagsliv, plugg, tidstress, relationer och så vidare?

Hur ska jag kunna leva helhjärtat för min familj och mina vänner när man känner att man inte har tid att träffa dem som man skulle vilja och när man ibland tänker på annat när man väl ses? När man inte är så snäll mot sina föräldrar som man egentligen skulle vilja och de skulle förtjäna?

Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för mitt plugg när det hela tiden finns andra saker att lägga tid och intresse på: jobba, städa, fixa hemma, vara med M, läsa bloggar och kolla Instagram och sånt?

Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för träningen och kroppen när jag så ofta är småsjuk och inte kan köra på fullt upp? När jag har andra saker som måste göras. När sängen är så skön på morgonen och chokladbiten så god att äta, pizzan lockar?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad på min arbetsplats när jag inte känner 100% att det här är min grej? När latheten drabbar en? När rädslan för konfrontation blir för stor? När stressen kväver? När inspirationen fattas, hur ska jag kunna vara helhjärtad då?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad i min relation med M, när jag ibland känner att vi har olika livsmål och värderingar om livet som krockar? Om vi inte vill samma sak med livet, hur ska vi kunna älska varandra helhjärtat då?
Hur älskar man helhjärtat när förkylningar, jobb, stress, trötthet och tidsbrist gör att sysslorna i hemmet blir en källa till irritation på varandra?

Hur ska jag kunna satsa på mitt skrivande och prioritera bloggen när tiden över aldrig finns?

Hur ska jag kunna vara helhjärtat mot min församling när jag knappt kan gå på söndagsgudstjänsterna för att man jobbar, reser bort och så vidare? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland tvivlar, ibland ser ner på, ibland är avundsjuk? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland känner att min livsföring är något som går emot det församlingen står för?

Hur ska jag kunna vara helhjärtad mot mina drömmar när man är så bekväm och hemmakär? Hur ska man var trogen sina drömmar när man har en annan människa att anpassa sig till, någon man ej vill vara ifrån. Hur sorterar man sina drömmar? Hur vet man vilka drömmar man ska satsa på?

Hur ska jag vara trogen Jesus när man knappt tar sig tid att be och läsa Bibeln i livscirkusen som hela tiden snurrar runt? Hur ska jag vara helhjärtad när jag ibland tvivlar på det rimliga i det hela? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag har sådan människofruktan, fruktan för vad människor ska tycka och tänka om mig? Hur ska jag då kunna prata, skriva om, försöka leva som och visa på Jesus, i 2014- Sverige där Jesustro är något som går emot normen? Hur ska jag våga stå upp för det, hur ska jag kunna vilja det när jag bara vill smälta in i mängden och vara som alla andra?

'Livspusslet' - ett ord jag inte gillar men som tyvärr känns högst angeläget. Känner du igen dig?

Att vara helhjärtad.
Nä, ibland känns det mest som mitt hjärta slits i tusen bitar.


Som sagt, skrev för några dagar sedan. Men känner mig glad just nu för det känns som att jag i allafall vet vad av ovanstående jag skulle välja att leva helhjärtat för, om jag kunde.

Kärlek! /ia

Allhelgona (men inte Halloween)

Allhelgonahelgen - den har varit bra. Och dålig, men mest bra. Det har varit ungdomskonferens i kyrkan och det har givit mig så mycket, berört mig. Hjälp mig att komma ihåg i vilken riktning livet måste gå. Gett mig ny tro på mina drömmar, gett mig hopp men också tårar.

Hursom.
Nu ikväll har några av mina fruar varit här och käkat, lagade lite thaimat till dem och det var uppskattat tror jag :) Roligt att bara ses och prata, drömma och diskutera framtid tillsammans.

Jag känner inte för att skriva jätte mycket just nu så jag bjuder på lite bilder från veckan som gått istället.

I måndags var Anna och pojkarna här. Finaste!

Edvin fick kolla på Alfons på stor-skärmen. 

Jag tog upp träningen lite lätt efter förkylningen.
Men vill kunna träna hårt utan att bli sjuk. Åh!

Den här röran är en sjukt gott omelett-påhitt av mig, med fetaost och champinjoner. Mums!

Dimmigt i Falun imorse. Mystiskt och rogivnade. 

Varför Halloween-klä ut sig när man ändå är så trött-blek som ett spöke? 

Fick en fin och cool djungelblomma av mina fina fruar

Novembermys och kaffe och choklad


Kärlek! / ia

En liten reflektion vi gjorde bara, jag M.s mamma och M. Vi såg på nyheterna - alltid så mycket krig, elände och ond bråd död. Och vi sa att det kanske är lite konstigt att vi i Sverige klär ut oss, med flit, till sådana otäcka saker på Halloween. Målar oss blodiga, låtsas vara döda, är mördare osv. Jag dömer ingen som klär ut sig, maskerader och sånt är väl alltid kul, men tror ni verkligen vi hade sysslat med det om vi visste vad tortyr och ond död vore på riktigt? Om det vore krig här, om någon i din familj blivit plågad till döds av en fiende, hade det varit roligt att klä ut sig till det då?

Långtgående paralleller? - Kanske. 

Är det stora skillnader på livet beroende på i vilket land man råkades födas i? - Ja absolut.

Kärlek! /ia (igen, :) )